Torsten Anderssons konstnärliga integritet var orubblig. En utställning på Marabouparken påminner om hans betydelse för svensk konsthistoria.
Språkets tyngd
”När jag målar dimma”, säger Picasso, ”vill jag kunna slå in en spik i den.” ”När jag såg konst”, skrev Torsten Andersson, ”ville jag kunna slå in en spik i den. Språket var en sådan spik. All den konst jag sett och påverkats av fanns i min själ som något dunkelt oåtkomligt. Spiken var ett sätt att nå in till detta oåtkomliga.”