Publicerad 20 aug 2026 kl 10.40

Sofia Södergård var en konstnär med sällsynt kraft, lekfullhet och närvaro. 

Charlotte Engelkes skriver om vännen och arbetskamraten som gjorde andra modigare.

Sofia Södergård (1987-2026) var dansare, koreograf och skådespelare.

Foto: Carl Thorborg / Dansalliansen

Öppna bild i helskärm

Charlotte Engelkes är dansare, regissör och performanceartist.

Foto: Julius Bohlin / Pressbild

Öppna bild i helskärm

IN MEMORIAM. Det är med stor sorg i hjärtat, men också med oändlig kärlek, som jag skriver detta om min vän, min kollega och, som vi sade, vår ”perfect match”. 

Tänk att jag hittade Sofia Södergård. Det visade sig att hon redan hade hittat mig, när jag tog mod till mig och klev fram till scenkanten för att tacka efter att ha sett henne på Folkoperan. Under föreställningen såg jag ingen annan än Sofia. Hennes kraftfulla dans och hennes både sensuella och maskulina scennärvaro fängslade mig totalt.

Och så såg jag Sofia.

Jag hade precis börjat fundera på en föreställning om min egen stamcellstransplantation, som jag hade överlevt två år tidigare. Tack vare min då okände donator hade jag lyckats stoppa en aggressiv leukemi. Det enda jag visste var att donatorn måste vara identisk med mig på 13 av 14 punkter. Fascinationen över vem det kunde vara blev inspirationen till ”Transplantation”. Och så såg jag Sofia.

Det visade sig att hon redan tidigare hade mejlat mig för att få arbeta tillsammans. Vilken lycka. Vi stämde träff, och jag var rätt nervös, eftersom jag tyckte att hon var så ball i sina färgstarka kläder och med en utstrålning som gjorde mig alldeles starstruck. Efter ett sprudlande och glatt möte stod det klart att vi båda skulle stå på scen tillsammans, i manlig drag.

Charlotte Engelkes och Sofia Södergård i ”Transplantation”.

Foto: Mats Bäcker

Öppna bild i helskärm

Sofia lärde mig hur jag skulle skjuta fram höften, ha tennisbollar under armarna och låta munnen hänga lite öppen för att likna en man. Hon visade mig sminkets alla trick: att sänka pannan, minska ögonen, förstora näsborrarna – allt tvärtom mot allt jag tidigare hade gjort. Vi såg fantastiska ut.

Det kreativa arbetet var oförglömligt – så roligt, så nära. Sofia var alltid fullt engagerad och ställde frågor som gjorde att jag vågade berätta. Det var hon som föreslog att jag skulle kontakta donatorn och till slut gjorde jag det. När han svarade var det också hon som kom på den geniala idén att hans brev kunde bli slutscenen i föreställningen.

”Bara läs upp det”, sade hon.

Med Sofia blev jag modigare.

Jag är så oerhört tacksam över varje dag vi fick uppleva tillsammans. Sofia var cool på riktigt, inte bara i sina kläder utan också inuti – grundad i fysisk styrka och med en inre närvaro, ett lugn, som smittade och stärkte alla. Hon gav så många ja i processen – och till alla inblandade.

Sofia Södergård i en av sina roller i ”Transplantation”.

Foto: Mats Bäcker

Öppna bild i helskärm

…som Elaka Måns i Teater Västernorrlands ”Pelle Svanslös”.

Foto: Lia Jacobi

Öppna bild i helskärm

…som Carl Qunt till höger i ”King 2 King” med Potato potato.

Foto: Bianca Kronlöf

Öppna bild i helskärm

Själv var hon kungen Qarl Qunt – en oförglömligt vacker dragking som med humor förmedlade kärlek, med ljuvlig fysisk precision och en styrka där full maskulinitet och feminin energi fanns samtidigt. Alla som såg Sofia blev berörda av kraften och självklarheten i det som var hon.

Att Sofia inte längre finns mer i fysisk form är ofattbart. Kanske är hon kallad till andra uppdrag, sådana som bara människor som Sofia klarar av.

Alla lekfulla dagar på och av scenen, alla dansturnéer med tvillingarna och hela familjen. Jag har lärt mig så mycket av Sofia – som att det plötsligt, mitt i arbetet, kan vara fruktstund. Dags för mandarin. Nu har du tagit en paus, Sofia. Och jag tänker att det kanske bara är ännu en fruktstund. Någon annanstans.

Av Charlotte Engelkes

Charlotte Engelkes är dansare, regissör och performanceartist.