Publicerad 14 jul 2026 kl 18.40
Isbjörnar, en explosion och iskalla vindar stod i vägen.
Men efter 34 dagar hade Jesper Skarman korsat hela Svalbard – på skidor.
– Det är som att vara på en annan planet, säger han.
Jesper har tidigare bland annat besökt Antarktis och bestigit berg i Sydamerika.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Efter 34 dagar tog de sig i mål.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Temperaturen var uppemot 33 minusgrader.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Varje natt skiftade de vem som skulle ha isbjörnsvakt.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Varje person släpade omkring 60 kilo packning i pulkan.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Jesper Skarman, 32, från Malmö har besökt Antarktis, bestigit berg i Sydamerika och korsat Hardangervidda i Norge. I ett år tränade han inför nästa äventyr – att korsa den arktiska ön Svalbard från syd till norr.
Tillsammans med åtta andra européer och guiden Morten Rostille gick expeditionen i mål i våras. Det krävdes över 60 mil skidåkning i 34 dagar.
– Det var ju så klart väldigt många dagar som var utmanande med motvind, snö och den här kylan vi var i hela tiden. Men det var absolut en av de finaste månaderna i mitt liv, säger Jesper.
Tvingades till isbjörnsvakt
Förutom över 30 minusgrader och vindbyar på uppemot 35 meter per sekund under flera dagar behövde de också konstant spana efter isbjörnar.
– Vi gick mellan åtta till tolv timmar per dag och ungefär en tredjedel av dem var det total ”white out”. Då ser du typ två meter framför dig. Vi hade också ett rullande schema på isbjörnsvakt och satt två timmar varannan natt bara för att ha koll på tältlägret, säger han.
Och det finns en situation som satte sina spår.
– Mitt i natten hörde vi två explosioner och han jag delade tält med flög upp och skrek: ”Nu måste det varit en isbjörnsattack”. Sen insåg vi att det var liggunderlaget som hade exploderat. Det var tur att vi kunde laga det annars hade det varit väldigt långa veckor.
Totalt tog de sig upp för 7 000 höjdmeter.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Vindbyarna uppmättes till 35 meter per sekund vissa dagar.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
”Det fanns en längtan att få vara i den här orörda naturen”, säger Jesper Skarman.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm”Grät som jag aldrig gjort”
Förutom vädermotstånd behövde de ta sig upp och ner över totalt 7 000 höjdmeter. Samtidigt släpade alla var sin pulka med 60-kilo packning.
Det värsta var dock att vara vara i princip helt bortkopplad från familjen. Jesper skickade ett meddelande med hjälp av satellittelefonen varje kväll och berättade att allt gick bra.
– Jag ville inte ringa dem även om vi hade möjligheten för jag tror att det hade varit för tufft. Det är lättare att hålla det inom sig, berättar han.
Hur var det att komma fram till slut?
– Det är ju så surrealistiskt för den nordligaste punkten är bara ett fult orange sjömärke. Det är inte som att bestiga ett berg och att man når toppen. Men det var så klart ett stort ögonblick, säger Jesper och fortsätter:
– Jag blev mer känslosam när jag väl kom hem. Jag grät på ett sätt som jag aldrig har gjort förut när jag kramade om min familj.