Astronomer varnar för att det finns planer på mer än 1,7 miljoner nya satelliter i omloppsbana runt jorden. Vissa av dem skulle vara mycket ljusstarka.
Öppna bildvisare
Satelliter korsar natthimlen över Atacamaöknen i Chile i oktober 2025. De flesta streck är satelliter, några få är flygplan. I förgrunden syns ESO:s Extremely Large Telescope som är under uppbyggnad. Bild: F. Kamphues, ESO/M. KornmesserLyssna (du hör en artificiell röst) 5:28
- En studie från ESO varnar att planerade satelliter skulle göra markteleskop värdelösa och att högst 100 000 ljussvaga satelliter borde kretsa runt jorden.
- Space X planerar utöka sin flotta till en miljon satelliter. Reflect Orbital vill skicka upp 50 000 spegelsatelliter.
- Det skulle kunna bli omöjligt att observera svaga galaxer och lägga märke till farliga asteroider. Stjärnskådning riskerar att kraftigt försvåras.
Det stora antalet satelliter som planeras hotar att göra markbaserade teleskop oanvändbara.
Enligt en ny studie från Europeiska sydobservatoriet (ESO) kommer rymdens kraftiga ljusföroreningar att radikalt försämra möjligheterna till astronomisk forskning.
– Varje spår som lämnas av en satellit förstör en del av bilden av natthimlen. Om vi når mycket stora mängder satelliter blir störningarna outhärdliga och teleskopen på jorden värdelösa, säger Olivier Hainaut i en intervju med Svenska Yle.
Han är författare till studien och astronom vid ESO:s huvudkontor i Tyskland.
Öppna bildvisare
Olivier Hainaut betonar att ljusföroreningar från rymden är ett växande problem för astronomin. Bild: O. Hainaut/J. Vermeer/ESOSärskilt två företag pekas ut
De allra flesta av de satelliter som planeras skickas upp tillhör Space X. Företaget vill utöka sin flotta med uppemot en miljon satelliter för att erbjuda snabba internetuppkopplingar och bygga AI-datacenter i rymden.
Studien visar att en miljon extra satelliter skulle lämna dussintals ljusspår i varje bild som tas med ESO:s Very Large Telescope i Chile. Det skulle leda till förluster på upp till 28 procent av synfältet.
Dessutom planerar företaget Reflect Orbital att skicka upp 50 000 spegelsatelliter som reflekterar solljus nattetid.
Om en satellit riktar sin ljusstråle mot en observatör skulle den vara fyra gånger ljusare än fullmånen. Också utanför ljusstrålen skulle varje satellit vara lika ljusstark som planeten Venus.
Det handlar om en stor ökning
I nuläget finns det drygt 17 500 aktiva satelliter som kretsar runt jorden, enligt tjänsten Orbital Radar.
Antalet är alltså betydligt mindre än det antal som ska skickas upp. Men det har ändå ökat kraftigt på tio år, från cirka 1 500 stycken.
De flesta aktiva satelliterna i dag tillhör Space X.
Här kan du se vilka länder som har flest aktiva satelliter:
Läget i juli 2026. De överlägset flesta aktiva satelliterna är från USA.Antalet aktiva satelliter per landLäget i juli 202611 100900650200150120110604535025005000750010 00012 500USAKinaStorbritannienRysslandJapanIndienEUKanadaSydkoreaFörenadeArabemiratenKälla: Orbital RadarGrafiken visar bara de tio länder som har flest aktiva satelliter. Andra länder har också satelliter. Dessutom saknas vissa satelliter här eftersom de ägs av flera länder tillsammans eller så har de oklara ägare.Grovjobbet inom astronomi hotas
För att skydda möjligheten att observera natthimlen med moderna teleskop borde högst 100 000 ljussvaga satelliter kretsa runt jorden. De borde vara svagare än magnitud 7, det vill säga i regel osynliga för blotta ögat. Det visar studien, som är den första i sitt slag.
Problemets kärna är inte enbart att satelliterna korsar teleskopens synfält. Deras samlade sken riskerar dessutom att förorena hela himlavalvet.
– Vi behöver markbaserade teleskop för att göra grovjobbet inom astronomi. De teleskop vi har i rymden är mycket få, dyra och specialiserade, säger Olivier Hainaut.
Ett minskat antal satelliter skulle också minska risken för allvarliga rymdkollisioner. Sådana olyckor kan generera stora mängder rymdskrot och i värsta fall göra omloppsbanor helt oanvändbara.
Öppna bildvisare
Astronomen Olivier Hainaut sitter i närheten av La Silla-observatoriet i Atacamaöknen i Chile och ser på solnedgången. Bild: P. Horálek/ESOFarliga asteroider kan missas
Om planerna blir verklighet kan det bli omöjligt att från jorden upptäcka svaga galaxer, exoplaneter och farliga asteroider som rör sig mot oss.
– Vi vet att asteroider har träffat jorden tidigare, och det finns ingen anledning till varför det inte skulle kunna hända igen, säger Hainaut.
Den bästa platsen för att upptäcka de här hoten är precis där satelliterna är som ljusstarkast och flest, det vill säga nära horisonten där solen går ner.
Hainaut understryker att astronomisk grundforskning ger oväntade vardagstillämpningar.
Som exempel nämner han Albert Einsteins relativitetsteori från 1900-talet, som banade väg för gps-teknik i mobiltelefoner. På samma sätt har astronomisk bildbehandling gjort det möjligt att fotografera i mörker med vanliga smarttelefoner.
Svårare att se stjärnorna
Utan fungerande forskning från marken slås också den klassiska stjärnskådningen ut.
– Ljusföroreningarna skulle vara starka även på de mest avlägsna platserna. I den mest avlägsna öknen skulle himmelskvaliteten motsvara den i förorterna till en liten stad, säger Hainaut.
Svagare stjärnor kommer helt enkelt inte att synas med blotta ögat.
Forskarna varnar också för att ljusskenet kan störa biologiska klockor och ekosystem på jorden, samtidigt som de ständiga raketuppskjutningarna påverkar luftkvaliteten negativt.
Regler skulle behövas
Både Space X och Reflect Orbital har ansökt om tillstånd för sina jätteprojekt. Den amerikanska telekommunikationsmyndigheten FCC har ännu inte fattat något slutgiltigt beslut, men har tagit emot tusentals kommentarer från allmänheten och forskare.
Hainaut vill inte att satelliter ska förbjudas, eftersom de uppfyller viktiga samhällsfunktioner. Han efterlyser i stället ett nära samarbete med rymdföretagen kring teknisk utformning och begränsningar.
– Så småningom kommer FN nog att införa tvingande regler för alla aktörer. Jag är hoppfull eftersom det finns en genuin oro. Vi stod inför en liknande situation med ozonlagret förr, och där fungerade det internationella samarbetet utmärkt.
Montrealprotokollet från 1987 har bromsat nedbrytningen av ozonlagret, men det förväntas ta till 2030-talet innan det är återställt på norra halvklotet.