Det är illa nog att Hormuzsundet förblir i praktiken stängt.
Ett annat krig hotar nu ännu en viktig farled.
Det handlar om Slaget om Svarta havet.
Ett Liberia-flaggat fartyg står i brand på Svarta havet efter en rysk attack utanför Odessa.
Foto: UKRINFORM/IBL
Öppna bild i helskärm
Vladimir Putin.
Foto: RUSSIAN PRESIDENT OFFICIAL APA / STELLA PICTURES
Öppna bild i helskärm
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Mats Larsson
Det är tuffa tider för den fria sjöfarten. Den är inte så fri längre.
USA:s president Donald Trump påstod i veckan att USA har kontrollen över Hormuzsundet men alla vet att det inte är sant.
Ja, det passerar fartyg genom Hormuzsundet men det är en bråkdel av hur det såg ut före USA:s anfall mot Iran. Det är i stället Iran som i praktiken har kontrollen.
I Jemen har huthirebellerna dessutom de senaste veckorna återupptagit attacker mot fartyg kring Bab el-Mandebsundet, porten till Röda havet.
Hormuz och Bab el-Mandeb är två av dessa maritima flaskhalsar, sund och kanaler som gör internationell sjötrafik sårbar.
Dardanellerna i Turkiet är en annan. Där kan dock fartyg med last från Ryssland och Ukraina segla igenom. Problemet är det som händer länge norrut, i Svarta havet.
Där har kriget till havs trappats upp rejält under 2026 och speciellt denna sommar. Drönare spelar även här en viktig roll.
Ukraina har använt sådana, liksom missiler, i sina attacker mot ryska hamnar längs Svarta havskusten och Azovska sjön.
Det senaste ägde rum natten mot onsdagen och måltavla denna gång var den ryska hamnen i Novorossijsk, en viktig bas för den ryska Svarta havsflottan men även för landets export av spannmål, inte minst vete.
Det är dock inte bara hamnar som Ukraina attackerar. Kiev har också angripit ett stort antal fartyg från den ryska skuggflottan, som exporterar rysk olja.
Minst 134 anfall ägt rum mot fartyg i Azovska sjön och 84 i Svarta havet. Attackerna har orsakat problem även för amerikanska oljeintressen och USA:s vicepresident JD Vance har uppmanat Ukraina att inte attackera mål nära en viktig internationell pipeline.
Ryssland har svarat med en egen offensiv. Hamnen i Odessa och två intilliggande hamnar har bombats flera gånger och skadorna är stora.
Sedan den 20 juni har dessutom 57 fartyg angripits av ryska drönare och missiler och minst 30 personer har dödats, uppger ukrainska myndigheter.
Detta är fartyg som ofta varit lastade med spannmål och andra ukrainska exportprodukter. Ett av dem, ”Golden Leo” – lastat med vete – träffades av en rysk missil den 19 juli några sjömil efter att den lämnat hamn.
Nio besättningsmän och en ukrainsk lots dödades. Flera internationella rederier, som danska Maersk, har nu ställt in all trafik till den ukrainska hamnen Tjornomorsk.
Om attackerna fortsätter så riskerar fartygen att sluta komma. Risken blir för stor, priset för högt.
Annons
Kriget i Iran och det stängda Hormuzsundet har lett till ett höjt oljepris världen över. Det pågående Slaget om Svarta havet riskerar nu göra detsamma med spannmålspriserna.
Det var exakt vad som hände 2022 när kriget bröt ut och Ukrainas export av bland annat vete hotades. Vetepriset sköt i höjden.
En uppgörelse ledde till att sjötrafiken kom i gång igen, och även om det avtalet löpt ut så har Ukraina kunna fortsätta exportera eftersom den ryska Svarta havsflottan tvingades retirera längre österut.
Men även ryssarna använder nu drönare och missiler och kan angripa fartyg på långt avstånd. Ukrainas export har fallit med 75 procent under augusti.
”Priset på vete har stigit med 25 procent ”
Den ryska exporten av vete hotas dock också. Det är främst från ryska hamnar kring Svarta havet som Ryssland exporterar sitt spannmål.
Och det är inga små mängder vi talar om. Ryssland är världens största veteexportör, Ukraina kommer inte långt efter. Tillsammans svarade länderna för cirka 32 procent av veteexporten.
Priset på vete har stigit med 25 procent sedan januari i år och riskerar bli än högre om attackerna fortsätter. Torkan på det norra halvklotet i år ger också sämre skördar och därmed högre pris.
Det är inte minst invånarna i Afrika och Asien som kommer att känna av allt detta. Det är dit mycket av vetet och solrosoljan från Ukraina och Ryssland går.
De befinner sig långt ifrån kriget i Ukraina, men riskera få betala dyrt ändå.