– Det finns en Tidöledare som fortfarande tror på det här projektet.
I parken utanför Rosenbad höll i dag Simona Mohamsson, Liberalernas ledare, en närmast bisarr presskonferens.
Har de övriga ledarna i regeringsunderlaget alltså gett upp? Visst, Åkesson har ju i intervjuer börjat mumla om att det kan vara bra för SD att gå i opposition och att han vill bli statsminister efter valet 2030, så långt är hennes uttalande begripligt.
Men har även Kristersson och Busch kastat in handduken? Journalisterna ställde fråga efter fråga, men Mohamsson svarade undvikande och hänvisade diffust till uttalanden i pressen de senaste dagarna från politiker hon inte ville namnge.
Det var en fin sensommardag i centrala Stockholm, nyfikna stannade upp och tittade på pressuppbådet, en turist frågade mig på engelska vad ståhejet handlade om.
Jag hade inget bra svar. Jag tror att det vi bevittnade var ledaren för ett parti i fritt fall, en politiker som i desperation famlar efter halmstrån som inte längre finns.
Lite tidigare hade tidningar, radio och tv infunnit sig i Rosenbads pressrum för att lyssna på utbildningsminister Mohamsson, som berättade att regeringen efter mardrömmen i Fagersta tillsätter en Skoldådskommission som ska analysera hur framtida dåd ska kunna förhindras, stoppa radikalisering på nätet, stärka säkerhet och krisstöd.
Det är bra. Av varje attentat, för varje förlorat liv, finns någonting att lära, någonting som kan bli bättre.
Helt går inte den här sortens mördare att stoppa, vilket regeringen naturligtvis inser, men att inte agera alls är inte ett acceptabelt politiskt alternativ.
När Mohamsson var klar och den allmänna frågestunden klarats av var det så dags för enskilda intervjuer. Inte heller nu fick det ställas frågor om annat än Fagersta och vägen framåt.
”Dålig stil”, muttrade en av veteranerna bland de politiska journalisterna.
”Frågorna om annat”, det vill säga att Åkesson inte bara ha uppmanat sina väljare att inte stödrösta på Liberalerna och dessutom föreslagit att Mohamssons sympatisörer ska välja ett annat alternativ, de frågorna skulle tas vid en separat presskonferens på andra sidan Rosenbad.
Vad som skulle bli bättre av den ordningen kan nog ingen annan än en Liberalpartist svara på, om ens de.
Simona Mohamsson under den första delen av presskonferensen i Rosenbads pressrum. Foto: Jessica Gow/TTVisa mer
Så journalisterna från tv, tidningar och radio tog sina datorer och anteckningsblock och mikrofoner och kameror för att gå runt hörnet för att än en gång ställa sina frågor.
– Jag är den högerledare som bäst ser faran med ett maktskifte, påstod Mohamsson.
Jasså, säger du det. Går ju inte en dag utan att Kristersson, Busch och Åkesson varnar för massinvandring, skenande brottslighet och höjda skatter om Magdalena Andersson tar över.
Exakt vad det är som Liberalledaren begriper som de andra inte har förstått blev inte tydligt. Faktum är att strängt taget ingenting var begripligt.
Men Mohamsson ångade på. ”Jag tror på det här projektet”…”den mest vänsterextrema regeringen någonsin kan få makten”…”Det är kört för Kristersson och Åkesson om inte Liberalerna klarar spärren”…
Okej, Liberalledaren försöker alltså sälja in budskapet att hon är garanten för att Sverigedemokrater ska bli ministrar. Möjligen inte det bästa sättet att försöka locka tillbaka de folkpartister som flytt.
Journalisterna gjorde sitt bästa för att försöka förstå. Vad menar du? Vilka är de partiledare som har gett upp?
Mohamsson for ut i nya, svävande, gåtfulla haranger om uttalanden hon sett i tidningar från ”olika politiker i Tidö”.
Reportrarna fortsatte lirka, ungefär samma frågor upprepades, ingenting blev särskilt mycket klarare.
Någonting säger mig att valforskare i framtiden kommer att återvända till presskonferensen i Rosenbadsparken den 24 augusti 2026.