Sammanfattningen är skapad med artificiell intelligens och kvalitetssäkrad av Aftonbladets journalister.
- Nicole, en 66-årig kvinna häktad för ekonomisk brottslighet, dog efter en aortadissektion när hon satt häktad i Göteborg.
- Trots att Nicole ansökte om sjukvård efter att symptomen förvärrats undersöktes hon inte. Sjuksköterskan gick till Nicoles rum två dagar efter – men denne hade missat att Nicole var på förhandling.
- Familjens jurist kräver nu att förundersökningen görs om.
Läs mer
66-åriga Nicole har varit häktad i två veckor när hon tuppar av.
Hon sitter i duschen.
Kriminalvårdaren som hittar Nicole ser hur hennes huvud hänger kraftigt.
Hjälp tillkallas och fler kollegor anländer.
Nicole sluddrar och är mycket blek.
Kriminalvårdarna försöker få henne till sängen men Nicole tappar medvetandet.
De placerar henne i sidoläge på golvet. Då kommer ett brölande läte från Nicoles hals.
Vevar med armarna
Cirka 9 minuter efter att Nicole hittats i duschen ringer vakthavande befäl till häktets sjuksköterska och säger att Nicole har ramlat och behöver bli undersökt. Sjuksköterskan går iväg för att läsa i Nicoles journal.
Nicole älskade djur. Här med sin hund Durazno på en promenad. Foto: PrivatVisa mer
Kort efter går akutlarmet från Nicoles rum.
Hon hyperventilerar, är kall och mycket orolig. När sjuksköterskan anländer försöker hen ”andas med” Nicole för att få henne lugnare. Det fungerar inte.
Nicole vevar med armarna och kämpar för att få luft.
”Gick sönder inombords”
Sjuksköterskan säger till larmchefen att ambulans ska tillkallas. Larmchefen ringer vakthavande befäl och framför detta.
Några minuter senare slutar Nicole andas. Kriminalvårdarna gör hjärt- och lungräddning men hennes liv går inte att rädda.
Allt detta beskrivs i polisens förundersökning och Kriminalvårdens incidentrapport om dödsfallet.
Obduktionen visar att Nicole dog av att för mycket blod trängt in till hjärtat efter en aortadissektion En aorta dissektion innebär att den inre kärlväggen, som skyddar kroppspulsådern, går sönder och blodet pumpar ut i en annan riktning. Då bildas en falsk blodkanal i kroppen.
I de flesta fall spricker sedan kärlväggarna helt. Vilket blir livshotande. .
– Jag gick sönder inombords, säger Nicoles dotter.
Nicoles dotter har tappat förtroendet för Kriminalvården efter det som skett. ”Det finns även andra fall där intagna nekats läkarvård. Därför hoppas jag att det finns tidigare anställda som träder fram och berättar vad som händer på häktet i Göteborg”, säger dottern. Foto: PrivatVisa mer
När den värsta chocken lagt sig försökte Nicoles dotter förstå vad som hänt. Hon begärde ut handlingar från Kriminalvården och blev förvånad över händelseförloppet.
– Det tog extremt lång tid innan man ringde ambulans. Det var ett utdraget förlopp, säger dottern.
Nicole var häktad misstänkt för ekonomisk brottslighet. Det gällde bland annat grovt bokföringsbrott.
Nicole sörjs av barn och barnbarn. Begravningen hölls i Örgryte gamla kyrka. Foto: PrivatVisa mer
Hennes dotter menar att Kriminalvården har ett stort ansvar när någon är frihetsberövad. Den som är häktad kan inte själv ringa läkare eller 112.
– Incidentrapporten kändes som ett hån. Det kändes som hennes liv inte betydde något.
Har överklagat
Dödsfallet inträffade i oktober 2023, vilket Göteborgsposten tidigare skrivit om.
Men Nicoles familj undrar fortfarande vad som hände. Den 29 juni lämnade deras jurist in en ansökan om att förundersökningen ska tas upp igen.
– Vår bestämda uppfattning är att de utredningsåtgärder som har utförts inte räcker för att utesluta brott. Rättsläkaren har inte fått tillräckligt medicinskt underlag. Inte heller har det hållits ordentliga förhör med de inblandade, säger Johanna Smideland, biträdande jurist.
– Med tanke på den tragiska utgången är det här brister som vi tycker är särskilt allvarliga.
Johanna Smideland, biträdande jurist på advokatfirman Österberg. Foto: Suzanna Jaksic
Nicoles dotter reagerade på att det fanns väldigt lite dokumenterat hos Kriminalvården om hennes mammas tid på häktet. – Det kändes konstigt. Jag undrar varför, säger dottern. Foto: ADAM IHSE / TT
Johanna Smideland, biträdande jurist på advokatfirman Österberg. Foto: Suzanna Jaksic
Fick inte träffa läkare
Aftonbladet har gått igenom incidentrapport, förundersökning, Kriminalvårdens anteckningar och Nicoles sjukvårdsjournal.
