”Eurogirls” av Sofia Rönnow Pessah
Redan på första raden när Mika försöker hångla upp kommunalrådet på julfesten genom att pressa tungan mot hans sammanpressade läppar etableras en av ”Eurogirls” tydligaste attribut: Det här är chicklit om tjejer som super, ligger och gör bort sig på kontoret. På sedvanlig fartig prosa. Men istället för obsoleta, dråpliga heteroromanser skriver Sofia Rönnow Pessah fram begär som hör hemma i den svenska databasen queerlit.
Konstigt nog känns det väldigt modernt, kanske för att vi verkar röra oss bakåt just nu? Kanske är det snarare inramningen som överraskar: Om det finns en databas för EU-lit (jag vill tro det) borde romanen kvala in även där, för det är i smältdegeln Bryssel det politiska/erotiska spelet äger rum.
I Pessahs tredje roman, efter ”Männen i mitt liv” (2020) och ”Välj mig” (2022), blir den för många svenskar abstrakta idén EU konkret och kroppslig. Här rör sig meppar (MEP, parlamentariker) och apor (APA, parlamentarikernas assistenter) och andra tjänstepersoner stationerade i Bryssel, på barer och trånga kontor, i dystra förmöblerade övernattningslägenheter och lyxiga hotellrum. Det är en märklig plats, framstår lite som en gång Australien: en plats för straffångar, guldgrävare och nybyggare, där det som fanns innan blivit helt utsuddat. Från att ha varit kommunalborgarrådets högra hand i Stockholm, har Mika förpassats till denna koloni för ”dårar och föredettingar”.
Hon är på banan igen, övertaggad och nervös
Efter en tre år lång förnedrande skrivbordstjänst får hon en ny chans som apa till den komplicerade parlamentarikern Sigrid Kramfors. Hon är på banan igen, övertaggad och nervös. Det är post pandemi hösten 2022 och handlar om asylrätt och migrantarbetare, fotbolls-VM i Qatar och rysk gas. Mika, Eleni och Karen i chattgruppen Eurogirls drivs av ambitioner och höga ideal, medan dess fjärde medlem, slackern Ria, just blivit kickad från sitt konstnärskollektiv.
De fyras frifräsiga interaktion är romanens minst intressanta, trots den transparenta prosan snudd på svårläst. Det som gör romanen till en effektiv bladvändare är istället händelseutvecklingen där Pessah, annars jurist med fokus på asylfrågor och hbtqi, smälter samman intimitet och politisk strategi, idealism och krass verklighet.
Roligast och nervigast blir det runt den italienska dominatrixen och högdjuret Giulia Mariotti, dramats mest romaneska figur. Som machiavellisk förförerska kommer hon in helt rätt i både Mikas och Elenis liv. Det är mepparna som talar i floskler, aporna som gör storverk, lär sig Mika, som verkligen vill göra rätt, men samtidigt har en stark drift att vara där det händer.
Om supande och byråkratisk vardag studsar fram liksom ungdomligt i retoriska omskrivningar, är Mikas inre förhandlingar mindre ironiska, mer öppet tvivlande. Mest syns Pessahs inlevelse som romanförfattare i relationerna bakom de hejiga fasaderna, där taktik och spel ändå är närvarande. Direkt öm är skildringen av Eleni som tackat ja till jobb i Bryssel för att komma ifrån Malmö, där exet Clara befinner sig. De har det där symbiotiska bandet man lätt får i den åldern, då man inte bara älskar utan också idealiserar varandra, är konstant kåt och avslutar meddelanden med ”Förlåt. Sovgott. Du är bäst”.
Viktoria Jäderling författare, redaktionssekreterare för den psykoanalytiska kulturtidskriften Divan och litteraturkritiker i Aftonbladet.
Fakta
ROMAN
» Eurogirls
Sofia Rönnow Pessah
Norstedts
Läs mer