Patrik Kronqvist
Publicerad 22 aug 2026 kl 07.00
Sverige har varit naivt inför klanernas makt. En ny utredning blottlägger fem stora misstag – från infiltration till barn som föds in i kriminalitet.
Sverige måste skydda sig mot infiltration. Skandalen i Botkyrka visar problemet.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / STELLA PICTURES
Öppna bild i helskärm
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Patrik Kronqvist
I veckan kom utredningen om parallella samhällsstrukturer som L-ledaren Simona Mohamsson tog initiativ till. Det är skrämmande läsning. Närmare en halv miljon människor bor i områden där polisen ser allvarliga problem med privat rättskipning mellan kriminella och boende.
Utredningen visar också hur illa anpassade svenska institutioner är till klansamhällets logik. Här är fem stora misstag som Sverige gör i kampen mot klanerna.
1. Vi har blundat för infiltrationen
Svensk förvaltning bygger på tillit. Tjänstemän förväntas vara lojala med sitt uppdrag. Förmågan att hantera anställda som i stället sätter klanen främst är dock dålig.
Släktbaserade nätverk arbetar mer systematiskt med att skaffa sig inflytande och makt än andra grupperingar och har infiltrerat flera större myndigheter, enligt polisen. Problemet finns även på banker, försäkringsbolag och mäklare.
Det hela är mycket utstuderat. Kvinnliga släktingar kan medvetet hållas borta från öppen kriminalitet för att inte väcka misstankar hos arbetsgivare. Den som bara letar i belastningsregistret riskerar därmed att missa möjliggörare.
Det ställer Sverige inför ett dilemma. Hur skyddar sig ett individualistiskt samhälle mot klaner utan att börja behandla människor kollektivt?
2. Vi har trott att familjen alltid skyddar barnen
Bryt nyrekryteringen! Det är standardsvaret mot gängbrottsligheten. Socialtjänst och familjer förväntas arbeta tillsammans för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.
Men i släktbaserade nätverk händer det att barn föds dorelt in i brottsligheten. Från Göteborg finns beskrivningar av hur pappor låter sina tonårspojkar följa med på kriminella aktiviteter för att lära sig.
Socialtjänstens vanliga metoder passar därför dåligt för den gruppen. Att lämna den kriminella banan innebär inte bara att bryta med kriminella kompisar utan med hela släkten. En kommun uppger att det ibland är svårt att ens omhänderta barn eftersom hotbilden och skyddsbehoven blir så stora.
Samhället måste hitta nya sätt att hjälpa de här barnen.
3. Vi har blundat för klanernas politiska makt
Utredningen innehåller häpnadsväckande uppgifter. Ett släktbaserat kriminellt nätverk i Mellansverige ska ha haft politiskt inflytande både i kommunfullmäktige och i riksdagen, enligt polisuppgifter.
Annons
Ett mindre nystartat parti ska också ha finansierats av flera nätverk. Enligt polismyndigheten kan partiets lokala framgångar delvis ha hängt ihop med stödet. I vissa klanmiljöer finns instruktioner eller förväntningar på hur människor ska rösta.
Ryssland, Iran och Kina försöker påverka Sverige. Det vet alla. Men partierna är svagt rustade för lokala odemokratiska maktstrukturer som arbetar på insidan. Det visar inte minst Socialdemokraternas skandalösa hantering av infiltrationen i Botkyrka.
4. Vi har trott att arbetslinjen räcker
Det politiska svaret på den höga arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor har varit utbildning och sänkta bidrag. Men arbetslinjen bygger på ett antagande som sällan uttalas: att kvinnan själv bestämmer om hon ska jobba.
Utredningen pekar på ett hinder som arbetsmarknadspolitiken knappt har studerat: negativ social kontroll, där maken hindrar sin fru från att ta ett arbete. Digitaliseringen kan dessutom göra det lättare för män att ta kontroll över kvinnans myndighetskontakter.
Staten är en del av problemet. Män i etableringsprogrammet erbjuds och deltar i fler arbetsnära insatser än kvinnor.
Det räcker därför inte med att att införa bidragstak och jobbskatteavdrag. Insatserna måste ta hänsyn till att alla kvinnor i Sverige inte bestämmer över sitt eget liv.
5. Vi bekämpar klanerna i blindo
Det har gått drygt tio år sedan debatten om klaner och andra parallella samhällsstrukturer tog fart på allvar. Ändå är kunskapen mycket låg.
Det saknas vettig statistik och empiriska studier på omfattningen. Det finns inte ens någon vedertagen definition av ”parallella samhällsstrukturer”. Därmed är det otydligt vad samhället ska bekämpa. Arbetet riskerar att sakna riktning och mål. Det är ett recept för misslyckande.
På område efter område utnyttjar klanerna det svenska högtillitssamhällets grundantaganden: Att tjänstemannen är lojal med uppdraget. Att familjen sätter barnet främst. Att väljaren röstar självständigt. Att kvinnan bestämmer över sitt eget liv.
Sverige kan inte vara naivt längre.
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.