Publicerad 8 jul 2026 kl 06.00
På Drottningholms Slottsteater visas dräkter Silvia burit under sina 50 år som drottning.
Jesper Strömbäck Eklund undrar vad skattebetalarna egentligen får för pengarna.
Hennes majestät drottningen under öppningen av ”Dräkter för en drottning. Vardag och fest under 50 år”
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Öppna bild i helskärm
RECENSION. I en av två små gyllene pumps från sent 1970-tal står ett referensnummer tryckt: DA1425. Numret liknar något ballistiska kortdistansrobotar får. Intill lyser storleksangivelsen 37 och en halv, märket är Bruno Magli. Skon användes vid ett statsbesök i Belgien året efter vigseln 1976 och det är högst oklart om hennes majestät drottningens fötter har krympt sedan dess. Det sägs nämligen att hon med sina 165 centimeter ovan jord har en och en halv storlek mindre, nämligen 36, men i ett par midnattsblå pumps längre bort skymtar siffrorna fem och en halv, vilket kan motsvara upp mot 39.
Jag dränks i paradoxer.
Har Hovet offentliggjort fötternas längd och bredd?
Nej.
Det är förstås inget annat än en styggelse, som så mycket annat när det gäller The Swedish Royal Court. Det är för mycket teater utan dramatik.
Jesper Strömbäck Eklund tycker Silvia ska hålla sig borta från en stark kolorit.
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Öppna bild i helskärm
För inte heller hennes kläder, hattar och aftonväskor har påverkat världsläget. De markerar snarare tid, epoker, förfall. Uppbrott? Är man äkta drottning tycks det inte finnas någon tydlig skiljelinje mellan offentligt och privat, glidningen mellan gala och casual sker så att säga sömlöst, flera gånger per dygn. I Déjeunersalongen på Drottningholms slott har 19 plagg ur den kungliga garderoben lyfts upp ur sina pappsarkofager och länkas nu samman med hennes tid vid makten.
Decennier susar förbi i ”Dräkter för en drottning”.
Urhet! Tycker Jesper Strömbäck Eklund.
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Öppna bild i helskärm
Dräkten signerad Gaultier.
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Öppna bild i helskärm
Till skillnad från många bedömmerskor tycker jag absolut inte att Silvia klär i en stark kolorit. Hon ser ond ut! Varför har hon kört på med det? Hovdamerna vågar väl inte föreslå, lägga fram något nytt på dagbädden. I monokromt utstrålar hon verklig värme, som på seminariet för människohandel i Vatikanen 2015 då hon dyker upp i en becksvart dräktjacka från Armani med tillhörande slöja i antik brysselspets. Ingen kvinna på jorden kan jaga livet ur torskar som hon gör där.
Lika urhet är hon i urringad, svart ullgeorgette på porträttet inför hennes 50-årsdag.
Yuki Torimarus design.
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Öppna bild i helskärm
Klänningen Silvia bar när kronprinsessan Victoria gifte sig.
Foto: IDA ÅKESSON / SPA
Öppna bild i helskärm
Att se dessa plagg med överkokta tillbehör radas upp i ett kungligt uthus gör ingen skattebetalare nöjd. Vad har vi fått för alla miljoner? Inget hänger samman, jag ser ingen stil, jag ser ingenting äkta, sant, rent. Hon är en kameleont! Mot livets slut borde vi väl till sist få ta del av något verkligt, som när hon glittrar i den silvriga paljettklänningen hon bar på Mallorca 1998.
Jag vill veta vad hon kände då, när Tjabo gosade med La Camilla.
Ack, snart tar en ny drottning vid. Allra helst ska väl hela bunten till historien, samtliga kvarvarande europeiska kungahus. Men vem skulle jag – och ni! – vara utan den där brudklänningen från 1976, då Silvia Sommerlath likt en figur från framtiden sa ”Ja” i elfenbensvit sidenduchesse signerad Dior?
En helt annan människa.
Utställning
Dräkter för en drottning
Drottningholms Slottsteater
Curator Anna Kjellsdotter
Kostym- och utställningschef
Visa mer
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare