Publicerad 9 aug 2026 kl 06.00
Revyn lever gott – men stora politiska konflikter ges liten plats på scenen.
Kalle Lind avlägger rapport från Revy-SM i Borås.
Bilden är från föreställningen ”Svenska revyn” – och inte Revy-SM i Borås.
Foto: Andreas Johansson / Scalateatern.
Öppna bild i helskärm
KOMMENTAR. Jag åker till Borås för att ta pulsen på samtiden. Där hålls finalen i Revy-SM, det bästa av det skarpaste och svängigaste och skojigaste som Revysverige har att erbjuda.
Revyn som fenomen för en till-och-från-tillvaro i Stockholm – den poppar upp när Henrik Dorsin eller Per Andersson har tid och lust – men i den där långa landmassan där de flesta av oss bor lever den gott. Föreningen LiS – Lokalrevyer i Sverige – har samlat runt femtio revyensembler i Borås för en vecka med seminarier och tävlingar.
På fredagen presenteras också allmänheten för en kavalkad med bidrag från arton lokalrevyer, framröstade av jurygrupper. Föreställningen är, vänligt uttryckt, generös. En norska jag pratar med i pausen berättar menande att man i norska revymästerskap har en maxgräns på fyra minuter per nummer. Men bortsett från att det goda lätt blir för mycket så bjuds vi på hyggligt mycket originalitet, showmanship och spelglädje.
Henrik Dorsin är en av våra stora svenska revy-artister.
Foto: LISA HALLGREN
Öppna bild i helskärm
Hur gör man då bred och folklig humor i dessa kulturkrigstider? Hur hanterar man klimatkrisen, Palestina, Putin och rasismen?
Svar: i minsta möjliga utsträckning. Eskilstunarevyn gör ”Trump the musical” och Katrineholmsrevyns ungdomsrevy gör ett patosfyllt och feministiskt, nästan Suzanne Osten-aktigt, nummer om USA:s inskränkning av aborträtten. Åkersbergarevyn kommenterar ”Korta män” med storhetsvansinne och exemplifierar med Hitler och Napoleon – fast där är det kanske meningen att vi ska fylla i samtidens moraliska dvärgar själva. Samma revy gör också ett lokalt nummer om hur Österåker kommun drar in på skolor samtidigt som man satsar på barnfängelser och hur isoleringscellen därför bytt namn till kuddrum.
Man kan dock notera att SD inte nämns alls på dryga tre timmars aktualitetsunderhållning. Knappt heller några andra riksdagspartier. Det vi oftast rubricerar som politik – den parlamentariska administrationen – lyser nästan helt med sin frånvaro. Det kan bero på att det vi bjuds på här är det bästa och att alla nummer om ledande statsmäns korruption, ifrågasättande av det fria ordet och eskalerande fascism mönstrats ut av kvalitetsskäl. Det kan också bero på att en allmän polarisering av det politiska klimatet gör vissa ämnen obehagliga att ta i.
Men heter man Kristersson, Åkesson eller Busch och råkar vara de som styr landet och framtiden så kommer man lindrigt undan.
Det nummer som tydligast kommenterar det politiska systemet är en overhead-föreläsning med monologfiguren Stolpe du Stöör. Färilarevyns Malin Lindgren gör en skojig tråktant som reder ut begreppet demokrati, trasslar in sig i klyschorna och tungvrider fram ”demokreti och pleti”. Ett av kvällens största publikjubel följer på hennes utsaga: ”De som röstar får inte ångra sig – det får bara de som de röstat på göra”.
Vilket kanske kan läsas som en temperaturmätare: den kommentar som mest går hem är den som dömer ut hela det politiska etablissemanget på ett bräde.
Med detta sagt: det som presenteras i Revy-SM är långt ifrån urvattnat. Det är burleskt och lekfullt, det räds inte personpåhoppen (”Christopher Wollter och Måns Zelmerlöw ska tävla i Sveriges mästercock”) och det bjuder på flera kritiska reflektioner över nutidsmänniskans beteende. Män flyr ”krig, klimatkris och psykisk ohälsa” genom att gå ”på tjottan”. I Katrineholm upprörs man mer över att man flyttat bakluckeloppisen till torsdagen än över radions rapporter från Gaza.
Men heter man Kristersson, Åkesson eller Busch och råkar vara de som styr landet och framtiden så kommer man lindrigt undan.
Vilket återigen kan ha att göra med att Revy-SM presenterar det roligaste landet har att erbjuda. Dit är det kanske svårt att räkna den nämnda trion.