Nelly Nordell är 29 år och vill inte dö.
Under graviditeten kände hon en knöl i bröstet.
Idag har hon obotlig bröstcancer och det finns inget vården kan göra.
– Jag har en ettåring, jag kan inte dö nu, säger hon.
Senaste nyhetsklippen från Expressen.
Sonen Vincent, 1, leker medan mamma Nelly berättar.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
Nelly och sonen Vincent i november 2024.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Nelly tillsammans med då två åriga Vincent i september 2024.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Läkarnas råd till Nelly: Massera brösten.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
Nelly Nordell, 29, bor med sin sambo Josip och deras ettåring Vincent i Norrköping. Det är fullt hus i den ljust inredda lägenheten där Vincent springer omkring och leker med hunden Prada. En till synes vanlig småbarnstillvaro.
Men i början av sommaren diagnosticerades Nelly med obotligt cancer och numera erbjuds hon bara palliativ vård och bromsmedicin av sjukvården.
En verklighet som är natt och dag jämfört med för ett och ett halvt år sedan. Hon har tidigare arbetat som frisör och förra våren väntade paret sitt första barn.
– Vi var superlyckliga och såg framtiden framför oss. Det kändes som att det var nu livet började, säger hon.
Upptäckte knöl i bröstet
Under graviditeten kände Nelly av en knöl i höger bröst. Hon nämnde det för vården flera gånger men fick höra att det var normalt. Rådet var att massera bröstet.
– I dag känner jag mig sviken av vården. Ingen tog det på allvar eller nämnde att det kunde vara allvarligt, säger hon.
Sonen Vincent föddes i mitten av juli 2024 och fem veckor senare kunde Nelly inte amma längre på höger bröst på grund av smärtorna. Hon sökte då återigen hjälp och fick en remiss till bröstenheten.
I september samma år fick hon skräckbeskedet. Hon diagnosticerades med trippelnegativ bröstcancer, en aggressiv form av bröstcancer. Tumören var 15 centimeter stor och cancern hade dessutom spridit sig.
– Hela världen rasade, samtidigt som jag höll min son i mina armar, säger hon.
– Hela världen rasade, säger Nelly, 29, om cancerbeskedet.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm”Kan inte se mig i spegeln”
Läkarna försökte först bota cancern. Nelly genomgick flera cellgifts- och strålbehandlingar och besökte ständigt Universitetssjukhuset i Linköping.
I februari fick hon operera bort högra bröstet. Även lymfkörtlarna i armhålan har tagits bort för att förhindra ytterligare spridning av tumören.
Efter operationen fick hon besked att cancern var borta.
– Ofta tar man bort båda brösten i förebyggande syfte när man har den här genmutationen, men jag rekommenderades att ta bort ett i taget för läkningens skull, säger hon.
Nelly är pragmatisk och rak när hon berättar om sin situation.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
I efterhand hade hon velat ta bort båda brösten.
– Jag vet inte om det hade förhindrat spridningen men det handlar också om att jag måste kunna leva med mig själv. Nu vill jag inte se mig själv i spegeln. Jag vill inte visa mig i badkläder och det är min sons första sommar. Min självbild revs ner när det här hände, även om jag vet att mitt värde inte sitter i min kropp.
Kort därefter upptäckte hon dock nya knutor på vänster sida och kring det bortopererade bröstet.
Trippelnegativ bröstcancer
Var tionde fall av bröstcancer är trippelnegativ. I Omkring 800 personer får trippelnegativ bröstcancer i Sverige varje år.
Trippelnegativ innebär att tumörcellerna saknar tre typer av receptorer för de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron och proteinet HER2. Det gör behandlingsalternativen färre än vid andra typer av bröstcancer.
Cancerformen har ett snabbare förlopp än vid annan bröstcancer och är mer benägen att sprida sig till andra delar av kroppen.
Symptomen är samma som vid annan bröstcancer: knöl i bröstet eller armhålan, förstorat och hårt bröst, rodnad i huden och ”apelsinhud” på bröstet, indragningar på bröstet och bröstvårtan, blod eller vätska från bröstvårtan.
Behandlingen består av operation, cellgifter, immunterapi och strålbehandling. Om sjukdomen har spridit sig finns läkemedel att tillgå.
Det finns en ökad risk att få bröstcancer i samband med graviditet, även om graviditeten inte är den utlösande faktorn.
Trippelnegativ bröstcancer är vanligare bland kvinnor under 40 år, kvinnor med afrikanskt ursprung och bland kvinnor med en särskild form av ärftlig bröstcancer.
Risken för återfall är som störst de första åren efter diagnos.
Källa: Cancerfonden, Bröstcancerförbundet
Visa mer
Nelly på sjukhuset tillsammans med sonen Vincent.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärmObotlig cancer
En junidag i år satt hon och sambon hos läkaren och fick veta att cancern var tillbaka och att bromsmedicin nu var det enda alternativet.
Annons
På ett sätt blev Nelly inte förvånad.
– Det är svårt att beskriva. Man är där fysiskt och på ett sätt lämnar man rummet. Både jag och min sambo hade nog tänkt tanken, men jag kan inte låta bli att känna att jag är 29 år och har en ettåring – jag kan inte dö nu. Jag är villig att prova vad som helst, bara för att få leva och för att min son ska ha en mamma under uppväxten, säger hon.
Lyckliga stunder hemma
Nelly är pragmatisk och rak när hon berättar om sin situation. Samtidigt som hon kämpar mot cancern måste hon hantera vardagens alla problem. Under intervjun försöker sonen Vincent hela tiden sno hennes uppmärksamhet.
”Men älskling, måste du banka med den?”, säger Nelly och tar en paus i sin berättelse.
– Det är konstigt att vara i den här krisen och samtidigt vara jättelycklig. Jag kan vara jätteledsen och en timme senare känna mig glad och tacksam över allt jag har.
Från i somras. Hela familjen äter jordgubbar och glass.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
Nelly orkar inte längre lyfta sin son under längre stunder.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
Hon orkar inte längre lyfta sin son under längre stunder och behöver ta flera vilopauser varje dag. Sambon arbetar numera halvtid och är mycket hemma för att avlasta.
Samtidigt har familjen som många andra en vardag med matning, blöjbyten och nattning.
– Jag får se vår son utvecklas och det är det mest fantastiska som finns. De stunder han kryper upp i soffan och vill gosa, när han lärde sig gå. Det är helt fantastiskt att få vara mamma, säger hon.
Två förväntansfulla blivande föräldrar. Nelly och Josip några månader innan förlossningen.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärmFortfarande hoppfull
Cancern har nu också spridit sig till ryggkotorna och lungan. Läkarna vill inte säga hur lång tid hon har kvar, men enligt Nelly själv lever många i hennes situation inte längre än fem år.
Trots det är hon hoppfull.
Hon ser bromsmedicinen som ett sätt att köpa tid och undersöker möjligheterna att få behandling utomlands. Tillsammans med vänner och familj läser hon på om forskning och hennes gamla kolleger har startat en insamling.
Nelly är mest orolig för att sonen Vincent ska växa upp utan sin mamma.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Öppna bild i helskärm
För Nelly är det också viktigt att berätta om sin historia för att andra ska slippa hamna i samma situation.
– Det är viktigt för mig att få dela med mig av min historia och uppmärksamma andra kvinnor om att ta det på allvar om man får en knöl under graviditeten, även om det är ovanligt att man drabbas av den här formen av cancer, säger hon.
Hur ser du på döden?
– Jag är mest orolig för att min sambo blir ensamstående förälder och att min son kommer att få växa upp utan mamma. Det finns en maktlöshet i det, att jag inte kommer att få vara delaktig i hans liv och stötta honom. Jag vet att det påverkar ett barn, jag är själv ett skilsmässobarn. Jag är också rädd att han ska klandra sig själv för att hans mamma fick cancer. Sen skulle jag så klart vilja veta vad som händer när man dör.