DEBATT. Keir Starmer har tvingats bort från posten som brittisk premiärminister. Han vann makten genom att utlova ekonomiskt ansvarstagande, och i övrigt säga så lite som möjligt. Två år senare är han och hans finansminister utslängda av Labours vänsterfalang efter att väljarnas förtroende rasat. Sverige bör dra lärdom innan vi gör samma misstag.
Labour vann inte valet på en tydlig reformagenda eller nya idéer. Starmer gjorde sig själv till ett tryggt och konfliktfritt alternativ. Ideologiska skillnader tonades ned. Tydliga besked undveks. Men ekonomiskt ansvarstagande var en central del för att återupprätta förtroendet. I februari 2023 uttalar Keir Starmer: ”Tillväxt är svaret”. Strategin fungerade i opposition – men blev snabbt ett problem i regeringsställning.
När ekonomin pressades och prioriteringar blev nödvändiga började problemen på allvar.
Till slut återstod frågan: Vad vill ni egentligen?
Labour försökte först signalera budgetdisciplin genom att avskaffa delar av det statliga energistödet till hushållen. Men efter hårt internt tryck backade regeringen utan hållbar finansiering. Samma mönster upprepades kring den så kallade “two-child benefit cap”, där Starmer först försvarade reglerna som ekonomiskt ansvarstagande för att senare överge linjen när konflikterna inom partiet växte.
Resultatet blev en regering som talade om ekonomiskt ansvar utan att vara beredd att stå fast vid besluten. Till slut återstod bara den fråga som varje regering måste kunna besvara: Vad vill ni egentligen?
Nu får nya premiärministern Andy Burnham försöka svara på den frågan, och han kommer inte ha samma mandat att säga nej till vänsterns iver om att nationalisera och höja skatter på tillväxtens bekostnad.
Magdalena Andersson riskerar att bli Sveriges Keir Starmer. För här i Sverige har Socialdemokraterna kopierat Labours strategi. Magdalena Andersson har exempelvis utlovat en ”Tillväxtpakt för att höja produktiviteten.” Men beskeden ekar tomma om vad det faktiskt innebär.
Socialdemokraterna har kopierat Labours strategi.
Under första maj på Norra Bantorget talade Magdalena Andersson om att svenska folket befinner sig i “ekonomisk fara”. Samtidigt hölls plakat upp i publiken med krav på sex timmars arbetsdag och kraftigt utbyggda bidragssystem. Det säger något om de förväntningar som finns inom hennes eget regeringsunderlag.
Precis som Labour är Socialdemokraterna beroende av partier och rörelser som har mycket svårt att acceptera de prioriteringar som krävs för att få ekonomin att fungera långsiktigt. Miljöpartiet säger nej till kärnkraft och stora tillväxtreformer. Vänsterpartiet motsätter sig effektiviseringar och kravpolitik. Samtidigt växer trycket inom vänstern för arbetstidsförkortning, högre bidrag och kraftigt ökade offentliga utgifter.
Det behövs en trovärdighet kring vilka prioriteringar man faktiskt är beredd att göra när ekonomin pressas. Val kan vinnas på otydlighet och triangulering – men regeringsduglighet är något annat.
Två år efter Labours seger upplever många britter fortfarande en pressad vardagsekonomi och en regering utan tydlig riktning. Det är en viktig varning även för Sverige.
Tidöregeringen har genomfört stora reformer för att stärka arbetslinjen, pressa tillbaka inflationen och återupprätta ekonomisk stabilitet. Regeringsansvar handlar ytterst om att prioritera och följa det mandat man sökt från väljarna.
Keir Starmers öde visar vad som händer när politiska projekt bygger mer på att undvika konflikter i en valrörelse än att faktiskt söka ett ärligt förändringsmandat.
Storbritanniens premiärminister har blivit utburen från Downing Street inför öppen ridå, ändå fortsätter Socialdemokraterna på sin oärliga strategi.
Om tillväxten ska prioriteras behöver annat väljas bort. Framförallt behöver Sverige en regering som vet varför den söker väljarnas förtroende – och som klarar av att bära det när verkligheten hårdnar.
Dennis Wedin, oppositionsborgarråd för Moderaterna, Stockholms stad
Keir Starmers öde visar vad som händer när politiska projekt bygger mer på att undvika konflikter i en valrörelse än att faktiskt söka ett ärligt förändringsmandat, skriver Dennis Wedin, oppositionsborgarråd för Moderaterna, Stockholms stad.Visa mer Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer