Att färdigställa konstverket tog elva år. Nu sträcker sig Alexander Ginlunds skalenliga solsystem ända från solen vid Engelsby verk till Pluto på Bengtskär.
Öppna bildvisare
Alexander Ginlunds jordglob finns vid Axxell i Brusaby i Kimito. Bild: Elin Öst / YleLyssna (du hör en artificiell röst) 5:38
- Finlands största modell av solsystemet finns nu på Kimitoön.
- Konstnären Alexander Ginlund arbetade elva år med verket. Det sträcker sig från Jorden vid Axxell i Brusaby till Pluto på Bengtskär.
- Syftet är att visa solsystemets dimensioner och avstånd. Solen är tio meter stor, Plutos måne knappt synlig.
- Vid planeterna finns QR-koder. Besökare kan söka planeterna som en upptäcktsfärd.
Många kanske tror att solsystemet endast finns i rymden.
Det är fel – tack vare författaren och konstnären Alexander Ginlund finns det nu också i Kimitoön.
– Nu är konstverket i princip klart och redo att börja upptäckas. Det är Finlands största skalenliga modell av solsystemet och världens nionde största av sitt slag, säger Ginlund.
Öppna bildvisare
I mitten av solsystemet, vid Engelsby verk, ligger solen. Den gula ringen har en diameter på över 10 meter. Bild: Elin Öst / Yle
Solsystemet i skala 1:136 000 000 sträcker sig över hela Kimitoön. Från den stora solen vid Engelsby verk till miniatyrmodellen av Pluto på Bengtskär kan besökare upptäcka planeternas verkliga storlek och avstånd.
– Själva planeterna är gjorda av aluminiumskivor som ska klara av att stå utomhus i många år. För att få dem att hållas på plats kopplade jag in min morfar Kurt Asplund, som har hittat kreativa lösningar för varje planets olika utmaningar, förklarar Ginlund.
Arbetet tog elva år
Det började med en känsla. När Alexander Ginlund år 2015 såg de första bilderna av Pluto blev han fascinerad. Han insåg också att han aldrig riktigt lärt känna de övriga planeterna i vårt solsystem.
– Det var många av dem som jag inte skulle ha känt igen när jag såg dem. Så jag blev nyfiken. Det första jag gjorde var att måla en bild av Pluto för att komma nära den och greppa hela grejen, berättar han.
Från en målning växte idén till ett helt solsystem.
– Jag tänkte att om jag nu ändå målar planeterna kan jag också avbilda dem i rätt storleksförhållande till varandra. Om jag ändå gör det kan jag ju lika bra också placera dem på rätt avstånd från varandra.
Öppna bildvisare
Jupiter är solsystemets största planet. I Ginlunds verk är diametern runt 102 centimeter. Bild: Elin Öst / Yle
Storleksskillnaderna visade sig dock vara mer dramatiska än väntat.
Jupiter är en meter i diameter, medan Plutos måne Charon knappt syns i Ginlunds verk. Saturnus ringar kommer att bli två meter i diameter när planeten väl kommer på plats.
– Det blev ju större storleks- och avståndsskillnader än vad jag hade räknat med. Jag var tvungen att göra om Pluto från början eftersom den första var alldeles för stor för att verket skulle vara genomförbart, säger Ginlund.
Elva år senare står det klart.
Syftet är att utbilda genom konst
Trots allt arbete ser Alexander Ginlund sig inte som astronom.
– Det är inte ett vetenskapligt projekt, det är ett konstprojekt. Jag har bara bekantat mig med planeterna så mycket som behövts för att avbilda dem, säger han.
Öppna bildvisare
Alexander Ginlund uppskattade mest att måla planeterna med många detaljer. Svårast var det att måla gasplaneterna. Bild: Elin Öst / Yle
Han beskriver arbetet som att måla porträtt av planeterna, ungefär som att måla deras ansikten. Ändå är syftet också pedagogiskt, att ge människor en förståelse som är omöjlig att få genom siffror.
– Grundtanken är att ge en förståelse för skalan i solsystemet. Dimensionerna kan inte riktigt greppas förrän man själv rör sig mellan planeterna.
Platserna är utvalda med utgångspunkt i Bengtskär, där Pluto finns. De övriga planeterna har placerats på orter som följer rätt avstånd i skalan och samtidigt lyfter fram olika delar av Kimitoön.
– Utgångspunkten var alltid Bengtskär. Pluto och ön har så mycket gemensamt. De är båda små, långt borta och alla älskar dem, säger Ginlund.
Verket kan ses som en utmaning
Alexander Ginlund har inga strikta regler för hur verket ska upplevas. Besökare kan välja att se en enda planet eller ge sig ut på jakt efter alla.
– Var och en får göra som de vill. Redan de som söker upp jorden, solen och månen får ju en bild av de tre mest centrala himlakropparna i vardagen. Men jag tycker att det kan vara en rolig utmaning att faktiskt leta upp alla.
Öppna bildvisare
I verket är jordens måne mindre än två centimeter. Ändå är det inte den minsta målningen. Bild: Elin Öst / Yle
Vid varje planet finns en QR-kod som leder till projektets hemsida med karta och adresser. De exakta positionerna avslöjar Ginlund dock inte.
– Det kan bli en rolig upptäcktsfärd att försöka hitta alla. Förhoppningsvis ska man hitta dem, men en liten utmaning blir det ju, skrattar han.
En utmaning kan man nog säga att det var. Yle Åboland försökte hitta både Merkurius vid Villa Lande och Venus i Amosparken utan framgång.
På lördag, den 18 juli, har projektet sin invigning. Redaktionen önskar lycka till åt alla läsare i att hitta alla planeter!
Därför lyfter Svenska Yle fram goda nyheter
Många finländare undviker nyheter helt och hållet. Det här visar flera undersökningar, bland annat från Reuters institute.
Orsaken är att man upplever att nyheterna är tunga och negativa. Många känner oro eller ångest av att följa med nyhetsrapporteringen och därför väljer de att undvika nyhetssidor helt och hållet.
Därför vill vi nu samla in lösningsinriktade nyheter som kan inge hopp och inspiration.
Har du fått ett nytt jobb, eller hjälpt någon i nöd? Har kommunen äntligen fixat de där efterlängtade farthindren vid skolan? Eller kanske du hittade en riktig skatt på loppiset i söndags?
Dela med dig av din berättelse i formuläret längst ner i artikeln!
Vi vill lyfta fram berättelser om hopp, lösningar, gemenskap och framtidstro – från hela Finland. Har du varit med om något som kan inge hopp eller inspirera andra? Vi kommer att kontakta en del av dem som har skickat in svar.