När Simona Mohamsson hade burit en davidsstjärna under Expressens partiledardebatt i syfte att uppmärksamma det växande judehatet i Sverige uppstod en rad reaktioner med antisemitiska undertoner. En av dem kom från sommarprataren och public service-profilen Elaf Ali.
I Mohamssons kommentarsfält skriver Elaf: ”Du med din bakgrund, som palestinier, bör stå upp för alla judar och inte endast pro-israeler. Du med din bakgrund, som palestinier, bör stå upp för även ditt folk och deras kamp. Anledningen till att dina föräldrar inte fick leva i sitt land. De människorna behöver också dig, Simona.”
Det uppstår någon sorts relativisering varje gång en politiker, debattör eller aktivist vill uppmärksamma det växande judehatet – något Ali inte är ensam om att röra upp. I debatten om hat mot muslimer eller hat mot svarta krävs mycket innan någon seriös debattör eller journalist flyttar fokus. Men det tycks inte gälla judar, där det snarare har blivit en princip att relativisera och jämföra judehat med andra former av rasism.
Elaf Ali valde dessutom att trappa upp sin retorik: ”Israels flagga ger mig samma kalla kårar som hakkorset. Jag hatar att den innehåller davidsstjärnan, för det gör att varje gång jag ser stjärnan så ser jag Israels barbariska mördande framför mig.” Ali jämförde inte bara Israels flagga med Nazityskland utan behandlade också den judiska stjärnan som en symbol där hon enbart ser våld. Sådan retorik är som hämtad ur valfri antisemitisk skolbok där barn indoktrineras att koppla judiska symboler till något ont, bland annat barnmord.
Alis utfall är inte förvånande om man granskar hennes inlägg på Threads. I ett skriver hon: ”Varför är det orimligt att vilja att svenska judar som ser Israel som sitt hemland tar avstånd från det staten gör?”
Varför ska judar ta avstånd från något hon anser att Israel gör som är förkastligt? Judiska förskolor, äldreboenden och synagogor står redan under hård polisbevakning på grund av den alltmer normaliserade antisemitiska föreställningen att judar kollektivt ska bestraffas för något de tycker att Israel gör fel. Varför vill då public service-profilen spä på den antisemitiska föreställningen att judar måste avkrävas ansvar för Israels handlingar?
I ett annat inlägg delar Elaf Ali ett inlägg från när integrationsminister Mohamsson utsåg Magnus Ranstorp att granska islamismens spridning i Sverige. Ali började relativisera islamismens spridning, trots att det är ett demokratiproblem på systematisk nivå i Sverige. Vad Ali tycker är viktigare att granska är sionismens spridning i Sverige. Sionismen är alltså rörelsen vars mål är självbestämmande och rätten till sitt eget land – Israel.
”Sionismen var en rörelse som syftade till att föra judar från diskriminering till självbestämmande”, berättade den israeliska skådespelerskan och aktivisten Noa Tishby.
Elaf Ali har med sin stora plattform byggt upp en stark position inom den svenska kultureliten genom återkommande besök i public service, texter i diverse tidningar och gästspel i radiokanaler. Därför blir det ännu mer problematiskt, i en tid med allt mer frekventa antisemitiska attacker, att en sådan profil väljer att spä på antisemitiska föreställningar om davidsstjärnan, jämföra den med hakkorset och kräva att judar tar avstånd från Israel.
Frågan handlar inte om huruvida Elaf har juridisk rätt att uttrycka sig på detta sätt – det har hon i enlighet med yttrandefriheten, där varje människa får skriva idiotiska saker på sociala medier. Frågan är egentligen varför medieetablissemanget inte reagerar när en av deras egna uttrycker sig så här.
Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU