VAR VAR MAYA? Jag stod utanför klubben helt hypad. Fredag kväll. Folk överallt. Men Maya var den enda som borde varit här. Vid ingången hängde det en bild på mig med BKB-mössa och ett stort flin över ansiktet. Jag såg ut som en förväntansfull pojke inför Eid.
Maya skulle se affischen och bli stolt. Hon skulle glömma bort att jag var en snubbe som varken hade jobb eller examen. Det var nu det hände, jag skulle ta komikeroskulden! Jag kände mig helt sprallig. Inte för att jag hade svinbra skämt kanske, det hade varit svårt att förbereda sig, men jag hade flow, det skulle lösa sig, jag kunde freestyla.
Maya ringde. Hon lät fett stressad. Min hype gick ner direkt. Hennes bästa vän hade precis blivit dumpad av sin shuno och behövde tröst. Maya kunde inte komma ikväll för hon ville inte svika vännen. Men hon kunde svika mig? Jag ville säga fuck din vän men hon sa förlåt förlåt förlåt så många gånger att jag blev orolig för att det aldrig mer skulle komma ut nåt annat ord.
Annons:
Jag tog ett djupt andetag som en atlet och gick in
Jag titta på affischen igen. Var det verkligen jag? Kvällens entertainer? Jag behövde gå in och leverera då! Inget skulle fucka min mode. Jag skulle ge dem en fet show och de skulle ge mig en fet betalning. Ettusen kronor stod på spel. Idag skulle stjärnan i mig växa! Det här var mina sista dagar som inte-kändis. Jag tog ett djupt andetag som en atlet och gick in.
I restaurangen möttes jag av kyparen som skicka ner folk som såg ut som ungdomar. Det kändes som en undergroundfest som var olaglig. Ingen fick gå ut igen trots att vi hade märken på händerna, restaurangen ville inte att vi skulle stå och röka utanför. Jag gick försiktigt ner för en fett farlig spiraltrappa med hål och galler. Nere i klubben var det som att ha kommit till Patrik Sjöstjärnas hus. Det såg ut som neandertalarnas mysiga grottor med buckliga väggar och små rum överallt. Jag ville skicka bilder härifrån till Maya. Tyckte om känslan att hon visste vad jag gjorde hela tiden. Men jag hade för mycket stolthet just nu för att göra det. Men jag hade ännu mer adrenalin så jag fota ihjäl mig och skicka hela kamerarullen.
Det fanns inte nån scen i den här lokalen. Platsen där DJ:n stod var som ett hål i väggen, det såg ut som att han spela från en kista ståendes. Lallish, ingen scen? Då skulle jag inte behöva ha scenskräck! Khalas, det fanns ingen återvändo. Nu skulle jag få en chans att bevisa mig. Det här var inte bara ett gig längre. Det här var dagen jag skulle skapa ett namn åt mig själv som shuno som fick betalt för att vara rolig. Jag föreställde mig att alla människor i rummet hade köpt varsin biljett till min show. Jag behövde underhålla dem på samma sätt som jag skulle underhålla fullpackade salonger i framtiden. I’m the shit, stå på scen – jag har den!
Jag tog ett djupt andetag som en atlet och gick in
Galab ringde och undra om jag ville komma ut. Kunde inte säga att jag var på samma klubb som han ville döda kukväktaren på, så jag ljög och sa jag var på fest med Maya. Galab verka bli tjurig att han inte fick va med, men walla shuno gick med kryckor och hade bandage på huvudet, han behövde vila.
Klubbägaren gav mig värsta hypen. Jag var först i programmet innan alla artister och skulle värma upp rummet. Jag kände en smygande oro men kunde inte titta bakåt nu.
”Men du, ska vi inte kicka igång nu och köra lite stand up min vän?” sa klubbägaren plötsligt. Hjärtat banka och jag vakna till, redan? ”Har du sagt till DJ:n att det är du som kör?”
Skulle jag ha gjort det? Jag hade fan annat att tänka på. ”Vi går dit och kollar läget med han”, sa jag och ducka frågan.
DJ:n berätta för klubbägaren att det var nåt problem med tekniken och att han vänta på hjälp. Nej nej nej, förstör inte mitt flow nu. Jag är het NU, varje sekund som gick utan att jag stod på scenen gjorde det bara svårare att andas. Den här publiken förvänta sig så mycket garv att de skulle få kramp i magen. Om jag hade förberett mig bättre hade jag gjort kullerbyttor på scen, men nu hade jag tänkt ta det spontant. Kunde inte vara rolig på beställning, eller? Jag hade en lös plan kring ämnen och ingångar, men inte mer. Jag skulle vara Sharre och lägga skämt i stunden bara!
Hur skulle de här människorna uppfatta mig?
Strömmen av människor ner för trapporna öka stressen. Alla hade fixat sig med skjortor och klänningar. Grabbarna höll i tjejernas händer för att de inte skulle trampa fel i gallret i spiraltrappan, det var en riktig Bianca Ingrossoaura. Ingen av dem var Maya som skulle garva åt allt jag sa. Hur skulle de här människorna uppfatta mig? Hur skulle de ens kunna garva åt mina skämt? Tänk om jag la orden helt fel och lät som en somalisk farsa?
Diskussionen mellan DJ:n och arrangören blev hetsig, de behövde göra förändringar i programmet. Det kändes inte så värst realistiskt att det skulle bli nåt av det här. Jag andades ut, kunde de stryka mitt nummer nu?
”Du vi kör mikecheck om tio minuter”, sa klubbägaren och titta på klockan. ”Ska du inte testa några skämt på mig medan vi väntar min vän?”
Benen vek sig och jag blev en halv meter kortare. Fucking hell, varför just nu?
”Okej”, pep jag.
Jag ville vara äkta och göra narr av det jag såg varje dag. Det var jättedark humor och jag skulle lägga den utifrån känslan att jag brann.
”Jag har en vän som jag hatar av hela mitt hjärta”, sa jag och märkte redan där hur klubbägaren titta på mig. ”Under tiden som han var på sjukhuset fick jag massa kramar i plugget. Men när min vän kom tillbaka var han den som fick all uppmärksamhet. Det enda han hade gjort …”, sa jag och gjorde en dramatisk paus i två sekunder, ”…var att bli skjuten! Fuck den här fittan!”
Jag fnittra men det gjorde inte klubbägaren. Varför var han tyst, garva bre! Varför såg han så bedrövad ut? Han titta på mig som att jag behövde träffa en psykolog. Ey shit, tyckte han synd om mig? Inte för att skämtet var kasst utan för att det kommit ut som att jag ropa på hjälp. Jag stod stilla men svetten rann i nacken.
”Ja du …”, sa klubbägaren tveksamt. Det såg ut som han ville säga nåt mer, men blev avbruten av nån shuno. ”Du, det kommer lösa sig”, ropa klubbägaren och försvann iväg för att möta upp folk.
Luften blev kvav och gav mig ingen syre. Jag hörde blodet susa i öronen. Alla andra skämt som poppa upp i huvudet sköt jag ner direkt, de var inte ens roliga för mig längre. Var det fel på klubbägaren eller på mig? Lite ögon och jag blev till nån helt annan.
Jag stirra på mina sneakers. Vad gjorde jag ens här?
Det knastra till när DJ:n testa ljudet. Ju mer ljud ju mer sannolikt var det att jag skulle köra snart. Ljudet lät skrämmande bra nu. Klubbarrangören var tillbaka och titta runt över lokalen som en hök. Leta han efter mig? Hade jag inte gjort bort mig redan?
Mitt hjärta dunka så mycket just nu. Jag föreställde mig själv ta micken i havet av människor. Nej nej nej … Fan, jag ville så gärna köra. Men ångesten blev värre och värre. Jag stirra på mina sneakers. Vad gjorde jag ens här?
De skulle höra mina försök till skämt och se mig som en deppig och awkward snubbe. Ville jag skämma ut mig för andra gången ikväll? Det här jävla självskadebeteendet, jag borde söka fler lagerjobb, inte gå runt på klubbar och göra narr av mig själv.
Jag försökte tänka på Maya för att lugna mig och få tillbaka känslan av mys, men det blev snedtändning. Vad tyckte hon om mig egentligen, garva hon bakom min rygg? Det var mer logiskt att hon hade en grabb som Milan med portfölj och lineat skägg. Jag fick ont i magen och blev bajsnödig. Vad var det Maya hade sagt? Den enda som kan stoppa dig Sharre är du. Hon hade så jävla rätt ju. Visste hon redan i förväg att jag skulle tveka? Att jag var en bää? Jag kände mig så dum.
Sakta men säkert backa jag in i havet av människor, som ett jagat djur som gömmer sig bland träden. Varannat steg fick jag säga förlåt eller knacka på nåns rygg för att det var så tight. Det var mycket springande och folk som köa utanför toaletterna. Jag ställde mig i kön och gjorde mig så liten som möjligt. Snälla skynda er att bajsa klart, jag måste ducka ett gig om bara några minuter! När det var min tur fällde jag ner toasitsen, satte mig och lyssna intensivt efter ljud utifrån. Satte telefonen på flygplansläge. Spola, öppna kranen och lät det rinna, spola igen. Tiden gick. Nån banka på dörren och jag banka tillbaka. På väggarna hade folk klottrat ihjäl sig. Älska dig själv. Min kuk har nuddat väggen. Pissa inte på ringen.
Vem tog ens med en penna till klubben? Det var så äckligt men jag ville ändå stanna här för alltid, toaletten var min safe place. Inte ens Galab skulle hitta mig här.
Det var en käftsmäll och jag förtjäna den
Ett beat gick på, abow de börja nu! Hade de glömt mig? Nån sjöng! Okej de hade glömt mig, det var tryggt att gå ut nu, ingen skulle upptäcka mig. Två steg utanför toaletten upptäckte klubbägaren mig. Shit, jag skämdes ihjäl. Han var helt stressad med röda kinder och slog ut händerna:
”Var har du varit?”
Jag gick all in för att mörka sanningen. ”Jag var här, varför ropa ni inte upp mig! Jaaa här, jag stod utanför med en cigg!”
”Men herregud förlåt! Du det här är helt mitt fel, jag ber så hemskt mycket om ursäkt!” Jag nicka och försökte ge intrycket att jag var sårad men att jag hade förståelse för situationen. ”Jag vet hur gärna du hade velat köra min vän! Men du, kör vi nästa gång istället?”
Jag fick en klump i magen. ”Hundra procent, nästa gång!”
Jag gick upp för de farliga trapporna och ut i kylan. Försökte intala mig att den här erfarenheten var bra och skulle ge material för framtida stand up. Jag skulle skämta sönder om scenskräcken. En Snap från Maya.
Heeej min stjärna hur går det!?
Det var en käftsmäll och jag förtjäna den. Jag var en bää och ingen riktig komiker. Jag kunde babbla men när det kom till kritan var det bara cap. Alla tankar jag hade haft om ikväll kändes så löjliga. Genombrott? Glöm det kompis. Jag hade lovat komma hem med pengar till morsan idag. Hur fan skulle jag förklara att jag inte hade nåt? Hakeem skulle få sitt livs garv. Jag var clown på riktigt bre. På marken låg fimpar, glasspinnar och kondomer. Jag kände mig som ett av de tomma tillplattade ciggpaketen.
Läs fortsättningen i övermorgon. Sharre är sommarens följetong och nytt avsnitt publiceras varannan dag. Boken är skriven av Seluah Alsaati, berättelsen baserad på Sharmarke Elmis liv och utgiven på Bonnier Carlsen förlag.
Illustrationerna är gjorda av Sara Bayrami.
