Publicerad 13 jul 2026 kl 06.00
”Musernas hus” är ett kosmologiskt skådespel i vilket konst aktiveras av utmaningar.
Lovis Bratt Deland återuppfinner sin persona genom att bättra på läppstiftet.
”Musernas hus” visas på Liljevalchs till och med 10 januari 2027.
Foto: Märta Thisner
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Jag har inte för vana att låta tarotkort styra mig. Men här står jag, barfota i sällskap av en främmande, lilahårig dam och gör piruetter över en enorm tavla.
Bland hundratals målningar, ännu fler teckningar och ett urval av Ylva Snöfrids personliga ägodelar hänger kort med utmaningar. Tarotleken är utspridd i Liljevalchs tretton salar och jag räknar till ett trettiotal så kallade ritualer.
Ylva Snöfrid – alter egot som uppkom i en sorts konstnärlig transmutationsceremoni – har tidigare ställt ut en sex kilo tung dagbok och höjdsjuk målat tavlor i schweiziska alperna. ”Musernas hus” är ett allkonstverk som omfattar en bygelbehå såväl som målningar, matematik, trädgårdsarbete, dans och DJ:s. Performancet är ett samarbete med regissören och skådespelaren Rebecka Hemse och Dramaten.
Thalias rum.
Foto: Jean Baptiste Béranger
Öppna bild i helskärm
I eldens rum kan besökaren ta en tupplur.
Foto: Jean Baptiste Béranger
Öppna bild i helskärm
Besökaren uppmanas att påbörja ett cv, ta en tupplur, bygga med klossar. Uppdragen är konstruerade utifrån de fyra elementen och – som namnet antyder – de nio muserna. En karta visar vägen från Urania, Polyhymnia och Euterpe till det femte rummet, tillägnat Thalia, som känns igen på teatermasken hon har i handen.
Med hjälp av ett sminkbord får besökaren möjlighet att återuppfinna sin persona – utifrån och in. ”Put on the makeup” läser jag på lappen och bättrar på mitt läppstift.
Jordens rum.
Foto: Jean Baptiste Béranger
Öppna bild i helskärm
Vidare till platsen för betraktande och reflektion: jorden. Likt en klocka står tolv konstverk utplacerade i en ellips. Ett trettonde ligger på golvet, likt en timvisare, och flyttas regelbundet.
Folk står med kritor i händerna.
”Live, laugh, love”, ”Välj dina strider”, ”Life is coming from you, not at you” samt ett sånt där 3D-S man fick lära sig att rita i lågstadiet är några exempel på vad besökare valt att klottra på Snöfrids målningar. Men också ”Fitta” och en kontaktannons med tillhörande telefonnummer.
Terpsichores rum.
Foto: Rodrigo Mallea Lira
Öppna bild i helskärm
Ylva Snöfrid har tidigare berättat att hon sover och äter på sin konst. Hon har en tavla under madrassen. Antingen får hon en konstupplevelse eller inte – de målningar hon upplever som själlösa bränner hon upp.
Att hantverket övergår allt annat för Ylva Snöfrid smittar av sig. Det tar en stund att komma in i hennes kosmologiska skådespel – stämningen i den sista salen är en helt annan än där vi började.
Det trettonde rummet tillhör dansens gudinna: Terpsichore. Här, på en tavla som breder ut sig över stengolvet, tillåts besökaren i en drömrit träda in i det omedvetna.
Under utställningsperioden aktiveras målningen av en koreografi och musik av Kornél Kovács och Isak Hedtjärn. Tidigare har det anordnats ringdans runt verket, men nu är vi bara två som vågar beträda det blåa dansgolvet.
När jag lämnar ”Musernas hus” undrar jag mycket riktigt om allt var en dröm.
UTSTÄLLNING
Ylva Snöfrid
Musernas hus
Liljevalchs, Stockholm
Visas till och med 10 januari 2027
Visa mer
Lovis Bratt Deland är kulturredaktör och skribent på Expressen. Tillsammans med Victor Malm och Kristin Lundell hörs hon i podcasten ”Kulturen”.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare