Publicerad 29 jun 2026 kl 05.30

Vad har en fransk metafysiker från 1900-talets början gemensamt med Jordan B Peterson?

Olof Bärtås läser en bok som misslyckas hitta ett samband – och mest framstår som ett försök att bli såld.

Jordan B Peterson – vad gör han i denna bok?

Foto: THOMAS KARLSSON / DN TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Olof Bärtås är vikarierande redaktör på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

Sedgwick är professor i arabiska studier och islam vid Århus universitet

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Den svenska titelöversättningen av Mark Sedgwicks bok ”Traditionalism. The radical project for restoring sacred order” är obegriplig. På engelska finns en rak poäng: idéströmningen traditionalism har ett radikalt projekt; det är att återställa en evig ordning.

”Den eviga ordningen” är utgiven av Fri tanke.

Foto: Fri Tanke

Öppna bild i helskärm

Förlaget Fri Tanke har valt titeln ”Den eviga ordningen. Filosofisk mystik och den radikala högern”. Begreppen är utbytta och omkullkastade, uppställda liksom utan inbördes relation. Hela poängen går förlorad.

Nåväl. Radikalhögern lockar, så varför inte ha det i titeln. Vad gör man inte för att kränga böcker i tider av läskris.

Sedgwick är professor i arabiska studier och islam vid Århus universitet. Sedan millennieskiftet har han forskat om traditionalism: en esoterisk, mystisk, stundvis ganska svårtydd idéströmning. En grundtanke var att de moderna civilisationerna förlorat en evig, transcendent kunskapsform. Rörelsen ville återupprätta en tradition som rymmer denna kunskap – att läsa, skriva och leva i en värld bortom det egna rummet och tiden.

Förgrundsgestalten René Guénon, en fransk metafysiker verksam i början av 1900-talet, drevs av en dubbelhet. Å ena sidan en molande oro inför modernitetens frammarsch. Å andra sidan en övertygelse om att österländska, särskilt muslimska, traditioner bevarat något som förlorats i väst. 

I stället för historiens framsteg uppfattade Guénon en slags inverterad utvecklingslära: en andlig förlust där mänskligheten de senaste århundradena rört sig mot sönderfall och materialism.

I sin kärna, poängterar Sedgwick, var traditionalismen ett närmast aristokratiskt projekt. En intellektuell elitlära med förakt för det moderna massamhället och dess politiska former. Som översiktsverk reder Sedgwick väl ut trådarna och beskriver en mångskiktad idéhistoria.

Intrycket är att varken förlag eller författare har litat på att ämnet säljer.

Boken präglas dock av ett otyg som jag inte kan släppa: i långa sjok ter den sig som en svullen Wikipediasida. Första delen, ”Grundvalarna”, består av kapitlen ”Traditionalistisk perennialism”, ”Traditionalismens historiesyn”, och andra olika filosofiska fundament. Efter varje underrubrik följer en genomgång av förgrundsgestalter som Julius Evola och Frithjof Schuon. Formen är enformig. 

Jordan B Peterson dyker också upp i bokens hemmasnickrade prosopografi. En ”medresenär”, som Sedgwick beskriver honom, ”som aldrig har hänvisat till Guénon, Evola eller Schuon eller ens använt sig av termerna ’esoterisk’ och ’exoterisk’.”

Va? Vad gör då Peterson här?

Här har Sedgwick en löftesrik ambition. Många – inte minst författaren själv i en tidigare bok – trodde att traditionalismen var på utdöende. Men i dag växer en politisk högerradikal avknoppning som plockar russinen ur denna esoteriska kaka. Eller i alla fall tycks de ha ett släktskap med dess modernitetskritik.

Steve Bannon framhålls som en traditionalist i ”Den eviga ordningen”

Foto: ALEX BRANDON / AP TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Tyvärr är det i denna tjocka bok bara 30 sidor – boken sista kapitel – som försöker reda ordning i detta. Och den strikta idéanalysen blir rumphuggen och ytlig. Sedgwick ägnar föga tankemöda åt hur en esoterisk elitlära kan cirkulera i 2000-talets poddkultur och kulturkrig. Resultatet blir inget högerradikalt idésammanhang utan porträtt av enskilda, ganska perifera tänkare som Steve Bannon och Aleksandr Dugin. 

Intrycket är att varken förlag eller författare har litat på att ämnet säljer på egen hand, så boken har fått ett något obearbetat avslutningskapitel som bihang för att den ska kunna säljas som ett inslag i samtidsdebatten.

Jag är övertygad om att det går att popularisera det obskyra. Men då måste Sedgwick skriva en bok som frångår Wikipediaformatet och välja en modigare form.

Det är ett krav vi ställer på all skönlitteratur – så varför inte gör detsamma mot facklitteraturen?

SAKPROSA

Mark Sedgwick

Den eviga ordningen: Filosofisk mystik och den radikala högern.

Översättning Öyvind Vågen

Fri tanke, 408 s.

Visa mer

Olof Bärtås är vikarierande redaktör på Expressens kultursida.