Det händer inte ofta men ibland står stjärnorna helt rätt. Vi är mitt i en sådan period nu. Låt mig förklara.

I helgen kommer den puertoricanska superstjärnan Benito Antonio Martínez Ocasio aka Bad Bunny till Stockholm. Senast det hände var sommaren 2019 och året därpå blev han historisk som den mest streamade latinamerikanska artisten globalt. Trots det faktumet dröjde det ytterligare 5 år innan han på allvar erkändes av de osynliga, men ack så rådande, krafterna.

Det som hände den natten var inte att spelreglerna plötsligt förändrades, utan att Bad Bunny med sitt konceptalbum “Debí Tirar Más Fotos” lyckats bli oundviklig

Till skillnad från de som senaste åren blivit matade med narrativet att de största artisterna heter saker som Taylor Swift, The Weeknd och Drake har jag en alternativ sanning. En sanning som saknar understöd från att internationell framgång enbart kan uppnås på engelska. Bad Bunny har trots allt lyckats fånga hjärtan världen över med sin trap på spanska, där det sensuella och politiska varvas med musikaliska influenser av allt från reggaeton till traditionell orkestermusik. 

Den amerikanska Grammisgalan har länge levt i sin egen förnekelse om vad som egentligen är värt att ta hänsyn till i musikväg utanför världsmusikgrenen. Fram till förra året då det mest prestigefyllda priset, Årets Album, gick till Bad Bunny. För första gången till en artist som framträder på spanska.

Det som hände den natten var inte att spelreglerna plötsligt förändrades, utan att Bad Bunny med sitt konceptalbum ”Debí Tirar Más Fotos” lyckats bli oundviklig. En månad senare fick han hålla i det mest uppmärksammade USA har i underhållningsväg – halvtidsshowen under Super Bowl-finalen. Till Donald Trumps förtret. Vem fan är denna Bad Bunny? undrade han och ordnade sin egen halvtidsshow med ett namn på ett språk han själv förstår: Kid Rock.

Bad Bunny kommer från en lång och stolt tradition av spansktalande artister som dessvärre tvingats vika sig: Ricky Martin, Shakira och Enrique Iglesias. De började alla sina karriärer på spanska, men har trots stoltheten över sitt ursprung tvingats anpassa sig och ställa om till engelska för att få sina stora genomslag.

Man skulle kunna tänka sig att han under halvtidsshowen hade velat avsluta med ett långfinger mot USA

”Debí Tirar Más Fotos” kretsar kring hemlandet Puerto Rico, som har ett minst sagt knepigt förhållande till det amerikanska fastlandet. Landet är en del av amerikanskt territorium, och puertoricaner är amerikanska medborgare, men de saknar representation i kongressen och kan inte rösta i presidentvalen. Öppningsspåret ”NUEVAYol” samplar den kända salsaorkestern El Gran Combo de Puerto Rico och deras låt ”Un Verano en Nueva York”. Det är en låt om en sommar i New York, men också om den migration som många puertoricaner gjorde till staden under 50- och 60-talet.

Super Bowl är den enda spelningen Bad Bunny valt att göra på amerikansk mark inför sin turné. Det är ett ställningstagande mot ICE och ett sätt att skydda sina fans. Man skulle kunna tänka sig att han under halvtidsshowen hade velat avsluta med ett långfinger mot USA. Men medan de rådande krafterna försöker övertyga oss om att det enda sättet att släta ut världens orättvisor är att peka finger mot människor utan makt, påminner Bad Bunny ömt och storsint i stället om att förenas.

Jag är, likt en stor del av världen just nu, helt uppslukad av fotbolls-VM. Även om det inte förändrar något när fotbollsyran lagt sig så är det med stor njutning jag ser på när nationer som tidigare plågat och torterat andra nationer möter giljotinen. Att deras favoritspelare faller ner på knä inför den Gud och religion som de utropat till syndabock är cinematiskt.

Men allt är halleluja när en av de största artisterna just nu inte bara gör musik som får mig att vilja ringa upp alla jag älskar och älskat med, utan samtidigt retar upp den person i världen som för mig förkroppsligar vreden jag känner för världsläget. 

Mina portar står vidöppna ikväll. Bilder kommer att tas för att föreviga stunden och sedan, när vi dansat färdigt och slutspelet är nära och illusionen längre bort, så zoomar jag in igen och njuter av den resterande delen av sommaren och baby. Vem det nu än blir.

Ayan Jamal är kulturskribent.