SLUTREPLIK. Jag skrev om hur Förintelsen trivialiserats och relativiserats i pro-palestinska demonstrationer på svenska gator och torg. Svaret från Hawazen Saghir – som varken verkar ha någon egen koppling till Förintelsen eller någon sakkunskap i ämnet – blir att göra exakt det som artikeln kritiserar: att jämföra Förintelsen med Gazakriget.

International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) har tagit fram en arbetsdefinition av antisemitism som Sverige antog 2020. Där anges relativisering och trivialisering av Förintelsen som exempel på antisemitism – liksom jämförelser mellan Israel och Nazityskland. Sedan 2024 är förnekande och trivialisering av Förintelsen dessutom kriminaliserat som hets mot folkgrupp.

Bruket av Förintelsens symboler är antisemitism

Kritik av Israels krigföring är inte antisemitism. Det är bruket av Förintelsens symboler – lägeruniformer, Davidsstjärnor, Auschwitz-porten – som passerar anständighetens och lagens gräns.

Men Saghir nöjer sig inte med att utnyttja Förintelsen för att argumentera för sin politiska ståndpunkt. Han tar sig också rätten att tala i Förintelsens offers namn och förklara vad som utgör ett svek mot deras minne.

Samtidigt undviker han att bemöta den kritik som min artikel handlade om: att pro-palestinska demonstranter, klädda i Region Stockholms sjukvårdskläder, bar en skylt där ordet ”Gaza” medvetet utformats för att associera till den ökända skylten ”Arbeit Macht Frei” vid Auschwitz, medan en man i Gestapoliknande skinnrock bar en armbindel med Davidsstjärnan.

Det är anmärkningsvärt. Symbolik har ett syfte och används för att förmedla ett budskap.

Ändå hävdar debattören att ”ingen seriös människa påstår att Gaza är Auschwitz”. Men det är just den association demonstranterna försökte skapa. Polisen har i det här fallet upprättat en egen anmälan om hets mot folkgrupp med hänvisning till att bruket av Auschwitz-porten kan utgöra ett lagbrott och bör prövas rättsligt.

Saghirs replik bygger dessutom på ett påstående som aldrig gjorts. Jag skrev att löftet om ”aldrig igen” prövas på våra gator, i vår samtid och i vår förmåga att reagera. Lärdomen är universell. Men att dra universella lärdomar av Förintelsen är något annat än att plundra katastrofen på dess symboler för att använda dem som politisk rekvisita.

Problemet sträcker sig längre än en enskild demonstration. I juli förra året kunde vi bevittna hur dockor klädda i randiga koncentrationslägeruniformer med gula Davidsstjärnor på bröstet hängdes i galgar under en pro-palestinsk manifestation i Umeå. Framför dem placerades en kvinnodocka i palestinasjal. Installationen försågs med texten: ”Ett folkmord är ett folkmord är ett folkmord”.

Betackar mig för att utomstående försöker lägga beslag på vårt historiska trauma

Så reduceras Förintelsen till ett generellt politiskt verktyg som kan användas för att kommentera vilka dagsaktuella frågor som helst. Då behöver man inte längre förstå vad judeutrotningen var, varför den ägde rum eller varför den intar en unik plats i historien. Förintelsen förvandlas till en allmän metafor för ondska – en symbolbank att fritt plocka ur för att förstärka det budskap man vill föra fram.

Som barnbarn till Förintelseöverlevande betackar jag mig för att utomstående försöker lägga beslag på vårt historiska trauma och överlevarnas lidande för att använda det som ett politiskt verktyg i samtidens debatter.

Samtidigt tvingas jag konstatera att relativisering och trivialisering av historiens mest systematiska och industriella folkmord numera tycks betraktas som legitima debattinlägg i svensk press. Det säger inte bara något om vart den svenska debatten har tagit vägen. Det säger också något om hur långt normaliseringen av denna form av antisemitism har gått.

Daniel Schatz, fil dr i statsvetenskap, författare och skribent. Bokaktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”

Så skriver du en debattartikel

Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.

► Debattartikel:

Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.

► Replik:

Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Läs mer