Jag tror jag har förstått det rätt nu: När talespersonen från Reportrar utan Gränser lägger sig i en debatt på Bluesky är det sakligt motiverat, när jag eller någon till höger gör det är det ett ”identitetspolitisk krig på sociala medier”. Men min kritik skrevs på Kvartal, till skillnad från Erik Larssons sociala medier-inlägg, och handlade om dokumenterade fall av liknande eller grövre övertramp där en reaktion uteblivit. Att visa på dubbla måttstockar är knappast identitetspolitik.
Har också lite svårt att förstå varför Anders Teglund, ordförande i Svenska PEN, inte kan erkänna allvaret i att rikspolitiker på vänsterkanten, och ministrar i rödgröna regeringar, återkommande utsett enskilda högerskribenter till demokratifiender. Poängen med exemplen jag tog var inte att frikänna högern från övertramp. Men varför har Svenska PEN aldrig lyft pennan när det gällt stämplandet av högerskribenter och högerjournalister?
Vi har alla blinda fläckar, och ingen är förskonad. Svenska PEN, och många liknande organisationer, är bra på att upptäcka övertramp från högerhåll. Trump, Putin, Orban, och så vidare. Men man har bevisligen oerhört svårt att se hur det påverkat svensk offentlighet när etiketter haglat i decennier åt andra hållet. Hur påverkar det viljan att vara med i offentligheten om ditt namn kommer bli synonymt med 1900-talets värsta förbrytare? Vad gör det med en människa när dennes barn hör i skolan att föräldern är fascist, nazist och dylikt? Föräldrar som ifrågasätts av vänner och kollegor för att deras barn engagerat sig i fel parti eller skrivit misshagliga ledare? När dörrarna stängs i karriären, inte för något yrkesrelaterat, utan för att man uttryckt en åsikt som många har men etablissemnaget ogillar. Svenska PEN har inte skrivit en rapport om den tystnaden och vad den gjort med den svenska offentligheten, vad jag vet. Men det är många som slutat skriva, slutat vara politiker, tystnat och dragit sig undan.
I svaret som ges av Teglund är det tydligt att denna tanke aldrig har föresvävat honom. Att de exempel jag tar i texten har ett högt personligt pris även för hemska människor till höger, som jag själv. Vi har fått skyddad identitet av en anledning. Vi måste instruera våra barn om saker som de flesta andra föräldrar slipper. Och hotet kommer både från vänster, islamister och från högerextrema som tycker att vi är för mjuka.
Men för all del. Det kan också vara så enkelt som en kommentator – Anders Kek – skrev till min artikel:
”Man kan väl sammanfatta det så, att ett angrepp på en vänsterjournalist är ett hot mot demokratin, medan ett angrepp på en högerjournalist är ett försvar för demokratin.”