DEBATT. När jag passerar den pro-palestinska demonstrationen på Sveavägen fryser jag till is. Först tror jag att jag ser fel. Sedan kommer illamåendet.
Som barnbarn till Förintelseöverlevande har jag svårt att ta in det som utspelar sig framför mig. Demonstranter klädda i Region Stockholms sjukvårdskläder bär en skylt där ordet ”Gaza” medvetet utformats för att associera till den ökända skylten ”Arbeit Macht Frei” vid förintelselägret Auschwitz.
En man klädd i Gestapoliknande skinnrock och blodig Netanyahu-mask trakasserar gråtande ”mödrar” och deras spädbarn, symboliserade av bebisdockor. På armen bär han en bindel med Davidsstjärnan och i handen viftar han med en sedelbunt.
Det känns som ett slag i magen.
Auschwitz inte en symbol bland andra
Auschwitz var inte en symbol bland andra. Det var ett dödsläger där omkring en miljon människor mördades industriellt och systematiskt. För oss som har familjemedlemmar som överlevde helvetet är detta inte en politisk metafor utan ett öppet sår i historien.
Ändå används Förintelsens symboler allt oftare i kampanjer mot Israel. Så sent som förra veckan spred Greta Thunberg det grundlösa påståendet att Israel och de 26 länder som deltar i Gazas återuppbyggnad bygger ”koncentrationsläger” på enklaven. Oavsett vad man anser om kriget innebär sådana jämförelser en grov relativisering av Förintelsens unika historiska betydelse.
Enligt International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA:s) arbetsdefinition av antisemitism, som Sverige har antagit, utgör sådana relativiseringar och trivialiseringar av Förintelsen tydliga exempel på antisemitism. Detsamma gäller jämförelser mellan Israel och Nazityskland.
Det mest anmärkningsvärda är inte demonstranternas agerande. Det är omgivningens passivitet.
Polisen står synligt på plats. Myndigheter producerar strategier, handlingsplaner och informationskampanjer. Men när antisemitismen uppträder mitt framför ögonen på oss verkar väldigt få reagera.
Samtidigt lever många judar i Sverige med en vardag som få andra minoriteter skulle acceptera. Synagogor och judiska skolor bevakas av säkerhetspersonal. Judiska föräldrar oroar sig för sina barns trygghet. Många undviker att bära judiska symboler offentligt.
Problemet är inte att den politiska viljan saknas. Regeringen har gjort kampen mot antisemitism till en prioriterad fråga. Problemet är inte heller att lagstiftning saknas. Hets mot folkgrupp är kriminaliserat. Sedan 2024 omfattar lagstiftningen även förnekande och trivialisering av Förintelsen.
Problemet är tillämpningen.
Färre deklarationer och fler ingripanden krävs
När hatet tar sig nya uttryck och möts av passivitet skickas ett budskap. Inte till offren, utan till förövarna. Gränserna flyttas. Det som i går var otänkbart blir i dag accepterat och i morgon normaliserat.
Om utvecklingen ska brytas krävs färre deklarationer och fler ingripanden. Polis och åklagare måste våga börja pröva lagstiftningens gränser när antisemitismen uppträder i nya former.
För löftet om ”aldrig igen” prövas inte vid högtidstal eller minnesceremonier. Det prövas på våra gator, i vår samtid och i vår förmåga att reagera när Förintelsen förvandlas till ett politiskt slagträ.
Frågan är hur länge dessa galenskaper ska normaliseras innan ansvariga myndigheter och politiker slutligen drar i nödbromsen.
Daniel Schatz, fil dr i statsvetenskap, författare och skribent. Bokaktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”
Om utvecklingen ska brytas krävs färre deklarationer och fler ingripanden. Polis och åklagare måste våga börja pröva lagstiftningens gränser när antisemitismen uppträder i nya former, skriver undertecknaren. Foto: PRIVATVisa mer Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer