DEBATT. När Stockholm Pride nu åter fyller gatorna finns det mycket att fira. Sverige har på några årtionden genomgått en historisk frihetsresa. Från att homosexualitet klassades som en sjukdom till att Liberalernas Barbro Westerholm drev igenom avskaffandet av sjukdomsstämpeln. Från partnerskapslagen till könsneutrala äktenskap. Från diskriminering och osynliggörande till möjligheten att bli erkänd som förälder. Under lång tid gick utvecklingen nästan bara åt ett håll: framåt.
Transfrågorna har kommit att dominera hbtqi-debatten.
I dag handlar stora delar av debatten inte längre om hur homosexuella människors vardag ska bli friare. I stället fastnar vi i högljudda kulturkrigskonflikter om dragqueens som läser sagor, om regnbågsflaggor ska hissas eller om övergångsställen ska målas i regnbågens färger. Samtidigt har transfrågorna kommit att dominera stora delar av den offentliga hbtqi-debatten.
Alla dessa frågor kan och ska naturligtvis diskuteras. Men de har också fått ta ett oproportionerligt stort utrymme på senare år. Kampen är långt ifrån vunnen också för den stora majoriteten av homo- och bisexuella och det behöver också debatten handla om. Jag brukar kalla oss för IKEA-bögar och IKEA-flator.
Inte för att vi är tråkiga, utan för att vi är ganska vardagliga. Vi vill köpa en Billy-bokhylla, renovera köket, lämna på förskolan eller hunddagiset, oroa oss över bolånet och tjafsa om vem som glömde köpa mjölk. Villa, Volvo och vovve – fast ibland med två mammor eller två pappor. För oss är kampen inte heller över.
Pridefirandet i Berlin avslutades på värsta tänkbara sätt
Fortfarande växer unga upp i skolor där ”bög” används som skällsord. Fortfarande finns områden i Sverige där det skulle vara otänkbart – eller direkt farligt – att öppet leva som homosexuell. Fortfarande är det inte självklart hur en förskolepedagog hanterar ett barn som säger till ett barn med två mammor eller pappor att det inte är möjligt.
Hatet kommer både från högerextrema miljöer och från islamistiska krafter. Vi såg det senast när Pridefirandet i Berlin avslutades på värsta tänkbara sätt med en islamistisk terrorattack.
Samtidigt gör politiken det fortfarande onödigt svårt för många homosexuella att bilda familj. Juridiska hinder, kostnader och komplicerade regelverk gör att människor som längtar efter barn tvingas vänta eller ge upp. I ett land där födelsetalen sjunker borde ambitionen vara den motsatta. Det finns många bögar och flator som vill bli föräldrar. Politiken borde hjälpa dem – inte sätta krokben.
Det betyder inte att symboler är oviktiga. Regnbågsflaggan har betytt oerhört mycket för många människor. Men symboler kan aldrig ersätta reformer.
För den som vill försvara homosexuellas frihet är polisen inte fienden.
Här har Liberalerna gjort avsevärd skillnad i regeringen. Tillsammans med våra samarbetspartier har vi fått igenom ett förbud mot omvändelseförsök, gjort det möjligt för män som har sex med män att lämna blod på lika villkor, sjösatt en ny nationell handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och genom en sänkt moms på danstillställningar gjort det billigare att arrangera och besöka nattklubbar, något som många Pridebesökare lär uppskatta.
Under Socialdemokraternas åtta år vid makten hände extremt lite på området.
Nästa mandatperiod måste handla mindre om symbolstrider och mer om verkliga frihetsreformer. Vi behöver göra det enklare att bilda familj. Vi behöver undanröja de juridiska hinder som fortfarande möter samkönade par. Vi behöver kraftfulla frihetsteam som stöttar skolor där homofobin breder ut sig. Ingen ung homosexuell ska behöva höra glåpord i skolans korridorer eller känna att garderoben är den säkraste platsen.
Och vi behöver politiker som står upp för rättsstaten när hatet riktas mot hbtqi-personer.
Därför är det djupt oroande att Vänsterpartiet, vars företrädare uttryckt polishat under en Prideparad, vill ingå i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. För den som vill försvara homosexuellas frihet är polisen inte fienden. Den är en av våra viktigaste garanter.
Kampen är sannerligen inte vunnen. Inte ens för IKEA-bögen.
Carl Otto Engberg, Liberalerna, oppositionsråd i Huddinge, före detta förbundsordförande Regnbågsliberaler
Kampen är långt ifrån vunnen också för den stora majoriteten av homo- och bisexuella och det behöver också debatten handla om. Jag brukar kalla oss för IKEA-bögar och IKEA-flator, skriver Carl Otto Engberg, Liberalerna.Visa mer
Fakta
Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer