Lydia Wålsten

Publicerad 16 jul 2026 kl 18.00

Linkedin-personer som har nära till skryt och skrävel premieras professionellt, även om de är sämre än sina kolleger. Det är galenskap.

Rationellt att vi älskar att hata.

Foto: SYSPEO/SIPA/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Lydia Wålsten

Har du lyssnat på ett panelsamtal som är extremt intressant? Tveksamt. Men på Linkedin frodas överorden.

Som om tonläget inte redan var illa nog visar nya siffror att karriärsajten är den plattform med störst andel AI-genererat innehåll som flaggas för sina mer uppenbart omänskliga drag.

Frågan är vad som händer med en arbetsmarknad där det blir viktigare att skriva svulstiga marknadsföringstexter om sitt jobb, än att faktiskt göra jobbet? I uppmärksamhetsekonomin premieras det.

I en studie, titulerad ”Tomma tunnor skramlar mest”, jämför två forskare hur självsäkert över 700 aktieanalytiker uttrycker sig på Linkedin med hur träffsäkra deras prognoser är. Ju mer självförhärligande ton de hade, desto sämre var de.

Men självsmeket fungerar. Studien visade att dessa analytiker befordrades mer än sina kolleger.

Samma sak erfor SvD:s reporter Björn Barr när han i början av året gav sig i kast med att ”Linkedin-optimera” sig själv: på bara 20 dagar hade han landat ett erbjudande, bland annat genom att skriva att han är besjälad av kommunikation.

Nu är det inte brottsligt att blåsa upp sig och använda ett bombastiskt språk. Att gnälla på Linkedin och den toxiska positiviteten på plattformen är inte heller nytt. Gnället är lika spegelvänt självförhärligande som att svara att man ”inte tittar på tv” om någon frågar om man sett en ny tv-serie.

Linkedin är ett spel och vissa är duktiga spelare. Bara att beundra. Eller?

Det är ett spel med skadliga konsekvenser. För om skamlöst och grundlöst självförhärligande blir den främsta vägen till professionell framgång – som fallet med aktieanalytikerna visar – så kommer folk att anpassa sig därefter. 

Om andra skryter behöver du också göra det. Varje dag du inte gör det tappar du relativ anställningsbarhet.

Kortsiktigt blir det då rationellt för individen att bli en Linkedin-person – fler jobberbjudanden – men det kan inte vara samhällsekonomiskt lönsamt att så många professionella interaktioner paketeras som inlägg från inspirationsföreläsare. 

Om andra skryter behöver du också göra det. Varje dag du inte gör det tappar du relativ anställningsbarhet.

För de allra flesta är det bara en onödig byråkratisering. Först ska du göra jobbet, sedan ska du lägga lika mycket tid på att vara sekreterare åt dig själv och idka någon slags journalskrivning där minsta lilla jobbinsats ska dokumenteras och paketeras så att algoritmen gillar det. Det tillför ingenting, det skapar inget värde, utöver självförhärligande i jakten på nästa anställning.

En gång i tiden skulle ett cv max vara två sidor. Nu ska det vara oändligt.

I förlängningen gör det också skada. Den tysta och kompetenta trängs undan till förmån för den som har nära till skryt och skrävel. I ett allt tätare informationsflöde drunknar signalerna på verkligt kunnande.

Och till sist sitter du där med en chef som är besjälad av allt möjligt. Utom att göra jobbet.

Lydia Wålsten är vikarierande ledarskribent på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.

LÄS MER: Någon måste sätta stopp för HR-helvetetLÄS MER: Nej, nu jävlar åker jag på rejv och knarkar