Förväntningarna är höga när Ridley Scott låter Hollywoods hetaste namn flyga ut över hisnande mijöer. Synd bara att resan inte bär ända fram.
Öppna bildvisare
Moderna nybyggare. Josh Brolin, Jacob Elordi, Margaret Qualley och Guy Pearce spelar huvudrollerna i Ridley Scotts tolkning av Peter Hellers roman The Dog Stars. Bild: 20th Century Studios
Lyssna (du hör en artificiell röst) 5:02
En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Det börjar lovande med en vanlig dag i mekanikern/piloten Higs (Jacob Elordi) liv. En vanlig dag i en värld som för länge sedan upphört att vara vanlig.
En katastrof av något slag har nämligen dragit fram och gett upphov till ett utgångsläge som påminner om de dystopiska vyerna i The Last of Us.
I utkanten av det som en gång var pulserande storstäder lever nu större och mindre grupper av överlevande som hankar sig fram på olika sätt.
För Higs del handlar det om att i övergivna byggnader leta efter bensin, läsk och mediciner.
Öppna bildvisare
En man och hans bästa vän. Jacob Elordi och hunden Jasper har hunnit gå på röda mattan i höst. Bild: Fabio Lovino
Vid sin sida har han hunden Jasper och en råbarkad kompanjon vid namn Bangley (Josh Brolin).
Tillsammans odlar den udda duon grönsaker, spelar kort och spanar efter potentiella inkränktare.
Men så en dag händer något dramatiskt som får Hig att känna att det kanske finns något annat där bortom bergen. Något han måste hitta.
Snyggt paket
Ganska länge gillar jag den filmatiska upplevelse som erbjuds utgående från Peter Hellers succéroman The Dog Stars (2012).
Helheten är en visuell och ljudmässig njutning med flygturer över landskap så hisnande vackra att det suger till i magen.
Det här till ackompanjemang av ett soundtrack som effektivt fyller den dialogfattiga tystnaden med känslor.
Öppna bildvisare
Du och jag mot världen! Trots vissa bromancevibbar har Jacob Elordis Hig och Josh Brolins Bangley väldigt olika syn på vad som är viktigast i livet. Bild: Fabio Lovino
Mer än en gång går tankarna till de ödesmättade bilderna ur The English Patient (1997).
Mot den fina fonden avtecknar sig vänskapen mellan Hig och Jasper på ett fungerande sätt.
Vi fattar att glädjen över det lilla är allt som återstår när det värsta redan hänt: en bra låt, en cigarett, en natt under stjärnorna.
Innehållsmässig kollaps
Ganska länge hoppas jag att Ridley Scott vid fyllda 88 skall bevisa att han ännu kan leverera den typ av filmmagi som klassikern Thelma och Louise (1991) stod för.
Här finns nämligen vissa likheter. Vi har skildringen av hur människan formas av sina omständigheter och hur hon i något skede måste bryta sig fri.
Vi har både den konkreta cowboyhatten och en symbolisk bild av vad som blir kvar av en människa när hon skalar bort alla yttre attribut och samhälleliga normer.
Öppna bildvisare
Ensam mot världen. Jacob Elordis Hig är en vanlig man fången i en ovanlig situation. Bild: Fabio Lovino
Där Thelma och Louise körde en gammal Ford Thunderbird så att vägdammet yrde flyger Hig en gammal Cessna så att röken bolmar fram över himlen.
Det är retrostuk så långt ögat kan nå och så långt är jag med på noterna.
Men plösligt – utan att spoila desto mera – sker en tonfallsförskjutning. Plötsligt övergår dramat i en form av action som inte riktigt vet om den ska vara realistisk eller surrealistisk.
Hur som helst blir det väldigt mycket pang-pang.
Dubbla budskap
Det som gör mig så besviken på The Dog Stars är pendlingen mellan det genuint intressanta och det banala.
Å ena sidan personifierar Hig ”den moderna mannen” som visar sina känslor och inte verkar ha något behov av att hävda sig.
Å andra sidan finns här en ohämmad vurm för en gammaldags nybyggaranda där ett nytt USA byggs av mekaniker, cowboys och soldater.
Med hjälp av kvinnan (Margaret Qualley) som får stå för den intellektuella och vårdande sidan.
Öppna bildvisare
How the West Was Won. Hig och Cima (Margaret Qualley) arbetar bra tillsammans. Bild: Fabio Lovino
Och vad ska man säga om en uppdelning i ”vi och de” som också är tydligt kalkylerad på gamla västernmönster?
När en grupp vildar med full krigsmålning springer fram över stäppen på snabba hästar hänger siouxstämpeln tung över varje bild.
Nästan som ett bevis på att filmteamet struntat i memot om att ”indianer och vita”-leken passerat bäst före datum.
Å andra sidan erbjuds vi också ett gäng blodtörstiga typer som ser ut som om de rymt från en trendig ravefest i öknen – kanske de får räcka som ett uttryck för mångfald?
Gemensamt för fienden är ändå att hen verkar sakna ett verbalt språk och att hen framställs som en ansiktslös massa snarare än enskilda individer. Och då är det förstås lättare att svälja slakten som följer.
För rejäla shootouts blir det förstås trots inledningens utläggningar om huruvida det är rätt att skjuta först och fråga sen när det gäller främlingar.
Kort sagt: Ridley Scott sänder publiken ett vackert vykort, men kan inte låta bli att måla streckgubbar och klumpiga pratbubblor på baksidan.
The Dog Stars
- manus: Mark L. Smith och Christopher Wilkinson på basen av Peter Hellers roman
- regi: Ridley Scott
- foto: Erik Messerschmidt
- musik: Harry Gregson-Williams
- i huvudrollerna: Jacob Elordi, Josh Brolin, Margaret Qualley och Guy Pearce
- längd: 1 timme 58 minuter
- åldersgräns: 16
- premiär i Finland den 28.8.2026