Publicerad 31 jul 2026 kl 14.00
I Francesca Caccinis ”La liberazione” strider två kvinnliga magiker om män.
Gunilla Brodrej ser Ann Hallenberg briljera i den första operan av en kvinna.
Helen Lacey, Christina af Klintberg Herrestahl och Lovisa Huledal som Damigella. Nymfer på Alcinas ö.
Foto: Markus Gårder / Confidencen
Öppna bild i helskärm
Ann Hallenberg som Alcina och Martin Vanberg som riddar Ruggiero.
Foto: Markus Garder / Confidencen
Öppna bild i helskärm
Ann Hallenberg som Alcina, Martin Vanberg som Ruggiero. I bakgrunden Lovisa Huledal som Nunzia.
Foto: Markus Gårder
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Barockopera kan vara rätt tråkigt. Spelrummet för vokal gestaltning och bra teater kan tyckas litet. För att inte tala om berättelserna som ofta är hierarkiska och ålderdomliga, komponerade i syfte att fjäska för en kung eller välgörare.
Men. Som bekant är ingen berättelse för konstig eller ålderdomlig om man gör den bra. Och om man har tillgång till en så fantastisk sångare och barockspecialist som Ann Hallenberg så kan man rentav bygga en hel föreställning runt henne. Här i gamla Svedala är hon en doldis bland våra stora musikaliska exportvaror, men inom den klassiska världen är hon en superstjärna.
I år har hon huvudrollen i Confidencens samarbete med Den andra operan som bara spelar verk av kvinnor. Francesca Caccinis opera ”La liberazione” (di Ruggiero) från 1625 är såvitt man vet den första operan någonsin komponerad av en kvinna. Dock är librettot av en man. Här ska korsriddaren Ruggiero räddas ur den otäcka trollkvinnan Alcinas sexfälla. Hon håller nämligen honom och ett helt gäng riddare fångna som älskare på sin ö.
Melissa, den plattbröstade kristna magikern med blont hår och vit särk, vinner naturligtvis över den yppiga rödhättan Alcina. Trist. Men 1625 var det meningen att man skulle heja på Melissa och genom detta fira en polsk prins segerrika krigståg mot nuvarande Turkiet.
För vem kan slita sig från Ann Hallenbergs Alcina?
Regissören Jacopo Spirei arbetar sig finurligt runt misogynin och verkar gilla Alcina lika mycket som jag. Så i Confidencens uppsättning är det inte självklart att Ruggiero vill bli befriad.
För vem kan slita sig från Ann Hallenbergs Alcina? På scen eller i publiken? Hon är ju fullkomligt makalös, denna barockscenens Glenn Close. Hallenberg är flitigt anlitad av Europas barockensembler och operahus sedan hon för ett tjugotal år sedan fick hoppa in i stället för Cecilia Bartoli i ett oratorium av Händel. Att få se och höra henne här är inget mindre än en sensation. I hennes röst finns en ovanlig intensitet.
Lovisa Huledal som Nunzia och Ann Hallenberg som Alcina. I bakgrunden Christina af Klintberg Herrestahl och Helen Lacey som Damigella samt Minna Tägil som Sirena.
Foto: Markus Gårder / Confidencen
Öppna bild i helskärm
Bente Rolandsdotter har skapat underbara klänningar där smultronröda bröstvårtor tittar fram eller är påsydda på livstyckena. Scenografin har hon löst genom att inte lösa den: Vi ser baksidan av sidokulisserna. Plast ska kanske signalera någon sorts brottsplats. Det funkar så där.
Runtomkring sig har Hallenberg fler fina sångare, som Kristina Hammarströms svala Melissa, Martin Vanbergs heta Ruggiero och Lovisa Huledals mjukt uttrycksfulla Nunzia. För att nämna några. Violinisten Peter Spissky leder orkestern och ensemblen genom ett veritabelt träningspass. 90 minuter går väldigt fort.
Fråga mig inte vad denna opera har att säga oss i dag. Jo, det skulle vara att operakonsten lever – på Confidencen.
OPERA
LA LIBERAZIONE
Av Francesca Caccini
Libretto Ferdinando Saracinelli
Musikalisk ledning Peter Spissky
Regi Jacopo Spirei
Scenografi och kostymdesign Bente Rolandsdotter
Ljusdesign Giuseppe di Iorio
Musikforskare Holger Schmitt-Hallenberg
Medverkande Ann Hallenberg, Kristina Hammarström, Martin Vanberg, Minna Tägil, Lovisa Huledal, Joseph Mossop, Christina af Klinteberg Herresthal, Helen Lacey, Oscar Engvall
och William Tarrach
Confidencen Opera and music festival orchestra
Confidencen i samarbete med Den andra operan
Speltid 2 timmar inklusive paus
Visa mer
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare