Viktor Barth-Kron
Publicerad 19 sep 2025 kl 20.28Uppdaterad kl 20.58
Centerpartistiska ledare har ägnat tio år åt att försöka böja den parlamentariska verkligheten med retoriska krumbukter. Ingenting tyder på att de tänker sluta, skriver Viktor Barth-Kron.
Anna-Karin Hatt.
Foto: Anders Wiklund/TT
Öppna bild i helskärm
Annie Lööf.
Foto: SVEN LINDWALL
Öppna bild i helskärm
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Viktor Barth-Kron
Det var som att kastas sju år tillbaka i tiden. Vid podiet i riksdagshusets presscenter stod en centerpartistisk partiledare, fylld av självförtroende, och var tydlig med att hon var tydlig.
Visst, hon samarbetar gärna med Ulf Kristersson om tillväxt – men först måste moderatledaren minsann göra slut på sitt samarbete med Sverigedemokraterna.
SD är faktiskt inget borgerligt parti!
När någon i lokalen (jag) försiktigt påtalade att ett samarbete mellan den borgerliga regeringen och Centerpartiet skulle samla 36 procent av riksdagen, och att 15 procent således skulle behöva komma någon annanstans ifrån, var Anna-Karin Hatt lika tydlig med att hon inte tänkte förhålla sig till den saken.
Alla riksdagspartier får ta ställning till de förslag Centerpartiet lägger på bordet. Jaha.
Det går en rak linje från Anna-Karin Hatts tydliga ovilja att räkna mandat till företrädaren Annie Lööfs manövrar under den historiskt långa regeringsbildningen efter valet 2018 – den som till slut ledde till alliansens fall och den kortlivade januariregeringen.
Nej till varje invit som gick att räkna ihop. Ja till en grön och liberal enhörning.
2018 var på många sätt en annan tid. Emmanuel Macron var ung och het, Angela Merkels mittenkoalition i Tyskland sågs fortfarande som den fria världens ledare och inte som dess dödgrävare. Stjärnorna stod rätt för Centerpartiets idé om samverkan i ”den breda mitten”.
Ändå fungerade det inte som Lööf ville, av skäl som för de flesta utanför C var och är uppenbara.
Det spelar sedan länge ingen roll om du kallar dig ”borgerlig”, ”liberal” eller bara ”mitten”. Ska du nå majoritet i Sveriges riksdag kommer du behöva ha med dig antingen Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna.
Till Centerpartiets försvar ska sägas att valet inte är självklart för dem. Ekonomin, den ena av Anna-Karin Hatts uttalade prioriteringar, pekar tydligt högerut medan den andra, klimatpolitiken, åtminstone just nu talar för de rödgröna. Till höger ingår Sverigedemokraterna. Till vänster behövs med all sannolikhet även Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Ett svårt val, men det måste göras. Eller?
Det bekväma självbedrägeriet tycks ha en stadig målgrupp på 5-6 procent av väljarkåren
Centerpartistiska ledare har ägnat tio år åt att försöka böja den parlamentariska verkligheten med retoriska krumbukter och påstått tydliga talepunkter. Stundtals har det sett ut som att verkligheten trots allt fått övertaget i kampen, men då har partiet snabbt korrigerat kursen och återförslutit cirkelresonemangen.
Som när man sparkade Muharrem Demirok.
Tio år är en lång tid. Det finns i dag en hel generation centerpartistiska medlemmar, företrädare och väljare som inte minns någon annan partilinje än att riksdagens matematik är en nationalistisk och/eller socialistisk konspiration, i maskopi med illasinnade politiska kommentatorer.
Annons
Kanske accepterar de heller ingenting annat?
Det bekväma självbedrägeriet tycks samtidigt ha en stadig målgrupp på 5-6 procent av väljarkåren, åtminstone så länge det uttrycks på självsäker småländska. Så någon egentlig stress är det faktiskt inte heller.
Kanske kommer Anna-Karin Hatt så småningom landa i ett på riktigt tydligt och i verkligheten genomförbart besked om hur C vill bedriva sin politik efter valet 2026. Kanske.
Minst lika troligt är dock att Centerpartiet en gång för alla bestämmer sig för att stanna kvar i sin egen omloppsbana. Medan svensk politik avgörs någon annanstans – om än efter ännu en väldigt lång regeringsbildning nästa höst.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen och gör podden Politikrummet. Det här är en text från hans nyhetsbrev – du kan prenumerera här!
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare