Publicerad 13 sep 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 06.26

Som jude, hbtq-aktivist och någon som bott i Israel blir jag illa berörd av Tareq Taylors ordval.  

Anklagelserna han för fram inte bara är osanna, de är också farliga, skriver Jean-Pierre Barda. 

Jean-Pierre Barda, musiker och stylist.

Foto: Jari Kantola/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Verkligheten är den direkt motsatta mot vad Tareq Taylor påstår, skriver debattören.

Foto: TV4

Öppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När Tareq Taylor nyligen gästade TV4:s ”Efter fem” utnyttjade han bästa sändningstid till en föreläsning om Israel och Palestina. Det står honom naturligtvis fritt, men blir problematiskt när han antyder att han vet vad han talar om då han, med sina egna ord, ”blev tvingad att läsa på”. Jag undrar vad Tareq egentligen har läst. Mycket av det han påstår saknar verklighetsförankring och faller dessutom inom ramen för antisemitism.

The international holocaust remembrance alliance antog 2016 en definition av antisemitism som i dag används av en rad demokratier, inklusive Sverige. Definitionen gör skillnad mellan legitim kritik av israelisk politik och antisemitism. 

Kritik är legitim när den riktas mot staten Israel på samma sätt som mot vilket annat land som helst. Men när man demoniserar Israel, ifrågasätter dess existens eller kommer med ogrundade påståenden om apartheid, då är det antisemitism.

Taylor påstår bland annat att Israel medvetet skulle arbeta för att avskräcka palestinska barn från att gå i skolan för att de på sikt ska sakna levebröd. Det är ett fullständigt absurt påstående. Det är en klassisk antisemitisk anklagelse om att judar skulle vara blodtörstiga och förtryckande. Har Taylor besökt ett israeliskt universitet eller en skola? Hans fördomar skulle snabbt komma på skam.

När Tareq Taylor dessutom kallar Israel en folkmordsstat är det ännu ett steg bort från verkligheten.

Verkligheten är den direkt motsatta mot vad Taylor påstår. Israel har under lång tid försökt bygga fredliga relationer med sina palestinska grannar, bland annat genom att ge arbetstillstånd, utbildning och försörjningsmöjligheter. 

Före Hamas attack den 7 oktober 2023 arbetade nästan 20 000 människor från Gaza lagligt i Israel. Deras inkomster försörjde familjer och hela samhällen. Tragiskt nog vet vi i dag att flera av dessa arbetstillstånd missbrukades. Människor som välkomnats in i Israel använde möjligheten för spionage och informationsinhämtning till Hamas. Några deltog till och med i själva massakern. 

Och påståendet om apartheid? Det är helt enkelt verklighetsfrämmande. Israel är Mellanösterns enda demokrati. Här har alla medborgare, judar, muslimer, kristna, druser, samma juridiska rättigheter. Landets två miljoner araber har rösträtt, väljs in i parlamentet, tjänstgör som domare, diplomater och ministrar. 

Israel är också det enda landet i regionen där hbtq-personer lever med fullt rättsskydd och öppet kan bilda familj. Att kalla detta apartheid är inte legitim politisk kritik utan en karakterisering som enligt IHRA-definitionen är antisemitisk.

Osant och antisemitiskt

När Tareq Taylor dessutom kallar Israel en folkmordsstat är det ännu ett steg bort från verkligheten. Det pågår inte ett folkmord. Påståendet är både osant och antisemitiskt. För att något ska definieras som folkmord krävs uppsåt, vilket helt saknas i detta fall. IHRA är tydlig: att likna Israel vid nazisternas politik, att använda termer som folkmord eller att förneka det judiska folkets rätt till självbestämmande är exempel på antisemitism.

Annons

Tareq Taylors påståenden om sionismen visar tyvärr en djup okunskap. Sionismen är inget annat än det judiska folkets urgamla strävan att återvända till sitt historiska hemland Israel. Det handlar inte om erövring eller förtryck, utan om rätten att leva i fred sida vid sida med sina grannar. I två tusen år av exil och förföljelse har judar hållit fast vid den drömmen, i böner, i ritualer, i orden ”nästa år i Jerusalem”. Sionismen är därför inte en ideologi som kidnappat judendomen, utan själva uttrycket för det judiska folkets livskraft och överlevnadsvilja.

Som jude, hbtq-aktivist och någon som bott i Israel blir jag illa berörd av Taylors ordval. Inte för att jag inte tål kritik mot Israel, tvärtom. Israel är en livaktig demokrati där kritik är en självklar del av samhällsdebatten. Men för att anklagelserna han för fram inte bara är osanna, de är också farliga. De göder en bild av judar som kollektivt ansvariga för ondska.

Tareq, vi kommer båda att vara på Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Låt oss fortsätta diskussionen där. Du kan gärna dela med dig av dina boklistor, så delar jag med mig av mina. Förhoppningsvis kan vi då börja på en gemensam grund som bygger på faktiska kunskaper snarare än svepande anklagelser i en tv-soffa.

Av Jean-Pierre Barda

musiker och stylist