DEBATT. Vår statsminister var bland dem som nyligen kallade till ett EU-krismöte efter att migranter tagit sig från Marocko till Spanien, ett land vars statsminister själv sagt att man välkomnar dem och kallat reaktionen från dessa EU-politiker för egoistisk. Med rekordhög arbetslöshet och varsel som duggar tätt i Sverige är det svårt att låta bli att fråga sig: är svartmålning av invandrare fortfarande huvudsysslan vissa politiker livnär sig på?
Man väljer en förenklad bild
Högerpolitikens strategi är välbekant. När de reella problemen blir för svåra att lösa skiftas fokus till syndabockar. Det kallas handlingskraft men är en ren ansvarsflykt. Ulf Kristersson har satt i system att peka ut utrikesfödda som ovilliga att försörja sig. Statistiken späs ut med CSN-studenter, och strukturell ojämlikhet mals ner till att handla om hur länge folk går på SFI. Ingen frågar vad arbetslösheten faktiskt beror på. Man väljer en förenklad bild i stället för att möta människor med empati och studera problemets rötter.
Det förvrängda narrativet, att utrikesfödda inte vill eller kan arbeta på grund av bristande svenska eller låg utbildning, sipprar ut i samhället och drabbar många i vardagen. Det syns i obesvarade jobbansökningar och i intervjuer som handlar om värderingar snarare än kompetens. Det skapar en ständig press att behöva bevisa motsatsen. Har våra folkvalda politiker aldrig mött de människor som kämpar mot den svenska arbetsmarknadens strukturer, ända fram till att de överväger att lämna landet på grund av diskriminering och brist på representation?
Och när tilltron till samhället tryter är konsekvensen inte bara personlig, det är kompetens som lämnar landet, utbildningsinvesteringar och år av integrationsarbete som går förlorade, när människor tvingas bygga sina liv någon annanstans.
För ett par månader sedan deltog jag i Moderaternas samtalsserie ”Ring Statsministern” och trots tidspressen var jag fast besluten att lyfta den verklighet som jag och många andra bär på varje dag, en vardag präglad av orättvisa, misstänkliggörande och ett ständigt behov av att bevisa vår rättmätiga plats i samhället. Kanske är det just på grund av detta politiska narrativ som jag än idag inte har fått en fot in i min bransch, trots att de flesta av mina inrikesfödda kollegor har det.
Kanske kan jag inte förklara just min egen situation utifrån det, trots att det för mig har varit ett återkommande mönster: vem är det som dyker upp som ny medarbetare på alla dessa kontor, efter att jag gång på gång sökt, hört av mig, och ofta fått en initial positiv feedback? Mönstret bekräftas av forskning och statistik, och det känns igen av de flesta i min omgivning med liknande bakgrund, vilket visar på en strukturell problematik som politiken måste hantera.
Jag ville fråga Ulf Kristersson hur hans retorik hjälper den femtedel av befolkningen som är utrikesfödd. Och var finns de strukturella åtgärderna mot arbetslösheten, bortom hans ständiga slagträ om att invandrare sitter på SFI år efter år?
Sedan dess har programmet publicerat avsnitt efter avsnitt, men vårt samtal lyser med sin frånvaro. Det var naivt av mig att tro något annat. Moderaterna har länge fört en politik som slår mot de 20 procent av befolkningen som är utrikesfödda, i stället för att inkludera dem. Det är inte ett parti som prioriterar representation. Trots det trodde jag att de åtminstone skulle stå upp för sin egen retorik och publicera vårt samtal. Därför vill jag återigen ställa samma fråga till statsministern, den här gången utan att ringa:
”Jag önskar att jag kunde ringa och fråga vilken öl du gillar eller vad du lyssnar på för musik. Men kanske en dag är det inte den existentiella stressen som styr min vardag.
Jag kom till Sverige hösten 2014. Fick mitt första jobb sommaren 2015, har jobbat och studerat sedan dess, ibland med två eller tre extrajobb samtidigt. Jag kämpade i fyra år för att komma in på arkitektutbildningen utan stöd, trots att UHR sänkte alla syriska betyg drastiskt. Jag är nu utbildad arkitekt, med studier från KTH och ETH i Zürich, men är utan jobb. Konjunkturen slår hårt mot branschen, och de flesta av mina inrikesfödda studiekamrater har fått en fot in, vissa har till och med kunnat välja och byta ställe.
Jag känner många utrikesfödda som har språket, utbildningen och drivkraften, och ändå möter stängda dörrar.
Du sa i din podd att jobben finns, att det bara är att lära sig språket. Men jag är inget undantag. Jag känner många utrikesfödda, i olika åldrar och branscher, som har språket, utbildningen och drivkraften, och ändå möter stängda dörrar. Vissa har nu börjat överväga att söka sig utomlands.
Forskning visar en dokumenterad sortering på efternamn redan hos arbetsgivare
Enligt SCB var arbetslösheten cirka 6 procent bland inrikesfödda och 16 procent bland utrikesfödda 2025. I min bransch är gapet ännu större: 6 procent för inrikesfödda mot 25 procent för utrikesfödda 2024. Bilden som målas upp i debatten, att det handlar om språk och låg utbildning, stämmer inte för alla.
Forskning från IFAU visar en dokumenterad sortering på efternamn redan hos arbetsgivare, samma CV, samma utbildning, samma erfarenhet, men med ett utländskt namn får man färre svar. Studien är upprepad flera år med samma resultat.
Forskning från Lunds universitet visar att sorteringen inte stannar vid CV:et. I intervjuer ställs andra frågor till sökande med utländska namn, om värderingar och social kompetens, medan de med svenska namn får frågor om kvalifikationer och erfarenhet. Och åtta av tio jobb går genom kontakter, ett nätverk som tar tid att bygga och som inte alla har tillgång till.
20 procent av Sveriges befolkning är utrikesfödda. Men när svårigheter på arbetsmarknaden lyfts i politiken, när någon sätter sig in i situationen med sympati och förståelse, är det sällan för oss.
Min fråga är: var finns representationen för en problematik som möter en femtedel av befolkningen?”
Svaret jag fick var inte ett svar. Det var det jag hade väntat mig, men ändå hoppats slippa: bortförklaringar, ingen som faktiskt bemötte siffrorna jag lade fram. Han erkände inte att fokuset på dem som sitter kvar på SFI länge varit helt oproportionerligt, jämfört med alla de som vill och kan jobba men aldrig får chansen. Istället försökte han skylla på kriminaliteten, för att föra diskussionen i en annan riktning. Men precis som brottslighet finns bland svenskfödda finns den bland invandrare, ingen grupp är facit för en hel befolkning. Samma mönster som alltid, skulden läggs någon annanstans, aldrig på politiken själv.
Jag och många andra har inte förstört Sverige. Vi har kämpat, dag ut och dag in, för att finna oss själva i ett nytt hem, efter att ha förlorat det vi hade. Möjligheten till självuppfyllelse och att forma sitt liv oberoende av bakgrund är grunden i den skandinaviska samhällsmodellen. Det är därför så många av oss väljer att stanna, kämpa och bidra. Men hur länge ska vi behöva bevisa att vi är vanliga människor?
Frågan är vilka politiker som är beredda att ta siffrorna på allvar, undersöka orsakerna och lägga fram effektiva förslag utan att mikromanagea arbetsgivare. På samma sätt som man har lagt fram politiska förslag för jämställdhet, kan man skapa förslag för jämlikhet och lika möjligheter för alla. Många placerar sådana lösningar på vänsterkanten, men mitt krav är enklare än så. Det handlar om att lägga fram konkreta förslag, närma sig människor och fördjupa sig i deras verklighet oavsett partibok. Det måste ske även när kamerorna inte flashar.
Haya Alshahel
Möjligheten till självuppfyllelse och att forma sitt liv oberoende av bakgrund är grunden i den skandinaviska samhällsmodellen. Det är därför så många av oss väljer att stanna, kämpa och bidra. Men hur länge ska vi behöva bevisa att vi är vanliga människor? Det undrar Haya Alshahel.Visa mer
Fakta
Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer