Artikeln i korthet

Felicia har under loppet av två år polisanmält nio personer för våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Tidigare har hon anmält ännu fler.

Namnen i artikeln är fingerade.

Visa mer

Ahmed var lycklig. Han hade träffat kvinnan i sitt liv och i dag skulle de gifta sig. Det var tidigt på morgonen, han stod i köket hemma hos sin mamma när polisen ringde och ville veta var han befann sig. Några minuter senare eskorterades han bort från sitt stundande bröllop, ut till polisbilen och vidare till arresten. 

– Jag tänkte bara vad har jag gjort för att förtjäna det här? Varför vill hon förstöra mitt liv, säger Ahmed, som egentligen heter något annat.

Det svenska rättssystemet ser allvarligt på våldtäkt. En polis på en av landets sexualbrottsenheter uttrycker prioriteringsordningen för olika brott så här: ”Det är mord på öppen gata och sen är det vi.” Nästan alla anmälningar leder vidare till en utredning. Men bara en av tio leder vidare till åtal. När Brå i en rapport från 2019 tittade närmare på vad som ligger bakom de nedlagda förundersökningarna så fann de att en tredjedel lades ned till följd av en bedömning om att det anmälda förmodligen inte var någon våldtäkt. 

Ungefär sex procent bedömdes rakt av påhittade. I de fallen led målsäganden ofta av en psykisk sjukdom. I ytterligare sex procent fanns det stark motbevisning som talade emot målsägandens berättelse. Det kunde till exempel vara filmer som klargjorde att en våldtäkt inte hade ägt rum eller sms-meddelanden mellan målsägande och misstänkt som motsade det målsäganden berättat för polisen. 

I var femte nedlagd utredning hade det framkommit något som väckte tvivel kring målsägandens berättelse. Hade det som anmäldes verkligen hänt?

Uppger att hon blivit våldtagen av 25

Felicia skäms inte. Det var längesedan hon skämdes. För den som följer henne på sociala medier blir det snabbt uppenbart att våldtäkterna inte bara är en del av hennes historia – de utgör också en viktig del av hennes identitet, hennes nu och hennes framtid. Ibland, skriver hon, känns det som att hela hennes liv handlar om just detta. 

Felicia har under två år polisanmält nio personer, mestadels kolleger, för våldtäkt och andra sexuella övergrepp.

Illustration: Expressen med stöd av AI-verktyget Stocky

Felicia, som egentligen heter något annat, är i 35-årsåldern och genom åren har hon enligt egen utsago blivit våldtagen av 25 personer och utsatt för andra former av sexuella övergrepp av närmare hundra. I en polisutredning framgår det att hon under loppet av två år polisanmält nio personer för våldtäkt. Oftast är det kolleger på jobbet. På olika arbetsplatser, i olika branscher. I utredningarna figurerar män, men också kvinnor. Ibland yngre men oftast äldre. En kollega dömdes för våldtäkt. En annan åtalades men frikändes. I ett tidigare fall dömdes en man för sexuellt ofredande efter att ha skickat en dickpic. Resten av alla polisutredningar om våldtäkt, våldtäktsförsök och sexuella trakasserier mot Felicia har förr eller senare lagts ner.

”Ger aldrig någonsin upp”

Men berättelserna lever vidare. Som stoff till boken hon skriver på och som content i sociala medier:

I inlägg efter inlägg bygger Felicia bilden av sig själv som en överlevare, en krigare. Som en stark kvinna och röst inte bara för sig själv utan också för de som ingen har. Kampen mot sexuella övergrepp har blivit som ett kall. Felicia vill lämna ett avtryck i världen, och hon drömmer om att göra det som författare. En dag ska hon ge ut berättelsen om sig själv, om alla våldtäkter hon överlevt, all jävlighet och alla orättvisor hon ägnat livet åt att bekämpa. På sociala medier skriver hon rakt ut att hon inte tänker finna sig i rollen som ett offer som lägger sig ner. Nej. Hon är en sån som ”reser sig och vågar slåss tillbaka”, en som ”aldrig någonsin ger upp”. 

