Selma Lagerlöfs roman ”Liljecronas hem” är aktuell som teater i sommar.
Lars Andersson tänker på vad som hade hänt om hon inte köpt tillbaka sitt Mårbacka.
Författaren Selma Lagerlöf vid sitt matbord på släktgården Mårbacka.
Foto: Pica/TT
Öppna bild i helskärm
Lars Andersson är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: Eva Tedesjö/DN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
ESSÄ. Jag grubblar på ”Liljecronas hem”, Selma Lagerlöfs roman som i scenversion går för fulla hus på Västanå Teater denna sommar. Och kommer plötsligt till förskräckande slutsatser.
1911 var det boken kom. Ulla Torpe, som skrev avhandling om den (”Orden och jorden”, 1992), konstaterade att den aldrig hade räknats in bland Lagerlöfs främsta men menade att den var underskattad. För Torpes blick: snarare ett förklaringsberg, varifrån författarskapet kunde gå vidare med perspektiven klarnade och hemligheterna i säker, egen ägo.
Nog är det lätt att se att romanen både vinkade in ett stoff och prövade en del skrivsätt som skulle visa sig ha stora konsekvenser i fortsättningen. Och för helhetsbilden av livsverket. Boken var första tärningsrasslet ut på bordet från en världsförfattare precis insutten i det återköpta barndomshemmet – med markköp gjorda som nu i hennes regi också skulle återupprätta det som livskraftigt jordbruk; dessutom gärna ge en utopisk fingervisning om hur sakerna borde inrättas i det goda hemmet. Av typ Sverige, 1900-tal.
Efter Nobelpriset i litteratur kunde Selma Lagerlöf köpa tillbaka sitt barndomshem Mårbacka.
Foto: ROLF CARLSON / DN TT
Öppna bild i helskärm
Selma Lagerlöf i biblioteket.
Foto: Fotografen / Expressen Lifestyle
Öppna bild i helskärm
Linjetalet om ”Hem och stat” nyss hållet på den internationella rösträttskonferensen. Torpe visar i avhandlingen hur ett praktiskt sinnat framtidsbygge och ett släktmytiskt återförtrollat historiebygge, med den nya utsiktspunkten Mårbacka som tankarnas nav, i tillkomsten av romanen slingrar ihop sig med de urmotiv och konflikter som var författarskapets bränsle.
För det gamla ”Lövdala” – där berättelsens ungflicka (med farmors namn Lisa Maja omkastat till Maja Lisa) står liksom fastfrusen på tröskeln till 1800-tal – är ju inget gott hem alls, inte längre. Tvärtom står unga mamsellen där frånryckt allt eget rörelseutrymme, och kanske värst: frånryckt tilliten till ”söta far”, som av bekvämlighet och idioti har skaffat in en huslighetsdemon till styvmor (det freudianska negativet av söta fars fallenhet för flaskan?) att styra över hennes liv.
Åtminstone fram till dess att hon vill foga sig efter bygdens förväntningar och gifta in en präst i huset. Så som det har varit på Lövdala i evinnerliga generationer på morssidan. Succession, kontinuitet: det författaren är i färd med att återskapa/övertrumfa på Mårbacka bränner samtidigt i hennes händer.
Var det inte med viss rätt som ’Liljecronas hem’ hade hamnat i skuggan?
Birgitta Holm recenserade Torpe i BLM (4/92) och hade invändningar: Var det inte med viss rätt som ”Liljecronas hem” hade hamnat i skuggan? I själva verket ”en ansträngd bok”, ett ihopmakat pussel. Romanens idéer och fingerfärdighet var det nog inget fel på, men det viktiga fanns där inte: ingivelse, hetta, angelägenhet.
Med rätta, tycker jag, hävdar Holm att ”lagringen av betydelser, den lagerlöfska berättelsens karaktär av allegori” i den här romanen aldrig får stoffet att tända. Där finns en återhållsamhet, som om mästarinnan ser på sina textmönster med en tvekan om att verkligen själv vara där.
Birgitta Holm undrade: Var det inte med viss rätt som ”Liljecronas hem” hade hamnat i skuggan?
Foto: Jenny Källberg
Öppna bild i helskärm
Och mycket riktigt: den tänkta fortsättningen på ”Liljecronas hem” släppte författare Lagerlöf, efter några utkast till kapitel skrivna på ett slags inåtsökande, provsjungande värmlandsmål. Först ett decennium senare och efter tre romaner med hugg i – om Körkarlen Döden, om Kejsarn, den värmländske kung Lear av Portugallien, och om den bannlyste påstådde människoätaren mot fond av ett världskrig där liken flöt fram på tidens malström – återvände hon till släktstoffet, i den intrikat berättade ”Mårbackasviten”. Men roman var och förblev historien inte.
Annons
Vilket inte hindrar att det ur Lövdalaförsöket, mamsell Maja Lisa, fiolspelare Liljecrona och styvmorshäxan Raklitz låter sig dras fram ett sagospel med sin egen lyster. Selma hade tydligen tankar om att göra om saken till operalibretto. Hon var också livet igenom intresserad av dockteater. Det är åt såna håll teaterversionen tar ut svängarna.
Om hon inte hade köpt tillbaka Mårbacka?
Det förskräckande som mina tankar plötsligt smäller mig i ansiktet gäller en annan sak, detta: Om hon inte hade köpt tillbaka Mårbacka? Var stode vi då med vårt omskrutna Värmland? Inget tyder på att hon köpte på sig det nergångna rucklet (efter ett impulsbesök, i samband med en begravning) för att hon fantiserade om att återvända till det värmländska berättelsestoffet. Och inget tyder på att hon sen slog sig ner och byggde ut, och blev så att säga majorska, i avsikten att odla fram ett litterärt mytlandskap.
”Liljecronas hem” går för fulla hus på Västanå Teater i sommar.
Foto: Håkan Larsson
Öppna bild i helskärm
Skulle Gösta Berling långt bak i berömmelsens upptakt ha räckt till för att stämpla hennes diktade verk in i pappersmasseprovinsen? Om Mårbacka bara hade varit en perifer biografisk notis för kalenderbitare.
Om hon inte sen hade suttit där igen, tronat där, och skrivit, och kanske inte Mårbackasviten och kanske inte ens Löwensköldsviten hade blivit skrivna. Utan helt andra verk. Skulle en bunt 90-talsdikter med värmlandsnostalgi av den folkkäre Fröding, för övrigt död året när Liljecronaboken kom ut, ha räckt för att mytisera landskapet under mer än ett sekel framöver? Med Selma förbunden mera med dalabönder och skånska toppluvor, med Bohuslän eller Halland, och jordklotet i allmänhet.
Kontrafaktiska mardrömmar. Multiversa att stirra in i. Schrödingers katt. Nita fast mig!
Av Lars Andersson
Lars Andersson är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare