Uppdaterad 28 aug 2026 kl 13.24Publicerad 28 aug 2026 kl 13.19
Countertenoren Jakub Józef Orliński förvandlar Östersjöfestivalen till ett barockt kraftprov.
Axel Englund ser en bländande scenpersonlighet med en unik röst.
Jakub Józef Orliński.
Foto: Arne Hyckenberg / Berwaldhallen
Öppna bild i helskärm
Jakub Józef Orliński showar med Il Pomo d’Oro.
Foto: Arne Hyckenberg / Berwaldhallen
Öppna bild i helskärm
RECENSION. I svart, fotsid mantel med guldbrodyr skrider Jakub Józef Orliński över Berwaldhallens nedsläckta scen, in i ljuskäglan. Där han hör hemma. När han först klev ut i rampljuset för snart tio år sedan var stassen en annan: bakfull och iklädd sneakers och ostruken skjorta gjorde han ett inhopp i vad han trodde var radio. Det visade sig vara en livesändning med bild. Youtubeklippet fick snabbt miljontals tittare och en stjärna var född.
Men kläderna gör inte countertenoren. Orliński är en av de bästa inom sitt röstfack. Inte den ljudstarkaste, men med en oklanderligt precis och flexibel teknik, bredd i uttrycket och en karisma som kan genomstråla en stenmur. När han nu gästar Östersjöfestivalen för andra gången är det åter i sällskap av den italienska ensemblen Il Pomo d’Oro. Programmets tyngdpunkt ligger på italienskt 1600-tal, från fixstjärnor som Claudio Monteverdi till helt okända figurer.
Disparata sånger och stycken har tvinnats ihop till ett slags skenopera. Någon story finns här inte, men allt kretsar förstås kring core, amore och dolore och Orliński agerar för allt vad tygen håller. Ömsom uppfylld av kärlekslycka och sviken förbittring dansar han barfota över scenen så att scenljuset har svårt att hänga med.
Ännu roligare är de okända juvelerna.
Inför Giulio Caccinis ”Amarilli, mio bella” har han somnat på scengolvet med manteln som snuttefilt. Över stillsamt komp från ärkeluta och harpa smeker han fram fraserna så okonstlat att detta örhänge glänser som nytt.
Ännu roligare är de okända juvelerna. Till exempel de tre numren ur Giovanni Cesare Nettis opera ”La Filli”, tvärt växlande mellan motsatta affekter. Eller den lågmält molande smärtan i arian ”Lungi dai nostri cor” av Sebastiano Moratelli som får avsluta programmet på en nedsläckt scen.
Mörkret är på sätt och vis en befrielse: äntligen får klangen framträda ensam en stund. Det kan inte förnekas att allt showmanship ibland distraherar från musiken. Men en sång- och dansman av Orlińskis kaliber är lätt att förlåta.
KONSERT
BORTOM BAROCKEN
Musik av Monteverdi, Marini, Caccini med flera
Il Pomo d’Oro
Jakub Józef Orliński, countertenor
Östersjöfestivalen
Berwaldhallen, Sveriges Radio P2
Speltid 1 timme och 45 minuter
Visa mer
Axel Englund är kritiker på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare