Volodymyr Zelenskyj säger att Ukraina tillsammans med USA och europeiska länder har tagit fram ett nytt arbetsdokument för att försöka avsluta kriget. Bland idéerna finns vapenvila, en möjlig buffertzon i Donbas under tredje parts administration och nya roller för EU och Nato. Men avståndet till Rysslands territoriella krav är fortfarande stort.
Det handlar ännu inte om ett färdigt fredsavtal.
Det nya dokumentet är bara en sida långt och samlar flera idéer som Ukraina, USA och europeiska länder vill lägga fram för Ryssland. En av de mest långtgående punkterna gäller östra Donbas, där en amerikansk idé om en så kallad fri ekonomisk zon nu återkommer i en förändrad form.
Enligt Zelenskyj skulle både ukrainska och ryska styrkor kunna dra sig tillbaka lika långt från fronten. Området mellan dem skulle då bli någon form av buffertzon som administreras av en tredje part.
Vem som i så fall skulle få det ansvaret är inte bestämt.
Det här innehåller den nya fredsplanen
Zelenskyj beskriver dokumentet som ett försök att samla de viktigaste frågorna som behöver lösas för att få till ett stopp på kriget.
De offentligt kända delarna kretsar kring tre huvudområden:
- en vapenvila och formerna för hur striderna kan stoppas
- en särskild lösning för delar av Donbas
- framtida roller för EU och Nato samt vad Ukraina kan vara berett att göra i en uppgörelse
Alla detaljer är inte offentliga.
Zelenskyj har inte sagt exakt hur en vapenvila skulle övervakas, vilka geografiska gränser en eventuell zon i Donbas skulle få eller vem som skulle administrera den.
Det betyder att dokumentet än så länge snarare är ett förhandlingsunderlag än en färdig fredsplan.
Så kan den fria zonen i Donbas fungera
Begreppet ”fri ekonomisk zon” kan låta som att förslaget främst handlar om skatter, handel eller investeringar.
I praktiken verkar det handla om betydligt mer än så.
Den modell Zelenskyj nu beskriver innebär att ukrainska och ryska styrkor skulle flytta sig tillbaka lika långt från frontlinjen. Området mellan dem skulle därefter kunna hamna under någon form av neutral eller extern administration.
Det liknar därför minst lika mycket en demilitariserad buffertzon som en klassisk ekonomisk frizon.
En liknande amerikansk idé diskuterades redan i slutet av 2025. Då handlade modellen om att Ukraina skulle lämna delar av Donetskregionen som landet fortfarande kontrollerade, samtidigt som Ryssland skulle förbinda sig att inte gå in där.
Den nya formuleringen är viktig eftersom Zelenskyj nu talar om att båda sidor ska dra sig tillbaka.
Det skulle minska risken för att Ukraina ensamt tvingas överge försvarsställningar utan en motsvarande rysk reträtt.
Exakt vilka områden som skulle omfattas är dock fortfarande oklart.
Ukraina kan vara berett att kompromissa
För Ukraina är den stora frågan hur långt landet kan gå utan att formellt ge upp territorium.
Att diskutera en ömsesidig reträtt i Donbas är i sig ett betydande steg.
Det innebär inte att Ukraina erkänner rysk suveränitet över ockuperade områden. Däremot öppnar modellen för att den slutliga frågan om vem territoriet tillhör kan skjutas framåt i tiden medan striderna stoppas.
Det är en viktig skillnad.
Ukraina har hittills hållit fast vid att landets internationellt erkända gränser gäller. Zelenskyj har dessutom tidigare sagt att större territoriella eftergifter måste förankras hos det ukrainska folket.
En annan möjlig kompromiss gäller Nato.
Zelenskyj har tidigare öppnat för att Ukraina kan avstå från formellt Nato-medlemskap om landet i stället får juridiskt bindande säkerhetsgarantier från USA och europeiska länder.
För Ukraina skulle den verkliga frågan då bli hur starka garantierna är och vad väst faktiskt lovar att göra om Ryssland angriper igen.
