Lydia Wålsten
Publicerad 15 jul 2026 kl 06.10
En tretåig hackspett har plundrat ett pensionssparande. Men det är inte fågelns fel. I skogen är äganderätten på undantag.
Artskydd väger tungt, äganderätt gör det inte.
Foto: Janos Jurka / Naturfotograferna/IBL
Öppna bild i helskärm
Skog är inget säkert pensionssparande om en tretåad hackspett flyttar in.
Foto: HENRIK ISAKSSON / IBL
Öppna bild i helskärm
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Lydia Wålsten
”Med facit i hand har man väl varit enfaldig som sparat på skogen till nästa generation”, säger Kurt Hyttsten till Östersunds-Posten.
Som skogsägare är han plågsamt medveten om varför det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen. Inte bara bättre, väldigt mycket billigare. Familjen har just förlorat en lång uppmärksammad juridisk strid mot tretåig hackspett. Formell motpart är Skogsstyrelsen – staten alltså – men fågeln med de tre tårna står i centrum.
För några år sedan anmälde Hyttsten avverkningsplaner för sin mark i Jämtland. Pengarna från skogen skulle användas till att modernisera, jacka upp jordbruket och genomföra ett generationsskifte. Pappan trappa ner efter 40 års arbete.
En dröm för varje lantbrukare. Det fanns en plan. Nu skulle den bara sättas i verket.
Men Skogsstyrelsen sa nej. Den tretåiga hackspetten fanns där. Det är en hackspett med tre tår, i stället för de traditionella fyra. Två fram och en bak – anpassade för trädklättring. I Europa är fågeln klassad som livskraftig, men rödlistad här.
Familjen överklagade och branschen genom LRF och Norra Skog betraktade familjens fall som principiellt och stöttade upp. Nu har högsta instans sagt sitt. Beslutet ligger fast. Det blir ingen avverkning.
Man förstår varför Hyttsten upplever situationen som näst intill kriminell.
Paradoxalt ändå, att de som sitter på de äldsta skogarna också är de som löper störst risk att få oväntat värdefulla besök. Straffa mig mest när jag förtjänar det minst, för att parafrasera.
Privatekonomiskt är konsekvenserna enorma. Familjen uppger att 70 procent av skogstillgångarna inte kan brukas. Pensionssparandet. Skogen kan inte heller användas som säkerhet mot banken. Man förstår varför Hyttsten upplever situationen som näst intill kriminell.
Enda hoppet står nu till att stämma staten. Men för det krävs en ny juridisk process. Familjen vet inte om den orkar. Eller har råd. Och även om ersättningen skulle betalas ut, blir det en engångsutbetalning. Att bruka skog är motsatsen.
Sverige har ungefär 300 000 skogsägare. Vet de vad de har i sina skogar? Går det ens att veta?
Varje dag kan man se hur Artportalen, den digitala databas som ger medborgare möjlighet att rapportera artfynd i Sverige, fylls på. Aktivister och gladlynta fågelskådare. Bara i går rapporterades över 2 700 arter in. Underlaget används sedan av myndigheterna.
Svag äganderätt, starkt artskydd. Utvecklingen är inte hållbar. Ja, man kan fnissa åt salamandrar, sandödlor och tretåiga hackspettar. Men våra små skogsägare fnissar inte. De förlorar förmögenheter.
Lydia Wålsten är vikarierande ledarskribent på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.
LÄS MER: Aktivisternas drag tvingade Martin att sälja sin skog