Mycket tyder på att Nicole mått dåligt en tid innan dödsfallet.
I en sjuksköterskeanteckning från den 8 oktober står det att Nicole fallit i arresten några dagar tidigare. Efter det var hon rullstolsburen.
Den 18 oktober skickade Nicole in en ansökan om att få sjukvård.Om en intagen på anstalt känner sig sjuk och vill komma i kontakt med sjuksköterska eller läkare måste den intagne skriva brev till sjuksköterskan på anstalten. I ansökan skrev Nicole att hennes ”förlamningssymptom” blivit värre.
Två dagar senare gick sjuksköterskan till hennes cell. Men då var Nicole på förhandling – så någon undersökning gjordes aldrig.
I handlingarna framgår också att det tog cirka 30 minuter innan ambulans larmades efter det att Nicole hittats avtuppad.
Sjuksköterskorna hade en hög arbetsbelastning. Belastningen var så hög att de inte hann vara med på morgonmöten med kriminalvårdarna.
Nicoles dotter säger att hennes mamma sällan ville vara med på bild. Djuren var en stor del av Nicoles liv. Foto: PrivatVisa mer
Aftonbladet har varit i kontakt med Igor Zindovic, biträdande överläkare i thoraxkirurgi, Skånes Universitetssjukhus. Han vill inte uttala sig i det enskilda fallet men säger att symptom på en aortadissektion ofta börjar med ett kraftigt blodtrycksfall. Sedan är det bråttom.
– Om man får en aortadissektion ska man så snabbt som möjligt tillkalla ambulans, säger Igor Zindovic.
Utan operation dör de flesta kort efter dissektionen.
– Det kan handla om minuter eller timmar, säger Igor Zindovic.
För dem som opereras är chansen för överlevnad god, förklarar han:
– Cirka 85 procent överlever.
I incidentrapporten efter dödsfallet uppger en kriminalvårdare att ambulanspersonalen inte verkar ha fått rätt information innan de kom fram – de ska ha trott att det var fallolycka. Foto: ADAM IHSE / TT
Rättsläkare Ulf Jonsson är kritisk till Kriminalvårdens system med brevskrivning för att få sjukvård. I Nicoles fall var det patientosäkert, menar han. – Tänk om det hade varit en stroke? Ska man då gå och vänta flera dagar? säger han. Foto: Privat
I incidentrapporten efter dödsfallet uppger en kriminalvårdare att ambulanspersonalen inte verkar ha fått rätt information innan de kom fram – de ska ha trott att det var fallolycka. Foto: ADAM IHSE / TT
Läkare: ”fick inte vård”
Aftonbladet har även låtit rättsläkare Ulf Jonsson gå igenom dokumenten. Han är kritisk till att Nicole inte undersöktes direkt när hon kände att ”förlamningssymptomen” blivit värre.
– Det skulle kunna vara en hjärtinfarkt. Speciellt kvinnor kan ha mycket diffusa symptom – som ont i ryggen, säger han.
Ulf Jonsson menar att systemet måste ändras så att intagna kan nå sjukvård snabbare. Skriftliga sjukvårdsansökningar är inte tillräckligt.
Fakta
Häktade har rätt till vårdSå här lyder häkteslagen:
”En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska undersökas av läkare. Läkare ska också tillkallas om en intagen begär det och det inte är uppenbart att en sådan undersökning inte behövs.
En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Om en intagen inte kan undersökas eller behandlas på ett lämpligt sätt i förvaringslokalen, ska den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till sjukhus”
Läs mer
I Nicoles fall innebar det att undersökning uteblev.
– Hon får inte den vård som andra skulle fått. Hade hon sökt en vårdcentral hade hon ju fått en tid. Kanske samma dag eller så hade hon kunnat gå till en jourcentral, säger Ulf Jonsson.
När det gäller den akuta händelsen den 22 oktober – när Nicole dör – tycker Ulf Jonsson att kriminalvårdarna agerat på ett rimligt sätt.
– Hon hade ett blodtrycksfall. Det är nästan alltid något ofarligt. Men i hennes fall råkade det bero på dissektion, säger Ulf Jonsson.
Högt blodtryck – stor risk
Högt blodtryck eller en kraftig ansträngning med plötslig blodtrycksstegring är riskfaktorer för dissektion.
– En del patienter insjuknar exempelvis när de gymmar, säger Igor Zindovic, biträdande överläkare i thoraxkirurgi.
Nicoles dotter misstänker att hennes mamma drabbades av högt blodtryck i häktet.
– Jag tror det skapade en extrem stress för henne att lämna sin gård, med alla djur, och vara inlåst.
