Barns möjlighet att röra sig fritt utan vuxna har minskat kraftigt under de senaste 70 åren. Det visar en studie från Luleå tekniska universitet där tio familjer har följts över fyra generationer.
Utvecklingen är uppenbar. När Åsa var sju år 1955 fick hon röra sig fritt över ett område på omkring 260 hektar. Femtio år senare hade hennes barnbarn Fanny tillgång till bara två procent av den ytan. I dag är barnbarnsbarnet Frejs rörelsefrihet begränsad till 0,3 hektar – ungefär en tusendel av den yta som Åsa hade.
“Jag är djupt oroad, inte minst för folkhälsan. Jag tänker att vi har för lågt förtroende för våra barns kompetens. De klarar mer än vi tror. Att känna att det här klarade jag, vad mer kan jag klara nu? Ge dem möjligheten att växa med uppgiften”, säger Anna-Karin Lindqvist, professor i fysioterapi och hälsopromotion vid Luleå tekniska universitet, till TV4 Nyheterna.
MISSA INTE: Kvinnor i klimakteriet får ADHD-diagnoser: “Allt slutar att fungera”
Föräldrarna är mest rädda för trafiken
Forskarna konstaterar att oron för kriminalitet ofta lyfts fram i debatten, men att den främsta orsaken till att barn inte får röra sig själva är föräldrars oro för trafiken.
“Nummer ett i våra studier är rädsla för trafiken. Men ser man rent statistiskt så har det aldrig varit så få olyckor som i dag. Och föräldrar har aldrig varit så oroliga. Så det här glappet försöker vi sluta till på något sätt”, säger Anna-Karin Lindqvist.