HARPSUND. –⁠ Det ljusnar i svensk ekonomi.

Finansminister Elisabeth Svantesson log och fyrade av ännu en harang om ekonomiska prognoser och tillväxt och inflation.

Det var dags för regeringens traditionsenliga kräftskiva på Harpsund och den likaledes traditionella pressträffen med finansministern om hur rikets finanser ser ut.

Säkerhetspådraget var stort, avspärrningar, pressfolkets bilar och väskor söktes igenom ett par hundra meter nerför vägen mot Harpsund.

Den gamla herrgården, uppförd på 1600-talet, donerad av finansmannen Carl August Wicander till staten i början på 50-talet för att användas efter behag av statsministern, denna byggnad visade sig inte överraskande ligga lika vackert i den sörmländska landsbygden som den alltid gjort.

Journalisterna leddes någon timme innan tillställningen in i en timrad stuga med taskigt wifi på andra sidan Harpsundsvägen, men okej, det fanns kaffe och mackor att trösta sig med.

Vilket kunde behövas. Senast en timme innan finansminister Elisabeth Svantesson skulle hålla sin presskonferens var vi tvungna att vara på plats, det blev en seg väntan, fotografer pratade om kameror och ny teknik, reportrar skvallrade, moderata pressnissar sprang ut och in och försökte hålla alla på gott humör.

Pressfolket vallades så småningom genom ännu en säkerhetskontroll, vi fastnade sedan vid en grind som inte ville öppnas, men in kom vi till slut.

Välansade gräsmattor, Harpsundssjön glittrade vackert, 23 grader, en behaglig bris svalkade.

Svantesson i väntan på att klockan ska slå tre.Svantesson i väntan på att klockan ska slå tre. Foto: Björn LindahlVisa mer

Jag spejade efter den berömda ekan. Den syntes inte till. Jag spejade efter Birgitta Edhs berömda hönshus. Inte heller det gick att se.

Finansminister Svantesson kom ut och satte sig avslappnat på en trappa i väntan på att klockan slog 15 och hon skulle ställa sig bakom en mikrofon för att prata om det ”ekonomiska läget och förutsättningarna för nästa mandatperiod”.

– Det ser bra ut för den svenska ekonomin, inledde hon tillställningen med att berätta.

Ja, trots att Trump tjafsar med tullar och Hormuzsundet är stängt har inflationen sjunkit, folk har mer pengar i plånboken, den segdragna lågkonjunkturen börjar ge vika.

– Arbetslösheten minskar, fortsatte finansministern och hänvisade till Arbetsförmedlingens statistik, väl medveten om att det är Statistiska centralbyråns som är den officiella. (Som av en händelse är SCB:s siffror dystrare.)

Svantesson smattrade på:

Återhämtningen är på väg! Sverige väntas få lägst inflation i EU 2026! Finanserna är starka!

Men så var det ju det här med reformutrymmet, det vill säga hur mycket staten kan satsa på nya utgifter eller skattesänkningar under nästa mandatperiod.

Det har i stor utsträckning redan ätits upp av upprustning av försvaret, stöd till Ukraina, utbyggnad av rättsväsendet och allt vad det nu är.

50 miljarder. Så stort, eller rättare sagt litet, är reformutrymmet. Och de pengarna är i Tidöpartiernas föreställningsvärld i stor utsträckning redan intecknade i fortsatta satsningar på militär och nya fängelser.

Det är nästan tomt i ladorna. Vilket inte bara är Tidöpartiernas fel, en försvarlig del av utgifterna har hela riksdagen ställt sig bakom.

Till saken hör att Svantesson inte bara är stram finansminister med ansvar för nationens räkenskaper. Hon är även moderat toppolitiker som vill vinna val.

Finansministern målar upp en ljus bild av ekonomin.Finansministern målar upp en ljus bild av ekonomin. Foto: Björn LindahlVisa mer

Och i denna valrörelse har hon och hennes parti vräkt ur sig vallöften till höger och vänster.

5 000 mer i månaden till barnfamiljer! Skattesänkningar! Avgiftsfria förskolor!

När reportrar undrat hur allt detta ska finansieras mumlas det om besparingar i byråkratin. Men även minskade bidrag och sänkt bistånd, vilket låter som att fattigt folk ska få det ännu sämre.

Vad är det egentligen som pågår? En sak är att småpartier till höger och vänster lovar allt mellan himmel och jord. De kommer ändå aldrig att behöva ta det övergripande ansvaret för ekonomin.

På de två statsbärande partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, ställs högre krav.

Nu har förvisso även Mikael Damberg, oppositionens tilltänkte finansminister, satt på sig spenderbyxorna.

Men Moderaterna går betydligt längre. Det här är ett parti som har skjutit sig upp i stratosfären och som befinner sig i en omloppsbana runt jorden och släpper ner valfläsk med fallskärm.

När reportrar fick ställa sina frågor till finansministern påpekade någon att det har brutit ut en tävling i plånbokslöften under denna valrörelse och ville veta hur kalaset ska finansieras.

– Finansieringstävlingen vinner jag varje dag i veckan.

 

En hel del återstår att se, som exempelvis hur många av alla dessa vidlyftiga löften som Sverige verkligen har råd att genomföra.