Uppdaterad 23 jun 2026 kl 13.04Publicerad 23 jun 2026 kl 05.00
Offentliga aktörer lägger minst 90 miljoner kronor på att vara i Almedalen i år.
Alla som reser dit för skattebetalarnas pengar borde kunna svara på tre enkla frågor.
Varför ska företagare och skattebetalare annars ta notan? fråga debattörerna.
”Rosévinet i Almedalen är inte gratis”, skriver chefsekonomer för Företagarna och Skattebetalarna.
Foto: TOMAS LEPRINCE
Öppna bild i helskärm
Foto: Pressbild / FÖRETAGARNA
Öppna bild i helskärm
Erik Bengtzboe, chefsekonom för den ideella organisationen Skattebetalarna.
Foto: ERIK JOHNSSON / SKATTEBETALARNA
Öppna bild i helskärm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Almedalen är en dyr tillställning. Inte för dem som minglar i Visbys gränder, utan för dem som betalar notan.
Varje sommar reser kommuner, regioner och statliga myndigheter till Gotland för att delta i seminarier, nätverksträffar och mingel. Skattebetalarnas förening har granskat vad Almedalsveckan kostar, och den granskningen visar att offentliga aktörer tillsammans spenderar minst 90 miljoner kronor på sin närvaro i år.
Det är bara kostnaderna för lokaler, personal och kringkostnader för de nästan 400 evenemang som är öppna för allmänheten som anordnas av kommuner, regioner och staten.
Därutöver tillkommer mängder med stängda möten, middagar och mingel.
Samtidigt finns det en grupp som alltför sällan nämns i diskussionen om Almedalen: företagen och deras anställda.
I nio av tio svenska kommuner är småföretagen den största kommunala skattebetalaren. Det är den lokala restaurangägaren, byggföretagaren, frisören och butiksinnehavaren som genererar skatteintäkterna som finansierar välfärden. Det är också deras skatteinbetalningar som finansierar flygbiljetter, hotellnätter, seminarielokaler och rosémingel i Visby.
3 000 evenemang
Vad får de för pengarna? Vilken nytta får företagen och skattebetalarna tillbaka för notan de tvingas betala när allt rosévin i Almedalen är uppdrucket?
Grundtanken med Almedalsveckan är god. Medborgare ska kunna möta politiker, lyssna på debatter och delta i det demokratiska samtalet. Men över tid har Almedalen utvecklats till något betydligt större än så. I dag omfattar veckan över 3 000 öppna evenemang och stora delar av programmet finansieras av offentliga verksamheter som reser till Gotland för att diskutera frågor med andra offentliga verksamheter.
Almedalsveckan i Visby smygstartade under måndagen den 22 juni.
Foto: Henrik Montgomery / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Det är svårt att se varför detta kräver just en vecka i Visby. Varför behöver en region arrangera ett panelsamtal med ministrar, riksdagsledamöter och statliga tjänstemän under Almedalen? Om frågorna är viktiga borde de rimligen kunna diskuteras även under årets övriga 51 veckor. Faktum är att möjligheten att påverka sannolikt är större en vanlig tisdag i november än under den vecka då hundratals organisationer konkurrerar om samma politikers uppmärksamhet.
Problemet är att den offentliga närvaron i Almedalen sällan utvärderas på samma sätt som andra offentliga satsningar. Fokus hamnar ofta på antal seminarier, antal deltagare och mängden exponering. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt om närvaron faktiskt leder till bättre vård, skola, omsorg eller infrastruktur.
Svårt med sammanhängande semester
När kommuner, regioner och myndigheter dessutom använder skattepengar för att samverka med andra kommuner, regioner och myndigheter blir en naturlig följdfråga: varför krävs det en politikervecka på soliga Gotland för att offentliga aktörer ska prata med varandra?
Annons
Den frågan blir extra relevant mot bakgrund av verkligheten för många företagare. En ny undersökning från Företagarna visar att nästan åtta av tio företagare inte kan ta ut fyra veckors sammanhängande semester under sommaren. Medan många offentliga företrädare nätverkar i Visby arbetar företagare vidare hemma för att hålla verksamheten levande.
Almedalsveckan kan absolut ha ett värde. Men då måste den tåla samma granskning som alla andra offentligt finansierade verksamheter. Kostnaderna måste redovisas öppet, målen vara tydliga och resultaten gå att följa upp.
Varje offentlig aktör som reser till Almedalen för skattebetalarnas pengar borde kunna svara på tre enkla frågor:
Vad kostar det?
Vad leder det till?
Och hade samma resultat kunnat uppnås billigare hemma?
Om svaren uteblir är det svårt att motivera varför skattebetalarna runtom i landet ska fortsätta ta notan för kalaset i Visby. Rosévinet i Almedalen är inte gratis.
Av Karl Ernlund
chefsekonom Företagarna
Erik Bengtzboe
chefsekonom Skattebetalarna