Redan före metoo gick hon ut med namn och bild i medier och ”bröt tystnaden” genom att prata öppet om sina erfarenheter av våldtäkt och sexuella övergrepp. På Facebook strömmar peppande kommentarer in, män som bekräftar hennes utseende när hon lägger upp selfies och hennes utsatthet när hon berättar om ännu en oförrätt, ännu en kamp för upprättelse. 

I ett några år gammalt Facebookinlägg beskriver Felicia sig själv som ostoppbar, en som aldrig kommer vara tyst och en som alltid kommer fortsätta kämpa. Redan då var våldtäkterna en del av hennes identitet. Under åren som följer ska hon polisanmäla minst tio personer till. 

Man kan inte ignorera när samma person anmäler nummer 41. Det kan ju ha hänt.

– Även om någon polisanmält 40 fall av våldtäkt så kan man inte ignorera när samma person kommer in och anmäler nummer 41. För det kan ju ha hänt. Och man måste behandla varje enskilt fall på samma objektiva sätt, förklarar en erfaren utredare hos polisen.

– Samtidigt slukar det så klart resurser och de anklagade männen ligger misstänkta för våldtäkt under månaderna vi utreder dem, så är det ju. Och blir de sedan anmälda igen så kommer det synas för polisen att den här personen har varit misstänkt tidigare.



Personens liv vänds upp och ned

Utredaren beskriver olustkänslan i att behöva frihetsberöva människor enbart på basis av en målsägandes – ibland vaga – uppgifter. Ofta släpps de misstänkta utan häktning efter någon dag och då är det, menar utredaren, lätt för en utomstående att tänka att ingen skada är skedd.      

– Men att anhålla någon kan vända hela den personens liv upp och ned. Även om han släpps för att det inte finns någon bevisning så kommer ju alla som känner till det här tänka att han kanske ändå har gjort det. För man vet ju att våldtäkt, det blir ju ingen dömd för. 

Annons

– Bara att vara misstänkt för ett sånt brott kan få konsekvenser och blir man dessutom frihetsberövad så kan det få allvarliga konsekvenser. Grannar ser det, man kanske missar jobbet eller förlorar jobbet. Jag känner inte att det här systemet visar någon riktig respekt för vad ett frihetsberövande innebär, säger utredaren.

Ahmed eskorterades bort från sitt stundande bröllop, ut till polisbilen och vidare till arresten.

Illustration: Expressen med stöd av AI-verktyget Stocky

Gripen på sin bröllopsdag

Det var bara några timmar kvar tills Ahmeds bröllop skulle börja och den förtvivlade brudgummen satt i en cell och visste inte vad han skulle ta sig till. Han säger att han förhördes i fyra eller fem timmar. Att de tog prover från hans mun, från hans penis. Samtidigt var gästerna på väg. De hade rest långt för att fira giftermålet mellan honom och hans fästmö. Men det blev inget bröllop, och snart skulle alla veta varför. Ahmed, som egentligen heter något annat, satt inlåst, misstänkt för våldtäktsförsök. Han skämdes som en hund.

– Det kändes väldigt dåligt. Jag har varit i Sverige i åtta år och jag har aldrig gjort något problem och aldrig haft med polisen att göra. 

När hon klädde av sig kände han att det var dags att gå

Ett halvår tidigare hade hon bjudit hem honom på kaffe. De jobbade ihop och Ahmed säger att han uppfattade Felicia som nedstämd och instabil och att han ville hjälpa henne att bli glad och komma på bättre tankar. Felicia berättade att hon hade blivit våldtagen flera gånger och att det svenska systemet var skit. Ahmed tyckte att hon skulle polisanmäla de som utsatt henne för allt det hemska. Efter en stund, säger Ahmed, så bad hon om en massage, och när hon klädde av sig så kände han att det var dags att gå.

– Jag kände att det var någonting fel alltså. Mitt hjärta sa att det var någonting fel. Att jag måste åka härifrån. Så jag gick.