Dottern är ledsen över att Nicole inte blev undersökt.
– Hade man tagit ett blodtryck så hade hennes liv kanske gått att rädda, säger hon.
Häkteschef: Nya rutiner
Paula Seric, tillförordnad häkteschef i Göteborg, menar att Kriminalvården inte begick något fel när Nicole dog och hänvisar till internutredningen.
– Den konstaterar att vi inte har gjort några felaktigheter i hur bedömningen har gått till vid den här tragiska händelsen, säger Paula Seric.
Det skedde en brist i kommunikation. Sjuksköterskan visste inte att klienten var på förhandling. Vad har ni gjort för åtgärda detta?
– Vi har ändrat så vi har en annan överlämning än tidigare. Det är också mycket tydligare riktlinjer i hur vi kommunicerar mellan avdelningar, vakthavande och sjukvårdspersonal. Så det här inte ska upprepas.
Hur ser du på att den förste kriminalvårdaren inte larmade direkt när Nicole hade tuppat av?
– Man ska larma om det finns fara för liv eller hälsa. Det finns ingen manual för det – så det är upp till den medarbetaren att avgöra i situationen. Men vi lär alltid ut att man larmar hellre en gång för mycket än för lite.
Det gick cirka 30 minuter från det att Nicole tuppat av första gången tills det att 112 ringdes. Hur ser du på det?
– I det här fallet konstaterar utredningen att insatserna som genomfördes var adekvata och relevanta. Vi får ingen återkoppling i att vi borde ha gjort på ett annat sätt.
Häkteschefen svarar
Häkteschefen: ”Larma hellre för mycket”
Paula Seric, tillförordnad häkteschef i Göteborg, medger att det var personalbrist och att det fanns brister i kommunikationen på häktet när Nicole var intagen. Samtidigt hänvisar hon till att Sektionen för särskilda utredningar anser att personalen inte hade kunnat förhindra dödsfallet.
– Utredningen konstaterar att vi inte har gjort några felaktigheter i hur bedömningen har gått till vid den här tragiska händelsen, säger Paula Seric.
Nicole gjorde ansökan om sjukvård den 18 oktober. Den 20 oktober går en sjuksköterska till henne. Men då är Nicole på förhandling. Hon bokas om till efter helgen. Alltså fem dagar efter att hon känt att ”förlamningssymptom” hade förvärrats. Vad tänker du om det långsamma förfarandet?
– Kriminalvården följer sjukvårdsgarantin, vilket innebär att en sjukvårdsbegäran ska följas upp inom tre dagar. Vad jag förstår hade man påbörjat en återkoppling efter två dagar. När man försökte besöka henne lyckades inte det. Då bokade man i stället in ett nytt besök nästa vardag.
– När det är akut förväntar man sig att den intagne meddelar personalen som i sin tur ringer sjukvården. Om den intagne inte själv kan meddela sig – så ringer vi självklart, säger Paula Seric.
Sjuksköterskan visste inte att klienten var på förhandling. Vad har ni gjort för åtgärda detta?
– Vi har ändrat så vi har en annan överlämning mellan sjukvården och Kriminalvården än vad vi hade tidigare. Det är också mycket tydligare riktlinjer i hur vi kommunicerar mellan avdelningar, vakthavande och sjukvårdspersonal. Så att det här inte ska upprepas.
Hur ska en sjuksköterska kunna se om en klient är i sin cell eller inte?
– Det gick att se även 2023. Men jag vet inte om sjuksköterskan hade samma kompetens som de har idag med det systemet som våra vårdare dokumenterar i. I det systemet så finns det tillgång till när klienten har besök, rättegång eller förhör. Rutinen, som det ser ut idag, är att sjukvårdspersonal tittar där innan man bokar in ett besök. Så att inte olika aktiviteter krockar.
I incidentrapporten står det att sjuksköterskorna på häktet inte hinner vara med på morgonmöten med kriminalvårdarna på grund av hög arbetsbelastning. Vad behöver du för att bemanningen ska vara bättre?
– Under den aktuella perioden hade vi utmaningar med personalbortfall och arbetsbelastningen var därmed hög. Frågan har tagits på stort allvar och häktet har vidtagit åtgärder för att förbättra situationen. Bl.a. har vi ersättningsrekryterat för att täcka personalbortfall, men därtill även utökat arbetsgruppen för att öka vår kapacitet. Idag har vi en fulltalig sjukvårdsorganisation som nogsamt följs upp för att i tid kunna vidta åtgärder.
Hur ser ni på att den första kriminalvårdaren inte larmade direkt när Nicole hade tuppat av?
– Man ska larma om det finns fara för liv eller hälsa. Det finns ingen manual för det så det är upp till den medarbetaren att avgöra i situationen. Men det vi lär ut är alltid att man larmar hellre en gång för mycket – än för lite.
