Publicerad 9 jul 2026 kl 22.44
Vassa refränger rostar aldrig.
Roxettes enda Sverige-gig i år blir ytterligare ett starkt bevis för denna gamla pop-sanning.
Livebandet Roxette av i dag mycket mer ett rockband än en popakt, tycker Andreas Dahlbom.
Foto: Hanna Brunlöf
Öppna bild i helskärm
Lena Philipson axlar Marie Fredrikssons mantel.
Foto: Hanna Brunlof
Öppna bild i helskärmRoxette Slottsskogsvallen, Göteborg
Betyg:
Bäst: ”Crash Boom Bang” är fint suggestiv.
Sämst: ”Stars” har aldrig varit en favorit.
Stämning: Solvarm och sångsugen.
Spaning: Fler konserter på vallen, tack! Kanske något för Way Out West att inkorporera?
Visa mer
I veckan fyllde Roxettes debutsingel ”Neverending love” fyrtio. Låten, som egentligen var på svenska och tänkt för Pernilla Wahlgren, var starten för en internationell popresa som få om några andra svenska artister varit nära. Då på åttiotalet skrev Per Gessle musik på samma sätt han egentligen gjort under hela karriären: låtar som behöver en vass hook och stark melodi. Klassiskt låtskrivarhantverk långt innan songwriting camps och algoritmer.
Idrottsarenan i Slottskogen är full med folk som just är ute efter Gessles melodier och refränger. En blandad och allsångssugen och mestadels kortärmad publik i kvällssolen. ”En fantastisk publik som älskar mig!” enligt Lena Philipsson. Det är bara picknickfiltar som saknas för den där riktigt gemytliga stämningen.
Det är tredje gången under ett år jag ser ett pånyttfött Roxette. Den ena konserten är på ett sätt den andra lik. Jämförbar låtlista, liknande mellansnack. Och varför inte.
Gessle har flera gånger sagt att Roxettes återkomst handlar om att ge fansen vad de vill ha, det vill säga lyfta fram gruppens hits. Inte försöka sig på något nytt.
Två ingredienser gör ändå att Roxettes enda svenska spelning 2026 inte bara blir en ren nostalgifest.
Roxette hade kul på scen.
Foto: Hanna Brunlöf
Öppna bild i helskärm
Dels är det sångerskan som står vid Gessles sida konserten igenom. Lena PH är inte Marie Fredriksson och det har heller aldrig varit tanken. Under ett och ett halvt år har hon fört arvet vidare och samtidigt satt sin egen prägel på låtar som ”Fading Like a Flower (Every Time You Leave)” och ”Almost unreal”. Lena tar rättmätigt mycket plats på Slottskogsvallen.
Dels är livebandet Roxette av i dag mycket mer ett rockband än en popakt. ”Joyride”, ”The Look” och ”She’s Got Nothing On (But the Radio)” låter i Slottsskogen långt ifrån hur de gör i original. Mycket tack vare gitarristen Christoffer Lundquist i rollen som en rockande joker på soloeskapader. Det är uppenbart att livebandet Roxette nu efter ett drygt år på vägarna är en samtrimmad enhet som har kul där uppe på scen.
Per Gessle är otvivelaktigt en duktig låtskrivare, tycker Dahlbom.
Foto: Hanna Brunlöf
Öppna bild i helskärm
Senaste vändan av turnén drog igång i april i Rio och rullar på långt in i oktober i USA. Än så länge, är bäst att säga.
För så länge Roxette tycker att det här är lika kul som de verkar tycka en varm sommarkväll i Göteborg, och så länge det finns en publik där ute som vill minnas tillbaka, finns det väl egentligen ingen anledning att sluta?
En tidlös melodi dör ju som bekant aldrig.
Roxette – låt för låt
The Big L
Sleeping in My Car
Dressed for Success
Crash! Boom! Bang!
Fading Like a Flower (Every Time You Leave)
Opportunity Nox
Church of your heart
Almost Unreal
Stars
She’s Got Nothing On (But the Radio)
It Must Have Been Love
How Do You Do!/Dangerous
Joyride
Spending My Time
Listen to Your Heart
The Look
Queen of Rain
Visa mer