”Jag tror de skiter i min anmälan”

På sin bröllopsdag sitter Ahmed frihetsberövad från morgon till kväll. Han har aldrig suttit inlåst i en cell förut. Tänker att kanske är det så här det funkar i Sverige. Kanske måste han sitta här i resten av sitt liv. Kanske kommer han att utvisas? 

Han hade inte gjort något fel, han visste det i sitt hjärta, men vad skulle alla andra tro? Senare på kvällen släpptes han ut och tids nog lades förundersökningen ner. Men skamkänslorna försvann inte lika lätt. Det dröjde flera veckor innan Ahmed vågade sig tillbaka till jobbet. 

Ahmed polisanmälde Felicia för falsk angivelse. Förundersökningen lades ner.

Foto: Expressen med stöd av AI-verktyget Stocky

Det kändes inte rättvist att någon skulle kunna använda rättssystemet för att förstöra en annans liv helt utan grund, så Ahmed bestämde sig för att i sin tur polisanmäla Felicia för falsk angivelse.

Det har gått över två år sedan dess. 

– Jag har fortfarande inte hört nåt. Jag har inte fått några svar. Jag tror de skiter i min anmälan. Kanske för att jag kommer från Syrien och inte är riktig svensk. Jag vet att poliserna bara gjorde sitt jobb men hur kan man gripa någon när det inte finns något? 

Förut hade han många vänner, umgicks alltid med både killar och tjejer. I dag är han mer försiktig. Speciellt när det kommer till svenska tjejer. Kanske är det fördomsfullt men han vill inte att de ska vara ensamma i samma rum. Tänker att det inte är värt risken. 

Varför tror du att hon polisanmälde dig?

– Jag vet inte. Jag har försökt hitta ett svar på den frågan, men jag vet inte. 

Falsk angivelse

Den som anger en person för ett brott som kan leda till åtal, trots vetskap om att personen är oskyldig, kan dömas för falsk angivelse eller falsk beskyllning.

Att sådana brott leder vidare till åtal är dock ovanligt. Av beslutade brottsmisstankar 2024 var det bara sex procent som ledde till åtal eller annan form av lagföring.

Expressen har undersökt ett 20-tal domar rörande falska våldtäktsangivelser. Det som varit avgörande för en fällande dom har i en del av fallen varit att den misstänkta kvinnan (som det i majoriteten av fallen handlar om) förr eller senare erkänt att våldtäktsanklagelsen varit falsk.

I andra fall har det bevisats att den angivna mannen inte befunnit sig på platsen där våldtäkten skulle ha ägt rum. Detta har till exempel kunnat bevisas genom att han kopplat upp och använt sin telefon på en helt annan plats, eller att att andra personer kan vittna om att han befunnit sig på annan plats. I vissa fall har också vittnen (till exempel vänner) som tidigare intygat berättelsen om våldtäkt erkänt för polisen att de uppgett falska uppgifter för att deras vän bett dem göra det.

Antal beslutade brottsmisstankar rörande falsk angivelse och falsk beskyllning som per år som lett vidare till åtal eller annan lagföring:

År 2024: 94 (6%)

År 2023: 102 (9%)

År 2022: 124 (11%)

År 2021: 151 (11%)

År 2020: 141 (11%)

År 2019: 140 (12%)

År 2018: 165 (15%)

År 2017: 136 (12%)

År 2016: 185 (17%)

År 2015: 181 (14%)

(Statistik hämtad från åklagarmyndigheten)

Visa mer

Det finns fler som inte vet. Fler som blivit polisanmälda men inte åtalade. Fler som vet att en nedlagd utredning inte frikänner en från brottet – att den bara konstaterar att det inte gick att bevisa.

En man säger att han aldrig mer vill höra talas om Felicia. En annan är så traumatiserad av anklagelsen och rättsprocessen att han får smått panik när den förs på tal. För att bearbeta sin ångest och oro har han regelbundet gått till en psykolog. Polisutredningen som på pappret lades ned bredde i verkligheten ut sig till ett sår. När telefonen ringer rivs skorpan upp och allt blöder igen. Han lägger på.

