Uppdaterad 3 jul 2026 kl 13.26Publicerad 3 jul 2026 kl 13.17
I åratal har politiker beskrivit invandring som en belastning och varnat för systemkollaps.
Joel Halldorf läser en uppfriskande granskning som med fakta och statistik visar att migrationen tvärtom gynnar Sverige.
Tidö-regeringen.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
Christian Lindell och Alex Voronov.
Foto: Emil Fagander / ©Emil Fagander
Öppna bild i helskärm
Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria och författare. Hans senaste bok är ”Makten och det heliga”.
Foto: Olle Sporrong
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Sveriges generösa migrationspolitik byggde på öppna hjärtan, men saknade ett annat väsentligt organ: hjärna.
Så har det länge låtit i den offentliga debatten. Kritikerna menar att den ineffektiva integrationen gjort migrationen för dyr. Detta är bara, hävdar man, kalla fakta – och fakta tar inte hänsyn till våra känslor.
Kryddat med politiska glosor som ”systemkollaps” och ”integrationsskuld” har sådana argument använts för att först stänga gränserna, och sedan kasta ut människor som arbetat här i många år.
Detta kallar Christian Lindell och Alex Voronov för ”Den långa bluffen”, och i sin bok med samma namn avslöjar de effektivt denna bluff med hjälp av staplar och statistik. De visar svart på vitt att svenska politiker, anförda av Sverigedemokraterna, har berättat en historia om invandring som saknar täckning i verkligheten.
Foto: Volante förlag
Öppna bild i helskärm
Ta arbetsmarknaden, till exempel. Sysselsättningsgraden bland infödda svenskar har stigit de senaste åren och ligger nu på rekordhöga 85 procent. Det är högt, både i historiskt perspektiv och jämfört med andra EU-länder; ja, faktum är att det verkar vara ett slags tak som det är svårt att komma över.
Det finns alltså inga belägg för att invandrare tar svenskars jobb – men de latar sig inte heller. Hela 75 procent av dem arbetar, och det går allt snabbare för människor som kommer hit att få jobb.
De senaste årens migration fungerar alltså som bränsle för svensk ekonomi.
Bidragsfusket, då? År 2022 hävdade Ulf Kristersson att det kostade samhället 20 miljarder. I själva verket handlar det, enligt statens egna uträkningar, om 9 miljarder. Det är 1 procent av de totala utbetalningarna från välfärdssystemet. Det är klart att fusket i en utopi skulle ligga på noll procent – men utopier är, som bekant, inte särskilt realistiska.
På punkt efter punkt visar Lindell och Voronov att kurvorna pekar åt rätt håll. Det verkar inte finnas någon ”integrationsskuld”, tvärtom blir vi allt bättre på att få folk i arbete. Detta är tydligast där nöden är som störst: i utanförskapsområden ökar andelen självförsörjande drastiskt.
Om det finns en hotande systemkollaps har den med bristen på folk att göra. Vi föder allt färre barn, vilket gör att företag får svårt att anställa, skolor kommer behöva stängas – särskilt på landsbygden – nybyggda bostäder riskerar att stå tomma och vården av de äldre delegeras till robotar.
Kommunerna har insett detta, därför avvisar de Tidöpartiernas återvandringsinviter. Men regeringen fortsätter att bedriva politik utifrån en falsk bild av verkligheten. Den vill kasta ut människor som kommunerna vill ha kvar, utvisa arbetskraft som företagen behöver och sänka bidragen för familjer som redan lever på existensminimum.
Om man får tro opinionssiffrorna finns det ett växande missnöje med den här politiken – och ”Den långa bluffen” visar att det är en välgrundad frustration.
Med saklig prosa och tydliga tabeller skingrar Lindell och Voronov de dimridåer som omgärdat migrationsdebatten. De har skrivit en av de senaste årens viktigaste böcker om svensk politik.
SAKPROSA
CHRISTIAN LINDELL OCH ALEX VORONOV
Den långa bluffen. Myter om Sverige, arbete och invandring
Volante, 196 s.
Visa mer
Joel Halldorf är professor i kyrkohistoria och författare. Hans senaste bok är ”Makten och det heliga”.