DEBATT.
- En 14-årig pojke med en CP-skada lär sig stå i 30 sekunder vilket leder till indragen assistans.
- Ung blind kvinna i rullstol, nekas ledsagning.
- Småbarnsförälder med ALS ägnar sin sista tid i livet åt kränkande detaljfrågor och kämpar för att få tillräckligt med assistans och hjälpmedel.
- Utmattade och desperata föräldrar till ett barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning söker två dygns avlastning på korttidsboende, men får avslag.
- Hjärtsjuk 2-årig flicka med konstanta andningssvårigheter behöver oavbruten övervakning, nekas assistans.
- En 4-årig hjärnskadad, rörelsehindrad och dövblind pojke, nekas assistans.
- En 12-årig pojke med svår autism och intellektuell funktionsnedsättning som haft assistans i flera år, får den plötsligt indragen. Familjen tvingas flytta till en grannkommun och får full assistans igen.
Berättelserna bara fortsätter komma, den ena mer absurd än den andra. Tillämpningen av LSS har havererat till ett rättsosäkert LSS-lotteri. Definition av vad ett så kallat grundläggande behov är behöver akut revideras så att varje människas stödbehov ses i sin helhet. Den kränkande minuträkningen vid bedömningarna måste upphöra. Syskonperspektivet vid LSS-bedömningar behöver stärkas. Utmattade föräldrar måste få det stöd som de behöver för att orka fortsätta utan att själva bli sjuka.
Är omöjligt att begripa
Vid förra valet var funktionsrättsfrågorna osynliga. Jag tänkte, det här valet kommer det så klart att bli en valfråga efter all medierapportering. Men det är tyst. Väldigt tyst. I partiledardebatterna är det inte ett ämne som lyfts. Och det är omöjligt att begripa hur ett så tydligt icke fungerande område i vårt välfärdssystem med så ödesdigra konsekvenser inte står högt upp på alla politiska partiers agendor inför valet. Att det knappt nämns.
Kanske beror medias ointresse på att partierna inte är så drivande i dessa frågor. Kanske beror partiernas ointresse på att det skulle kosta för mycket att följa LSS-lagens intentioner eller på att folk i allmänhet inte verkar så engagerade i funktionsrättspolitik. Kanske beror folks bristande engagemang i dessa frågor på att de inte är berörda personligen.
”Jag är frisk. Varken jag eller någon i min familj har funktionsnedsättningar. Lucky me!”
Men alla kan vi vara den som behöver extra stöd i morgon. Barnet kan efter några år visa sig ha autism, intellektuell funktionsnedsättning och svår epilepsi. Eller får en hjärnskada efter en cykelolycka eller en misshandel. Du eller jag kan få en stroke, ALS eller vara med i en allvarlig trafikolycka. Allt kan hända. Då vill vi att den här delen av välfärden ska finnas där och fungerar.
Men, inte ska det egentligen behövas egen erfarenhet för att förstå att detta är viktigt och att tillämpningen av LSS-lagen totalt har spårat ur? Det framgår ju i media gång på gång… Tänk om fler engagerade sig och satte sig in i de här frågorna, pressade det politiska parti man tror på att agera – för att detta är viktiga frågor för alla i vårt land.
Valrörelsen skaver i mig
Jag lyssnade på alla Almedalstalen. Nån nämnde LSS i en mening. De flesta inte alls. Fotboll hade alla dock tid att prata ganska mycket om. Engagemanget är förvånansvärt lågt.
Valrörelsen skaver i mig. Jag är så trött på att höra om hur det nu ska bli bättre för vanliga människor, vanliga familjer, hårt arbetande vanliga människor. De ”ovanliga” då? De som behöver hjälp dygnet runt för att överleva? De som hur mycket de än vill, inte fått privilegiet att kunna vara en ”hårt arbetande människa”? Hur ett samhälle tar ansvar för sina sköraste medborgare säger så otroligt mycket om samhällets sanna värderingar.
Vad är egentligen viktigt på riktigt? Att du får lite mer pengar i plånboken så att du har råd att flyga ner till solen en gång om året och äta ute ibland eller att vi faktiskt har en välfärd som fungerar. För ALLA!
Monica Bergenek, mamma till ett barn med omfattande funktionsnedsättningar
Valrörelsen skaver i mig. Jag är så trött på att höra om hur det nu ska bli bättre för vanliga människor, vanliga familjer, hårt arbetande vanliga människor. De ”ovanliga” då?, frågar sig undertecknaren. Foto: PRIVATVisa mer
Fakta
Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer