DEBATT. Den som följer den politiska debatten i dessa valtider får lätt intrycket av att det finns två tydliga läger i klimatfrågan. Å ena sidan Tidöpartierna, som gömmer sig bakom lögner om att Sverige redan är koldioxidneutralt för att rättfärdiga ökade utsläpp.
Varken V eller MP vågar utmana problemets grundorsak
Å andra sidan de rödgröna, med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i spetsen, som i undersökning efter undersökning överöses med gröna betyg och utmärkelser. Narrativet är satt: om bara V och MP får makten kan miljörörelsen andas ut.
Men det är en farlig illusion. Sanningen är att inte ens V eller MP vågar utmana problemets grundorsak: kapitalismens krav på evig, exponentiell tillväxt.
Klimatet bryr sig inte om relativa förbättringar. Våra resurser är ändliga, och idén om oändlig tillväxt är därför en matematisk och fysisk omöjlighet. I dag förbrukar vi svenskar resurser motsvarande 4,2 jordklot. Det beror på det som forskare som exempelvis Kohei Saito kallar för en ”imperialistisk livsstil”. Med detta menas att vi lever imperialistiskt, både på bekostnad av naturen och människor i det globala syd (som är de som tillverkar våra billiga maskiner).
Vad händer när valfriheten krockar med planetens gränser?
Vi har fått för oss att vi har en självklar rätt till stora villor, lyxiga bilar, billigt kött, konstant strömmande och obegränsad mängd el och årliga nöjesflyg till Thailand. Hela vårt samhälle, inklusive välfärden, är beroende av att denna överkonsumtion fortsätter att öka. Vi vet att den kräver koldioxidutsläpp och förbrukar enorma mängder naturresurser.
Varje gång effektiva klimatåtgärder väl lyfts, möts de av ett kompakt motstånd eftersom de inkräktar på den heliga ”valfriheten”. Men vad händer när valfriheten krockar med planetens gränser? Inkräktar inte vår “valfrihet” med andras valfrihet?
Vi har redan överskridit nästan alla de nio gränser för jordens hälsa, som Stockholm Resilience Center presenterade tidigare i år. Vi börjar märka av värmeböljorna, men i det globala syd har man redan länge levt i effekten av västvärldens utsläpp med torka, vattenbrist, matbrist och efterföljande krig.
Vad är då oppositionens svar på detta akuta hot? Skattehöjningar och ”grön” tillväxt.
Det som behövs är en global planekonomi
Att MP och V framstår som radikala beror bara på att deras motståndare uppvisar en total ignorans inför klimatfrågan. Men att justera skattesatser i ett system baserat på evig tillväxt är som att sätta plåster på ett brutet ben. Vi vet också att det inte går att frikoppla tillväxt från utsläpp och annan miljöförstöring.
Vill MP eller V förbjuda nöjesflyg eller avveckla privatbilismen? Vill de ha elkvoter? Nej. De har ingen politik som på allvar minskar produktion och konsumtion.
Parlamentarismen varken kan eller vill rädda klimatet. De fossila kapitalistiska intressena som kontrollerar de ekonomiska valen är för starka och så länge vi lever i liberala illusioner om att konsumism är valfrihet, kommer vi inte kunna nå dit.
Det som behövs, oavsett hur lite vi vill det, är en global planekonomi med strikta kvoter för konsumtion av allt ifrån kött till elektricitet. Det kan vara svårt att greppa. Men jag är övertygad om att vi inte har något annat val.
Den kapitalistiska tillväxten kommer att upphöra. Frågan är bara om det sker genom ett planerat och kontrollerat systemskifte, eller genom en brutal kollaps dikterad av naturen.
Om vi fortsätter att blunda för problemen och anse oss ha rätt att plundra naturen, kommer framtida generationer att fråga sig varför vi inte stoppade katastrofen i tid (om de ens kommer finnas).
Svaret kommer att bli lika banalt som skamligt: För att företagen har rätt till sina vinster, för att vi var tvungna att flyga till Mallorca på semestern för att slappna av, och för att vi trodde att grön el var lösningen på alla våra problem.
Mattias Larsson
Det som behövs, oavsett hur lite vi vill det, är en global planekonomi med strikta kvoter för konsumtion av allt ifrån kött till elektricitet, skriver Mattias Larsson,Visa mer
Fakta
Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer