Uppdaterad 2 jul 2026 kl 11.20Publicerad 1 jul 2026 kl 11.54

Sara Gille (SD) bemöter kritiken av det föreslagna slöjförbudet med att det riktar sig till kvinnor som inte kan välja själva, som i Iran.

Att lagstifta kring kvinnors kroppar har sällan lönat sig. Men om målet är jämställdhet ser jag fram emot att möta Sara Gille på de feministiska barrikaderna, skriver Bilan Osman.

Kvinnor i Irans huvudstad Iran, 30 juni.

Foto: ABEDIN TAHERKENAREH / EPA

Öppna bild i helskärm

”Vi måste lära oss av historien”, skriver Bilan Osman.

Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. Slöjförbudet handlar inte om mig, skriver Sara Gille. Men det gör den. Bokstavligen. Den handlar om varje kvinna som, vare sig den vill eller inte, kliver ut genom dörren med en slöja. Den handlar om småbarnsföräldrar som bara vill hämta sina barn från förskolan, gå till jobbet och gå hem – utan att bli en symbol för ett påhittat civilisationskrig. 

Gille nämner Iran. Jag tycker Iran är ett utmärkt exempel på konsekvenserna av slöjförbud. 1936 infördes reformen ”Kashf-e hijab”, ett slöjförbud på initiativ av shahen Reza Pahlavi. Kvinnor fick inte längre lämna sina hem med slöja. Konsekvensen av det var att kvinnor i stället stannade hemma. Somliga i protest, somliga för att deras familjer inte tillät dem annat. När den islamiska republiken tog makten efter revolutionen 1979 och successivt införde ett slöjtvång var det en del av en medveten motreaktion mot den tidigare regimens sekulariseringspolitik.

Vi måste lära oss av historien. Att lagstifta kring kvinnors kroppar har sällan lönat sig, varken för kvinnorna själva eller för samhället i stort. SD med Sara Gille i spetsen bryr sig givetvis inte genuint om kvinnor. De vet mycket väl att varken Fadime eller Pela bar slöja, men ändå mördades i hederns namn. 

Som feminist vill jag mer än gärna diskutera skadliga patriarkala normer. I värmehettan som pågår nu är det socialt acceptabelt att en man går utan tröja. Om en kvinna gör det däremot leder det till polisanmälningar. Kvinnor har – i Sverige – vid flertalet tillfällen dömts för ”förargelseväckande beteende” för att ha visat brösten offentligt. Gille är givetvis inte intresserad av detta, hon tillhör själv ett konservativt parti som vill att jämställdhetskampen ska gå tillbaka till 30-talet. 

Jag vill och vågar drömma om en värld där kvinnors kroppar slipper bli en projektionsyta för rasism, krigshets och våld. 

Vi alla vill bara leva på samma villkor som män. Om Gille håller med mig om den punkten ser jag fram emot att träffa henne på den feministiska barrikaden. 

Av Bilan Osman

journalist och författare

DEBATTARTIKELN: SD:s slöjförbud är något annat än islamofobiREPLIKEN: Slöjförbudet handlar inte om dig