Sådana rykten går inte att stoppa

Ännu en man börjar berätta men tvekar, avbryter sig. Det var längesen nu och han vill egentligen bara glömma hela den där historien. När han träffade Felicia visste han att hon hade polisanmält flera personer för våldtäkt, det hade hon själv berättat – och han hade trott henne. När hon sedan anklagade också honom så levde han länge med en rädsla för att själv inte bli trodd. Förundersökningen lades ner men ryktet gick ju. Sådana rykten går inte att stoppa.

Vem skulle ljuga om en sån grej?

Johan hade nåtts av ryktet. Han och Felicia jobbade under en tid inom samma företag och han visste vem den där våldtäktsmannen var. Man hade ju hört och Felicia själv hade ju berättat och så klart han hade trott henne, för vem skulle ljuga om en sån grej? 

Johan hade tidigare jobbat ihop med Felicia och erbjöd henne att flytta in i hans hus.

Illustration: Expressen med stöd av AI-verktyget Stocky

På Facebook en tid senare fick Johan, som egentligen heter något annat, veta att Felicia hade blivit våldtagen i sitt eget hem, att polisen spärrat av hennes lägenhet och att hon inte hade någonstans att ta vägen. Så plötsligt hörde hon av sig på Messenger.

Annons

– Och jag skrev tillbaka att det är för jävligt det hon råkat ut för.

Johan visste att det inte var första gången, men den här gången lät det särskilt allvarligt. 

– Jag kände att om jag kan göra en nyttig insats så visst fan gör jag det. Hon hade ju ingen som hjälpte henne och jag tyckte inte att hon skulle behöva råka ut för sånt och vara helt själv med det. Vi skrev fram och tillbaka ett tag och hon fick ju tillbaka sin bostad men hon var jätterädd för att bo kvar där för hon hade ju anmält grannfrun för våldtäkt också.

Johan minns hur han häpnade över allt Felicia varit med om. Minns att han tänkte att vad är det för människor hon omger sig med. Men han tvivlade inte på att det hon sa var sant. Det lät så trovärdigt när hon berättade. 

Hon hade ju anmält grannfrun för våldtäkt också

Johan var frånskild sedan många år tillbaka, barnen var vuxna och utflugna och han bodde ensam i ett hus med fem sovrum. Han säger att han erbjöd Felicia att komma ut till huset när hon kände att hon behövde en fristad. Och när otryggheten som Felicia upplevde i sitt eget hem inte gick över så erbjöd han henne att bo hos honom tills hon hittat något nytt. Johan tog ledigt från jobbet, hyrde släp och hjälpte henne med flytten. Han säger att han inte hade några tankar på sex när han lät henne flytta in. Säger att han bara ville hjälpa henne. Att han bara försökte vara snäll. Första gången hon uttryckte att hon ville sova med honom i hans säng sa han nej, men någon vecka efter att Felicia flyttat in hade de sex – på hennes initiativ, enligt Johan.  

Fördes bort inför grannarna

Men tyckte han inte att det kändes olämpligt att ha sex med någon som varit tydlig med att hon mådde dåligt för att hon hade blivit våldtagen? Var det inte något han tänkte på? 

– Jo jo, absolut. Jag sa till henne att jag kräver ingenting av dig. Det gör jag verkligen inte. Men det var ju hon som var väldigt tafsig i början där och verkligen ville ha sex med mig så då hade vi det några gånger. Och jag ska inte säga att jag bara har legat där som en pinne utan jag ville också ha sex, men det var hon som tog initiativet och började smeka mig sexuellt. 

Vändningen kom plötsligt. En dag, berättar han, bara stod hon där och påstod att han hade våldtagit henne. Johan blev helt ställd. Han protesterade, fick en klump i magen. 

