Publicerad 31 jul 2026 kl 06.00

I en ny dubbelbiografi tecknas konstnärsparet Peter Hujars och Paul Theks kärleksrelation.

Jesper Strömbäck Eklund kastas in i ett New York före aids – fullt av aggressivt glitter. 

Peter Hujars triptyk ”Orgasmic man” från 1969.

Foto: Charlie J Ercilla / Alamy Stock Photo / STELLA PICTURES

Öppna bild i helskärm

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Vem är inte desillusionerad vid 15? En tid då total lycka kan samexistera med ett psyke sprängt i bitar, huserat inuti en kropp på tröskeln till total frihet. Då, 2005, kunde jag höra ljudet av denna frihet på Antony and the Johnsons ”I am a bird now”. Jag glömmer det aldrig. Det var som att sväva runt inuti en Mantegna-målning. Anohnis röst var änglalik och guttural i ett, som sprungen ur ett annat millennium. Lika brutalt var det porträtt som prydde omslaget. 

Öppna bild i helskärm

Peter Hujars fotografi ”Candy Darling on her deathbed” är taget 1973, några månader innan Darling dör. Tillsammans med ”Orgasmic man” från 1969 – som tyvärr klär den rysliga romanen ”Ett litet liv” – är det ett av Hujars mest kända verk. Som 15-åring var jag vidöppen för fotografiernas monokroma klassicism. I Darlings sömniga blick från sjukhussängen skymtade en värld av motstridigheter: Sexualitetens mörker, myter om länken mellan lidande och kreativitet, New York och aids. 

I fotografiet såg jag uppbrott och motståndshandlingar. En efterkrigstid där njutning och konst smält samman till något som påminde om framåtrörelse. Ingenting av det blev konkret inuti mig, men livet kändes plötsligt överallt. 

Peter Hujar var under några år på 1960-talet tillsammans med konstnären Paul Thek, en flyktbenägen typ med paranoida drag. Thek arbetade med skulptur och måleri, han tecknade ständigt, och trots att deras relation endast varade några år strömmar en hel epok ur den. Det var New York före aids. Ett Amerika som, på håll, kändes vitalt och spännande, fullt av aggressivt glitter. De låg runt som fan och brottades med skapandet.  

Hur formades Thek och Hujar som konstnärer? Vilka ideal bar de med sig över tid? En del av svaren seglar nu upp i författaren och kritikern Andrew Durbins dubbelbiografi ”The wonderful world that almost was”. Det är en långsam och detaljerad historia, sävlig som konstnärsbiografier bör vara. 

Andy Warhol tillsammans med Candy Darling i ett foto från 1969.

Foto: Ap / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Författaren Susan Sontag.

Foto: SUVAD MRKONJIC

Öppna bild i helskärm

Peter Hujar ”var som ett stort öga” enligt Fran Lebowitz.

Foto: Ali Smith / Eyevine/IBL

Öppna bild i helskärm

I en stundtals idealiserande prosa – skördad ur brev, anteckningar, konstverk och ett massivt intervjumaterial – skildrar han Thek och Hujars parallella liv, ständigt filtrerade genom deras kärlekshistoria och den gemensamma kretsen. Susan Sontag, Linda Rosenkrantz, Fran Lebowitz, Ann Wilson, Eva Hesse. Här skymtar också Warhol, Tennessee Williams, Robert Wilson, Richard Avedon och hundratals andra som präglade New Yorks kulturliv från 1950-talet och framåt. 

Numera ställs Theks verk ut regelbundet. Hans ljuvligt abjekta ”meat pieces”, ett slags köttdelar i vax inspärrade bakom plexiglas, är höjdpunkten i konstnärskapet och svarar mot den oroliga själ Durbin tecknar i biografin. 

Hans konstnärskap bröt mot 1960-talets glätta popkonst och den imposanta minimalism som dominerade i USA och Europa. Det gör honom intressantare i dag, verken blir till en slags kritisk materia. Men han står också i Hujars skugga. Hujar är tidigt förutbestämd att bli något större – tidlös? – vilket fotografiet av Candy Darling är ett av många exempel på. ”Han var som ett stort öga”, enligt Fran Lebowitz. 

Båda dog i sviterna av aids i slutet av 1980-talet.

Ingen av de två männen såg det vida erkännande de förtjänade under sin livstid. Länge låg deras konstnärskap orörda som i en märklig dvala. Båda dog i sviterna av aids i slutet av 1980-talet, då hade de inte talat med varandra på över ett decennium. Hujars sista porträtt av Thek togs redan 1975, mer än tio år innan de dog. Det är en bild som fångar in allt det som rör sig mellan dem: kärlek, avund, avfärdanden, missförstånd, glömska, förlåtelse. 

Durbins drömska biografi sätter ord på något som är centralt i de flesta kreativa förlopp: en kropp på tröskeln till total frihet. Han drar ut denna frihet över decennier, via Hujar och Theks liv, och visar hur ideal byggs upp över tid. Det är i titelns almost som svaret ligger. Ett försök till en värld som aldrig blir av? 

BIOGRAFI

ANDREW DURBIN

The wonderful world that almost was. A life of Peter Hujar and Paul Thek

Farrar, Straus and Giroux, 496 s.

Visa mer

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare