Bilvärlden är vid ett historiskt vägskäl. Elmotorn är tekniskt överlägsen, men batteribilen möter motvind på marknaden. Trots alla storslagna planer vägrar förbränningsmotorn dö.
Öppna bildvisare
Elbilens väg mot framtiden blev inte riktigt så rak som tillverkarna och beslutsfattarna skissade upp i början. Bild: lev dolgachovLyssna (du hör en artificiell röst) 5:32Kortversion
- Planerna på elektrifiering av bilparken har stött på flera hinder och utvecklingen har gått långsamt.
- Laddhybrider har blivit en populär kompromiss medan bensinmotorer fortfarande finns kvar i många modeller.
- Volkswagenskandalen 2015 ledde till minskat förtroende för diesel och en snabbare övergång till elbilar.
- Kostnaden för elbilar och brist på räckvidd har hindrat försäljningen, särskilt för småbilar.
- Marknadsutvecklingen tyder på en framtid med små elbilar, laddhybrider och bränslesnåla bensinmodeller.
Sammanfattningen är gjord med stöd av AI och har granskats av en journalist.
Planerna på en snabb elektrifiering av bilparken blev inte det smidiga filbyte som tillverkarna och beslutsfattarna hoppades på. Laddhybriden har därför seglat upp som kompromissen många tillverkare lutar sig mot, och bensinmotorn lever envist kvar i modellsortimenten.
Samtidigt befinner sig bildesignen – och bilköparnas förtroende – i kris. Hur blev det så här? Låt oss ta en titt.
Elmotorns obestridliga fördelar
Tekniskt sett borde elbilen redan ha vunnit. Elmotorn är enklare, effektivare och starkare än en förbränningsmotor. Den består av få rörliga delar, kräver ingen växellåda eller ständiga oljebyten. Den kan dessutom återvinna energi vid inbromsning.
Sedan har vi det här med verkningsgraden, alltså den andel av den använda energin som på riktigt omvandlas till framåtriktad kraft och inte till spillvärme. En elmotor har en verkningsgrad uppåt 98 procent, att jämföra med 30–40 procent för bensin och diesel. Därför är den så mycket energisnålare.
Trots allt det här har försäljningen gått trögt i Europa. Tesla har fått problem, europeiska märken har backat från helelektriska löften, och laddhybriden har fått en renässans.
Från dieselgate till el-baksmälla
Hela den här utvecklingen går i princip att spåra till en enskild, olycksalig vändpunkt: Volkswagenkoncernens utsläppsskandal 2015. Diesel tappade förtroendet, EU skärpte panikartat utsläppsreglerna och bilindustrin kastade sig huvudstupa över eldriften.
Men sedan blev det kottar i karburatorn. Pandemin slog till, en global komponentbrist lamslog industrin och politiska u-svängar saboterade tillverkarnas strategier.
Öppna bildvisare
Bild: Greg Guy
De första elbilarna led dessutom av kort räckvidd, långsamma laddtider och envisa mjukvaruproblem. Men framför allt var de dyra, vilket höll kunderna på avstånd. När tillverkarna tvingades sänka priserna föll andrahandsvärdet, vilket fick early adopters, tekniknördarna, att känna sig brända.
På det hela taget: köparnas förtroende fick sig en rejäl törn. Och på bilmarknaden är förtroende hårdvaluta.
Citybilen kör utför ett stup
En oväntad förlorare i elomställningen är småbilen. På 2000-talet stod den så kallade citybilen för en fjärdedel av alla nya bilar i Europa – i dag är andelen ynka sex procent.
Bakom utvecklingen ligger inte minst elektrifieringen. Att elektrifiera småbilar är dyrare för tillverkarna jämfört med de glassiga SUV:arna som biljättarna tjänar mångdubbelt mer på. Marginalerna är större, det är lättare att ta ut lyxpriser på dem.
Ironiskt nog borde eldrift ha passat småbilar perfekt: små batterier, kort räckvidd och låga priser är som klippt och skuret för storstaden. Men i stället blev el synonymt med lyx. Resultatet: unga och låginkomsttagare har i praktiken körts bort från nybilsmarknaden.
Design i kris
Parallellt har en annan trend väckt puristernas irritation: bilarnas formspråk. Gigantiska grillar, aggressiva SUV-karosser och interiörer dominerade av futuristiska pekskärmar dominerar i bilsalongerna.
Funktionella knappar har försvunnit till förmån för menyer som distraherar föraren. Pekskärmar råkar ju vara billigare att tillverka än en hel flora av fysiska knappar och reglage. Lyckligtvis verkar åtminstone en del tillverkare ha fattat det här, och tänkt om beträffande knapparna.
Öppna bildvisare
Dollargrin har förbytts i eurogrin. Den ibland ofrivilligt komiska bildesignen sägs bero på att kinesiska bilköpare är förtjusta i bilar med smått aggressiv uppsyn. Bild: Sergei Tolmachev
Förklaringen ligger ofta i Kina, där stora grillar och maffiga SUV:ar signalerar prestige. När den kinesiska marknaden blivit störst har europeiska märken anpassat sig – ibland på bekostnad av vad som fungerar i Frankfurt.
Tre hästar i samma lopp
Trots bakslagen går utvecklingen framåt, bara inte så fort som det var tänkt. År 2025 ökade elbilarnas andel av nybilsmarknaden i EU till 15,6 procent, hybriderna låg runt 35 procent och bensin/diesel tappade till 38 procent. Norge leder överlägset, men också i Finland växer el – särskilt laddhybriderna.
Framtiden ser ut att bli ett lopp mellan tre hästar: små elbilar, laddhybrider och bränslesnåla bensinmodeller. Målet är detsamma: en billig, pålitlig och hållbar bil för vardagen.
De kinesiska tillverkarna tycks åtminstone ha fattat beslutet att den redan dödförklarade småbilen ska göra comeback – nu i eldriven, på riktigt billig ”folkbilstappning”. Och då kommer de europeiska tillverkarna inte att ha något annat val än att svara på utmaningen, eller gå under.
Tyck till i kommentarerna. Små elbilar, stora SUV:ar eller laddhybrider – vad tror du själv dominerar framtidens vägar? Är det pris, miljö, design eller användarvänlighet som styr när du tänker på nästa bil?