– Jag har varit så otroligt ledsen. Jag är liksom inte en sån person, jag skulle aldrig göra nåt sånt. Jag har varit rätt knäckt faktiskt. 

Men hon ville bo kvar. Och han lät henne göra det, ville inte kasta ut henne på gatan. Johan bestämde sig för att aldrig ha sex med Felicia igen, men en tid senare tog Felicia återigen initiativ. Och det fanns inga tvivel, Johan kände att det inte gick att ta miste på att hon verkligen ville. 

Hon blir våldtagen hela tiden

Dagen efter stormade polisen in. 

Två av dem stannade där inne med Felicia medan de andra två ledde ut Johan på farstukvisten. 

– Efter en timme sa en av poliserna att vi kommer ta in dig. Du är anklagad för våldtäkt. Jag tänkte nej men det här är inte klokt, det är ju helt sanslöst. Jag tänkte att det här löser sig snart, det var nog nån kompis som var orolig för henne och ringde polisen eftersom hon blir våldtagen hela tiden, men Felicia kommer ju berätta för dem att det var falskt alarm den här gången, tänkte jag. 

Fyra poliser förde med sig Johan in till polisstationen.

Illustration: Expressen med stöd av AI-verktyget Stocky

Men det gjorde hon inte. I grannarnas åsyn förde de fyra poliserna med sig Johan in till polisstationen där han fick tillbringa två nätter i arresten. De ovana dygnen på plastmadrassen i den kalla cellen fick tankarna att mala. Vad var det egentligen som hade hänt? 

Frihetsberövas nästan alltid

Tomas Lundqvist, en erfaren förundersökningsledare hos polisen, berättar att åklagaren i princip alltid fattar beslut om att frihetsberöva misstänkta i våldtäktsärenden om målsäganden bara kan uppge vem den misstänkte är.

– Om någon kommer in och berättar att en våldtäkt har inträffat och att man vet vem den misstänkte är och var våldtäkten inträffade, ja, då hämtas den misstänkte in. Så är det. Sen utreds våldtäkt så gott som alltid på studs, säger Tomas Lundqvist.

Om det sedan visar sig att det inte finns så mycket att gå på så släpps den misstänkte ofta efter någon dag eller två. Däremot kan det dröja flera månader innan förundersökningen tillslut läggs ned. 

– Om den misstänkte inte längre är anhållen så är det förmodligen ett ärende där framgångsfaktorn inte är så stor. Samtidigt kan det fortfarande finnas saker som måste göras, till exempel telefontömning. Men när den misstänkte inte är frihetsberövad så förlorar ärendet sin förtur och då springer tiden lätt i väg. Ur den misstänktes perspektiv så kan det så klart vara alldeles förfärligt att ligga misstänkt för våldtäkt en längre tid, säger Tomas Lundqvist.

”Jag kan inte bevisa att jag inte har våldtagit”

Johan släpptes efter första förhöret. Förundersökningen om våldtäkt och olaga hot lades ner åtta månader senare. 

– Helst hade man ju velat ha på papper att man är oskyldig. Nu när de bara lagt ner förundersökningen så hänger frågan liksom fortfarande i luften. Ingen rök utan eld, du vet. Och det är väl det som känns jobbigast egentligen, att jag inte kan bevisa att jag inte har våldtagit. Lika lite som hon kan bevisa att jag våldtagit henne. Det var ju bara vi där liksom. 

När Expressen kontaktar Felicia har hon precis anmält ännu en kollega för våldtäkt. När vi ska boka in en tid för ett möte drar hon sig plötsligt ur. Hon vill inte medverka i den här artikeln utan hänvisar till den kommande boken där hon själv har kontroll över historien som berättas. 

Jenny Strindlöv är reporter i Expressens grävgrupp och har under lång tid granskat våldtäktsdomar och samtyckeslagens effekter. Hon har tilldelats Wendelapriset för sin bok ”Romani kris – parallella rättegångar i Sverige”, ELSA-priset för sin granskning och infiltration av extremhögern, samt nominerats till flera andra priser för sina undersökande reportage i Expressen.