Publicerad 12 sep 2025 kl 14.08Uppdaterad kl 15.53

Det är så klart mig det är fel på – inte Mondo.

Men det är ändå jävligt irriterande.

Att han förvandlar det jag älskar till en axelryckning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Armand ”Mondo” Duplantis.

Foto: MICHAEL BUHOLZER / EPA KEYSTONE

Öppna bild i helskärm

Jag är uppvuxen på en friidrottsarena. Längdhoppsgropen var min sandlåda.

Friidrotten min uppväxt, min lek, min första kärlek. Jag minns det första världsrekordet jag såg live: Ingrid Kristiansen. På Stadion 1986. Minns Patrik Sjöberg och Peter Koech från DN-Galan åren efter och jag minns telefonsamtalet hem mitt i natten när Patrik Bodén kastat världsrekord i spjut.

Det var ofattbart. Världsrekord hände så sällan.

I 16 år var jag friidrottskommentator på SVT. Reste världen över och refererade de största tävlingarna. Hur många världsrekord såg jag live? En handfull? Max tio.

Det var alltid mäktigt. Ofta oväntat. Men jag minns också min reaktion när Armand Duplantis satte sitt senaste världsrekord.

Hans trettonde. 6,29. Kul för honom, typ.

Det var då jag insåg det. Jag var mätt på Mondo. Det handlar inte om att jag är oförmögen att förstå storheten i hans prestation.

Tvärtom, jag håller honom som en av de främsta någonsin. Men hans överlägsenhet börjar bli kontraproduktiv för mitt intresse. Jag kände likadant när Therese Johaug var bäst.

Frågan var inte om hon skulle vinna, utan om det skulle bli med en halvminut eller två. En hel vinter väntade jag på en vallamiss som aldrig kom. Även norrmännen måste ha tröttnat till slut.

Armand Duplantis kallas Mondo men borde kallas Midas.

Allt stavhoppskungen rör vid blir guld.

Det andra, rekordslakten – en centimeter i taget – har blivit vardag. Brus.

Det flyter förbi blandat med egengjorda poplåtar, modevisningar, galor och priser och pappa Greg.

Och Desiré.

Mondo bara pågår. Kanske måste vi ta ett steg tillbaka för att inte gå vilse i hans suveränitet, för att förstå hans driv.

Usain Bolt var också i en egen division och flyttade världsrekordet rejält. Men även om Bolt var favoriten så fanns alltid en rival att bygga. En Powell, en Gay eller Gatlin.

Därtill det kompakta formatet – allt avgörs på under tio sekunder. Där fanns risken för tjuvstart och tyngden i titeln: världens snabbaste människa. Det borde inte vara lika enkelt att pitcha stavhopp. Vem hoppar högst med lång böjbar pinne i tävlingar som pågår ett halvt kvartal?

Annons

Men tack vare Mondo har det funkat mer än väl. Trots avsaknaden av en vettig rival.

När han i Paris-OS svingade sin magiska stav och förtrollade ett fullsatt Stade de France, så var det ett av de mäktigaste idrottsögonblicken jag upplevt.

Men särskilt spännande var det inte. Närmaste konkurrent hoppade tre decimeter lägre. Sergej Bubka stavade till sex raka VM-guld och var också överlägsen.

Men inte som Mondo.

Bubka rev oftare och segermarginalerna i mästerskapen var mindre. Därtill kom kalla kriget. Öst mot väst. En annan sorts nerv. Med Duplantis har man ibland fått hänga upp spänningen på andra saker.

Som hur många gånger Sam Kendricks lyckas komma med i bild?

Amerikanen stalkar Duplantis likt den där förbannade hackspetten som förstör Kalles fotografering i Kalle Anka på julafton. Att Duplantis orkar med sin forne landsmans efterhängsenhet måste vara det ultimata beviset för hur älskvärd Mondo ändå är.

Nu har Duplantis kommit till Tokyo för att bli Big in i Japan och han allt och inget att förlora. Men vi ska minnas att det händer att jättar faller.

Bolt tjuvade bort sig i VM-finalen 2011.

Bubka rev ut sig på ingångshöjden i OS 1992.

Therese Johaug kom 27:a i snöyran på 10 km i VM 2015.

Duplantis är större favorit än någon av dessa var. Han är obesegrad på över två år. Ett av de största spelbolagen erbjuder vinnaroddset 1,01.

Som favorit är hans fallhöjd väsentligen högre än de dryga sex meter han svingar sig över.

Kung Midas förmåga att förvandla allt han rörde vid till guld blev till slut en förbannelse.

För Kung Mondo är det tvärtom. Det är gulden vi kommer minnas.

Världsrekorden och centimeterhöjningarna i all ära – kanske får vi aldrig reda på hur högt han egentligen kan hoppa? – men det är i de stora mästerskapen de mest minnesvärda kapitlen skrivs.

KARLSSONS KORTA

Förutom Duplantis lär inte Sverige ta många VM-medaljer. Ytterligare tre-fyra svenskar har chans på topp fem. Mest pepp är jag på Andreas Almgren. Når han pallen är det bland det största som hänt svensk friidrott.

0-2 mot Kosovo var inte vackert och efter fiaskostarten på VM-kvalet letas nu syndabockar. Men att sparka bort förbundskaptenen nu känns inte som ett alternativ. Redan om en månad väntar Schweiz.

Sverigeettan i tennis, Elias Ymer, har tackat nej till helgens Davis Cup. Tävlingen passade inte hans tävlingsschema. Laget mot Tunisien: Leo Borg, Olle Wallin, Erik Grevelius och André Göransson måste vara ett av de minst meriterade någonsin.

Slit, noggrannhet och rigorös organisation. Svenska landslag byggs bakifrån, det är sedan gammalt. JDT får sätta sig vid ritbordet och tänka om.

På tal om tennis. 1988 spelade svenskar hem 17 ATP-titlar. Vid ett tillfälle var Jonas Svensson rankad 21:a i världen – men bara sjua i Sverige.

Visa mer

Jonas Karlsson är sportjournalist och skriver krönikor i Expressen.