Titel: ”De heligas stad”.
Författare: Steve Sem-Sandberg.
Förlag: Albert Bonniers förlag.
Nådens år 1534 har det bara gått sjutton år sedan Luther spikade upp sina teser på kyrkporten. Reformationen hade spritt sig som en löpeld i Nordeuropa, och även avsatt extrema varianter. Mest ökända blev anabaptiserna i tyska Münster. Under ledning av Jan Bockelson från Holland upprättades där ett fromt skräckvälde. Staden belägrades av katolska trupper i nästan två år. Bockelson utropade sig till Kung bakom murarna, införde månggifte, nackade sina närmaste, frossade medan folket svalt. Han fick ingen misskund. Efter slutstriden torterades Bockelson och hans män med glödgat järn och deras lik hängdes upp i burar.
Genom Steve Sem-Sandbergs öga får Bockelsons välde drag av många sektledare. Vi anar Stalins paranoia och Hitlers självförgudning. Med IS-krigarnas burar i färskt minne får vi en sträv påminnelse om att fanatiska protestanter i Europa också förgiftade sin läras brunnar.
”De heligas stad” är, naturligtvis, ett välgjort romanbygge. Sem-Sandberg är inte för inte en av Europas bästa författare. Hans ton är stram och sorgtyngd. Hans ämne ångar av våld, och han försöker undvika att frossa i det, men lyckas inte helt. Varje medeltida tysk stad med självaktning har sitt lilla tortyrmuseum, med tänger och burar i konstfullt smide. Då och då påminner ”De heligas stad” om ett sådant museum, och det kan inte ha varit Sem-Sandbergs avsikt.