Publicerad 10 aug 2026 kl 06.00
En mor och dotter skriver en romanresa i Jorge Luis Borges fotspår.
Martina Montelius läser en välkomponerad berättelse som verkar ha bråttom att ta slut.
Författarparet, men också mor och dotter, Eva Ström och Karin Ström.
Foto: Foto: Zachary Roberts // Kaunitz-Olsson / Kaunitz-Olsson
Öppna bild i helskärm
Buenos Aires skildras i ”Resa med Borges”.
Foto: Martina Holmberg / TT
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Hur kan två människor lyckas skriva en bok tillsammans? Och i synnerhet: en mamma och hennes vuxna dotter! Detta utpräglat ensamma arbete. Hur lyckades Eva och Karin Ström gemensamt författa romanen ”Resa med Borges” utan att projektet, relationen eller båda delarna slogs i spillror? I detta fall är frågorna irrelevanta.
Foto: KAUNITZ-OLSSON
Öppna bild i helskärm
”Resa med Borges” är sömlöst sammanfogad, trots att den springer ur två medvetanden. Jag ger tidigt upp försöken att gissa vem som skrivit vad. Berättelsen är sammansatt efter romankonstens alla regler – så perfekt, om än med små korrfel här och där, att det blir ett av bokens störningsmoment.
Spanskläraren Ramón, bördig från Buenos Aires, Argentina, har fem elever på sin kvällskurs i spanska. För första gången har han fått sin årliga stipendieansökan beviljad; de ska alla resa till Ramóns gamla hemstad i november, Argentinas vårmånad, i akt och mening att fördjupa sina spanskkunskaper genom en några dagar lång exkursion i den djupt särpräglade Jorge Luis Borges fotspår.
Ramón, doktor i latin, har inte varit tillbaka i hemlandet mer än en handfull gånger sedan flytten till Sverige för trettio år sedan. Vad hans elever inte vet är att hans akademiska ansträngningar i tjugoårsåldern kulminerade i ett psykotiskt sammanbrott, med inläggning på psykiatriskt sjukhus i Buenos Aires som följd. En slumpmässig sejour som gäststudent i Stockholm efter tillfrisknandet blev till ett helt vuxenliv i Sverige.
Den här romanen är snarare en diskret organisatör. Men som avslappningsläsning fungerar den utmärkt.
Så varvas noggrant planerade kapitel om de fem elevernas livsbetingelser med redogörelser för kurstillfällena och resan, samt återblickar till Ramóns sjukdom 1989. Allt i en rytm som av allt att döma bestämts i förväg, kanske med hjälp av post it-lappar på en tavla. Det är oklanderligt, med undantag av researchmissen att Västerbron i Stockholm i den här berättelsen kan beskådas från Skeppsbron i Gamla stan, vilket får mig att boken igenom undra hur väl Buenos Aires geografi egentligen återges. Något som inte hade spelat minsta roll om romanen varit skriven av vansinnespoeten och magiska realisten Borges.
Men vi måste hela tiden vidare, som om det är bråttom att avsluta romanen. Iakttagelser görs i förbigående om livsbetingelserna i Skarpnäck kontra statusmätningen på Riche, kanske som en snygg pendang till skisserna över ett par distrikt i Buenos Aires. Ett tag tror jag att judiskhetens villkor ska bli ett tema, eftersom den finns representerad både hos Borges och på kvällskursen, men det rinner ut i sanden.
Är det Ramóns latenta psykossjukdom, naturligtvis uppblossande på nytt under resan, som på något sätt korresponderar med Borges många verklighetsversioner? Icke.
Den här romanen är bara vad den är. En maklig reseskildring med vidhängande exempel på människor som kan finnas, såsom mäklare och frilansjournalister.
Borges författarskap är en språkekvilibristisk flodvåg som gör kaos i begreppsvärlden. Den här romanen är snarare en diskret organisatör. Men som avslappningsläsning fungerar den utmärkt.
ROMAN
EVA STRÖM OCH KARIN STRÖM
Resa med Borges
Kaunitz-Olsson, 207 s.
Visa mer
Martina Montelius är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.