Uppdaterad 22 jun 2026 kl 06.11Publicerad 21 jun 2026 kl 10.03

Att ha svag teoretisk begåvning innebär problem i skolan och på arbetsmarknaden. Men lösningen är inte att ge personerna assistans genom LSS.

Arbetsförmedlingen är mindre fysiskt närvarande numera.

Foto: Arbetsförmedlningen pressbild / Arbetsförmedlingen

Öppna bild i helskärm

Matteprov. Elever med svag teoretisk begåvning har ofta svårt att hänga med.

Foto: A3602 Frank Rumpenhorst / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Ulrika Öhman i Umeå är less på att inte få hjälp och stöd och ett riktigt jobb. Hon är en av alla personer som har svag teoretisk begåvning, STB som det förkortas. Hon vet att hon kan göra nytta, med rätt förutsättningar.

– Jag behöver råd och stöd. Någon som kan vara den här pedagogiska tryggheten när jag kör fast. Om jag oroar mig, om små eller stora saker, i exempelvis myndighetskontakter. Jag har också kontakt med vården. Då skulle jag behöva en pedagog som kan översätta vad läkaren säger till mig, berättar Ulrika Öhman i Västerbottens-Kuriren.

Därför har hon begärt stöd och service enligt LSS två gånger. Men fått nej. För rätten till assistans gäller personer med intellektuellt funktionshinder, alltså IQ under 70, eller autism, personer som fått hjärnskada som vuxna eller har andra stora varaktiga fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

Ulrika Öhman ger sig inte. Hon vill att lagen ändras så att också sådana som hon omfattas.

I artikeln förklarar socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, M, att det inte är aktuellt. Det gör hon rätt i.

Samhall måste få högre merkostnadsersättning för att kunna ha fler chefer som är på plats och förklarar, instruerar och peppar.

Kostnaderna för LSS har rusat. I förfjol var notan för kommunerna och staten runt 100 miljarder kronor. Drygt 80 000 personer fick någon assistansinsats i fjol.

Skulle människor med inlärningssvårigheter, men inom spannet för normalbegåvning, också få del av stödet skulle många tiotals miljarder behöva skjutas till. Var sjunde person har nämligen svag begåvning. 

Men visst kan, och bör, staten och kommunerna göra mer för denna grupp och andra med nedsatt arbetsförmåga. Arbetsförmedlingen till exempel. Riksrevisionen konstaterar att det nya arbetssättet med självservice på distans och digitala möten passar dåligt för målgruppen, och rekommenderar fler fysiska möten.

Statliga företaget Samhall måste få högre merkostnadsersättning för att kunna ha fler chefer som är på plats och förklarar, instruerar och peppar. De senaste åren har företaget, och Arbetsförmedlingen, fått kritik för att personer som får jobb där har väldigt ringa nedsatt arbetsförmåga. Och jobben är avsedda för personer som inte är så framåtlutade, agila och initiativrika som det önskas i var och varannan platsannons.

Lönebidragen som privata arbetsgivare kan få om de anställer människor med nedsatt förmåga har legat stilla sedan 2020. De bör höjas. Samtidigt måste kontrollen av bidragen vara gedigen. När Ekonomistyrningsverket kollade bidragsjobben visade sig drygt var tionde krona försvinna i fusk.

Men det viktigaste av allt är att alla medborgare vidgar sin syn på normalitet i stället för att snäva in den. Det måste finnas plats för långsamlärande och umgängesundvikare på svenska arbetsplatser. 

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

LÄS MER: Fyra i varje klass är dömda att misslyckasLÄS MER: Samhall behöver fler chefer, Johan PehrsonLÄS MER: Valrörelsens dummaste förslag är redan här