För den som vill förstå bakgrunden till konflikten och varför både Nato och Donbas har varit centrala frågor finns Hurbra:s guide Varför krigar Ryssland och Ukraina?.
Rysslands krav går betydligt längre
Trots de nya idéerna är avståndet mellan Kyiv och Moskva fortfarande stort.
Rysslands grundläggande krav är fortsatt att Ukraina ska dra tillbaka sina styrkor från hela Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Chersonregionerna.
Det gäller alltså även områden som Ryssland själv inte kontrollerar militärt.
Kreml kräver dessutom att Ukraina formellt avstår från ambitionen att bli medlem i Nato.
Det är betydligt mer långtgående än den modell som nu diskuteras av Ukraina, USA och europeiska länder.
Skillnaden kan förenklat beskrivas så här:
Det är därför för tidigt att säga att den nya planen innebär att ett fredsavtal är nära.
Den svåraste frågan är fortfarande vem som äger marken
En buffertzon kan i teorin lösa ett omedelbart militärt problem: var de ryska och ukrainska soldaterna ska stå efter en vapenvila.
Men den löser inte automatiskt den politiska och juridiska huvudfrågan.
Vem tillhör territoriet?
Ryssland betraktar de ockuperade och annekterade områdena som ryska. Ukraina och stora delar av omvärlden erkänner inte annekteringarna.
En tillfällig specialzon kan därför bli ett sätt att frysa konflikten utan att någon av sidorna omedelbart behöver ge upp sin officiella ståndpunkt.
Det skulle kunna göra en vapenvila lättare att förhandla fram.
Samtidigt finns risken att en sådan lösning bara skjuter nästa konflikt framför sig.
EU och Nato kan få en central roll
Den tredje stora delen av dokumentet gäller EU och Nato.
Detaljerna är ännu inte offentliga, men frågan hänger nära ihop med säkerhetsgarantierna till Ukraina.
EU har tidigare sagt att en hållbar fred måste innehålla starka garantier och att europeiska länder kan bidra till övervakning av en vapenvila.
Nato fortsätter samtidigt att stödja Ukraina militärt och håller fast vid landets territoriella integritet.
För Sverige är frågan direkt relevant eftersom Sverige är medlem både i EU och Nato.
Någon särskild svensk roll i den nya planen har inte presenterats. Men om europeiska länder får uppgifter kring övervakning, säkerhetsgarantier eller fortsatt militärt stöd kan Sverige bli en del av den konstruktionen.
Zelenskyj ser ett fönster till sommaren 2027
Zelenskyj bedömer att det finns ett särskilt diplomatiskt fönster från G20-mötet i USA i december 2026 fram till slutet av sommaren 2027.
Hans resonemang handlar främst om amerikansk politik.
Ju närmare presidentvalet 2028 USA kommer, desto mer riskerar inrikespolitiken och valkampanjen att dominera Washington. Då kan det bli svårare för den amerikanska administrationen att lägga stora mängder politiskt kapital på komplicerade fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland.
Det betyder inte att Zelenskyj räknar med att kriget är slut sommaren 2027.
Det är snarare hans bedömning av när USA har bäst förutsättningar att driva processen framåt.
Fortfarande långt från ett fredsavtal
Den nya modellen är ändå intressant eftersom den erbjuder en möjlig mellanväg i Donbas.
Ukraina behöver inte omedelbart erkänna att området är ryskt. Ryssland behöver i teorin inte heller lämna hela Donbas innan en vapenvila börjar gälla.
I stället kan båda arméerna backa och lämna ett mellanområde under någon form av extern kontroll.
Det skulle kunna lösa frågan om hur själva striderna stoppas.
Men de allra svåraste frågorna återstår: territoriets framtida status, vilka säkerhetsgarantier Ukraina får, hur en zon ska styras och om Ryssland alls är berett att acceptera en modell där landet inte får igenom sina fulla territoriella krav.
Därför är den nya planen ett konkret försök att hitta en förhandlingsmodell.
Den är ännu inte ett genombrott.