På grund av oacceptabla fotovillkor kan vi tyvärr inte publicera några bilder från Lordes konsert på Way Out West. Istället får ni en bild från Glastonburyfestivalen i fjol. Foto: Scott A Garfitt / APVisa mer
WAY OUT WEST Lordes 75 högintensiva minuter är både något av det snyggaste och mest emotionella som Slottsskogen har upplevt i år.
Lorde
Plats: Azalea, Way Out West. Publik: Inte Maggio-stor, men stor. Längd: 75 minuter. Bäst: ”Supercut”, ”Team”, ”David” och givetvis Lordes star quality. Sämst: Givetvis bedrövligt tråkigt att vi inte får ta bilder på den snygga showen.
GÖTEBORG. Senast Lorde gjorde svensk festivalshow, på Lollapalooza i Stockholm för fyra år sedan, var hon ute med albumet ”Solar power” och kom med blont hår, ett scenbygge i trä och en allmänt ”hållbar” approach.
Trots den i vissa läger omdiskuterade skivan hon byggde showen på gillade jag verkligen vad hon försökte göra då.
Eftersom Ella Yelich-O’Connor från Auckland är den konceptuella arvtagare till David Bowie, Kate Bush och Karin Dreijer som hon är har hon förstås med sig något helt annat till Way Out West.
Senaste albumet ”Virgin” var något av en återkomst till avväpnande popbangers med urbant elektronisk touch och dessutom en känslomässigt transparent skiva, och allt det visualiserar hon bländande smart och snyggt på scen.
Med ett slags EKG-punkter fästa på överkroppen direktsänder hon sina hjärtslag till skärmarna (eller det ska i alla fall se ut så). Showen handlar till stor del om samma själsliga isolering och längtan efter kontakt och sammanhang som idolen Bowie byggde en hel karriär på. Det visualiseras av blinkande stroboskop och kalla laserstrålar och ett antal kuber med skärmar på som rör sig upp och ned i luften och som Lorde och hennes två dansare kan röra sig runt och på.
Tre musiker levererar låtarna från en maskinpark på högersidan av scenen medan den hårdjobbande vokalisten ömsom dansar, ligger, sitter, åmar sig och stirrar rakt på oss via scenens kameror.
I en läckert rödblinkande ”The Louvre” trycker hon mickstativet mot bröstet som vore det en pil i hjärtat. I starka balladen ”Liability” projiceras bilder av hennes yngre jag på den röda tröjan. Allt är väldigt ”Instagrammable” men det finns samtidigt en idé bakom.
Lorde hyllar den svenska sommaren och bubblar över om vilken vacker festival Way Out West är. Hon har åkt till vårt land sedan hon var 16-årigt underbarn och byggde ihop sitt ”art project” i en förhoppning att skapa möten och det ser ut som att hon faktiskt blinkar bort en tår när hon åter möter så här mycket kärlek på andra sidan jorden.
För det är ingen inbillning. Publiken längst fram är verkligen en lyckligt dansande massa av ”fellow outsiders” som dyrkar varje ord i elektroniskt gnistrande popbangers som ”Supercut” eller ”Green light”.
Det är 75 minuter med försvinnande få döda sekunder, dessutom något av det allra snyggaste och mest emotionella jag upplevt på Way Out West i år.
Inte minst funderar man förstås på vad den här sensationellt begåvade 29-åringen kan tänkas hitta på härnäst.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
Fakta
Alla låtarna
1. Royals 2. What was that 3. Broken glass 4. Perfect places 5. Shapeshifter 6. Buzzcut season 7. Favourite daughter 8. The Louvre 9. Current affairs 10. Liability 11. Hammer 12. Supercut 13. Team 14. Man of the year 15. Girl, so confusing (Charli XCX-cover) 16. Green light 17. David 18. Ribs
Läs mer