Uppdaterad 6 jul 2026 kl 13.16Publicerad 6 jul 2026 kl 12.00
Norge blir större och mäktigare genom kultur och idrott, medan Sverige tappar riktning.
Victor Malm ser söndagens fotbollstriumf som ännu ett bevis på svensk undfallenhet.
Är detta norsk dominans?
Foto: RICHARD CALLIS/SPP/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Öppna bild i helskärm
KOMMENTAR. Den norska mjuka makten: Haaland som trycker in 2-0 i målvaktens vänstra hörn och Karl Ove Knausgård som snart avslutar sin svit om Morgonstjärnan, Joachim Trier, Dag Johan Haugerud, Nobelpriset till Jon Fosse och ishockeybrons.
Under det så klart en vegetation av bibliotek och fotbollsplaner, inköpsordningar och boklagar, ett litteraturhus i varenda by, spillemiddelordningen, givetvis en massa oljepengar också. Små länder blir stora genom kultur och idrott. Norge har under lång tid blivit större. Sverige krymper.
Berättelsen blev övertydlig när norrmännen slog Brasilien i går men den kulturella omställningen, lillebrorifieringen av Sverige, har pågått länge.
Den började innan Fredrik Reinfeldt. Det började nog på 1990-talet, den stora överkorrigeringens decennium. Men Reinfeldt utsåg en ideologisk maskot i form av Da Buzz och regeringskumpanen Göran Hägglund kodifierade linjen till populistisk formel i Almedalen 2009. Kultureliten, menade kristdemokraten, förtrycker verklighetens folk, de sanna svenskarna, och bör förlora sitt samhällsinflytande.
Reinfeldt utsåg en ideologisk maskot.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Det fanns ingen enskild orsak. Ingen egentlig kulturpolitik. Det var ett omslag i väder, ett annat sätt att se på saker.
Den borgerliga antipretentionen blev regel. Högern synkroniserade sig med den del av vänstern som länge anfört Bourdieu som argument för att bildning och konst ytterst är en fråga om att dominera andra socialt. Marknaden bedömer mer rättvist vad folk vill ha än någonsin kultureliten.
Och marknaden vill naturligtvis ha Knausgård, Fosse, Haugerud och Trier – inget tvivel om att den mjuka makten är attraktiv, alla vill vara Norge i dag – men marknaden skapar dem inte. Vem skapar dem?
På den frågan saknar kulturpolitiken svar.
Den svenska mjuka makten?
Ministrar som sitter och gör arga inlägg på sociala medier.
Men värst är kanske politikens konflikt med kulturen och det förvirrande ointresset för idrotten. Länge har folkvalda valt att inte förstå Sveriges mjuka makt – att PO Enquist, Zlatan och Barbro Lindgren är många gånger viktigare än Ulf Kristersson. Man glömmer någonting avgörande. Vi behöver vara stolta över något. Tro på något. Vad? Politiken är just nu de mångas teater och subkultur. Gunnar Strömmer? Magdalena Andersson? Jimmie Åkesson?
Det funkar inte så.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.