Om någon har varit avsvimmad – även en kort period – borde inte det medföra en larmning?
– När en intagen tappar medvetandet så ska man ta kontakt med sjukvården, antingen internt eller externt. Jag tolkar det som så att medarbetarna som var i situationen larmade när de förstod allvaret i situationen.
Kvinnans dotter har tittat i KVR, kriminalvårdsregistret och sjukvårdsjournalen från hennes mammas tid hos er. Hon reagerade på att det fanns väldigt lite dokumenterat. Vad tänker du om det?
– Dokumentation ingår som en del av kriminalvårdarnas arbetsuppgifter och är av största vikt att den genomförs. Vi har tydliga instruktioner och checklistor för hur och när anteckningar ska göras. Trots detta ser vi att det i vissa fall brister i dokumentationen, något som jag ser allvarligt på. Vi arbetar därför ständigt med att följa upp, påminna, informera och utbilda för att försöka säkerställa att dokumentationen genomförs på korrekt sätt.
Det gick cirka 30 minuter från det att klienten hade tuppat av första gången till 112 ringdes. Hur ser du på det?
– I det här fallet konstaterar utredningen att insatsen var genomfördes var adekvata och relevanta. Vi får ingen återkoppling i att vi borde ha gjort på ett annat sätt.
En kriminalvårdare uppger att ambulanspersonalen inte verkar ha fått rätt information innan de kom fram – de ska ha trott att det var fallolycka. Hur ser du på att din personal inte tycks ha varit tillräckligt tydlig om allvarligheten när de larmade?
– Korrekt och tydlig kommunikation vid larm är avgörande för att rädda liv och vi övar kontinuerligt på situationer där våra medarbetare får utmanas och tränas i detta. Vi har arbetssätt för hur larm ska gå till, inklusive vilken information som måste förmedlas för att ambulansen ska kunna prioritera och förbereda sig rätt. Att det i detta fall brast i tydligheten visar att vi har ett förbättringsbehov oavsett om det berodde på stress, otydliga rutiner eller andra faktorer.
Det har varit en del dödsfall på häktet i Göteborg. Med tanke på det – har ni ökat antalet utbildningar i hur man ska hantera sjukdomsfall?
– Dels får man sjukvårdsutbildning i grundutbildningen och introduktionsutbildning. Utöver det så får alla medarbetare utbildning i HLR, en gång per år, och vi har även en obligatorisk e-kurs i akuta sjukdomsfall som ska genomföras en gång per år. Det har vi blivit mycket bättre på att följa upp – att de här utbildningarna verkligen genomförs.
Familjens jurist har lämnat in ansökan om att förundersökningen ska återupptas. Vad tänker du om det?
– Det har jag inga synpunkter på. Jag tänker att rättssystemet finns här för alla medborgare och att det är en trygghet för oss alla. Det är jättebra.
Läs mer Undviker häktet
Att Nicole dog när hon satt häktad har satt djupa spår hos hennes familj.
– Min dotter har pekat upp mot häktets fönster och undrat ”var i det rummet mormor dog?”. Så jag kör omvägar för slippa åka förbi, säger dottern.
Själv har hon tappat tilltron till Kriminalvården.
– När jag ser deras bilar känner jag en rysning och ett obehag. Det är inte så man ska känna. Vi ska ha ett bra rättsväsende och man ska kunna lita på Kriminalvården.
Fakta
Vanligt att livshotande tillstånd missas
En aortadissektion är en bristning i stora kroppspulsådern, som kallas aorta.
Alla blodkärl består av tre skikt.
Vid en aortadissektion går det inre skiktet sönder. Då bildas en falsk blodkanal. Det gör att blodet inte når sina målorgan. I samband med det inträffar ofta ett kraftigt blodtrycksfall.
– Det är precis som när fodret i en jacka går sönder. Och stoppar du in din arm i fel kanal så får du inte ut armen, säger Igor Zindovic, biträdande överläkare i thoraxkirurgi vid Skånes Universitetssjukhus.
Han är specialist på aortadissektioner typ A.
En aortadissektion typ A innebär en blödning i den uppåtstigande del av aortan, nära hjärtat. Dissektionen kan leda till en stroke eller sprida sig i riktning mot hjärtat.
Kroniskt högt blodtryck är en riskfaktor men även en kraftig ansträngning med plötslig blodtrycksstegring.
– En del patienter insjuknar exempelvis när de gymmar, säger Igor Zindovic.
Kraftig bröst eller ryggsmärta brukar ses som typiska symptom. Men det är inte ovanligt att symptomen är ospecifika.
– Cirka hälften av patienterna får initialt fel diagnos, säger Igor Zindovic.
Inte sällan misstas tillståndet för hjärtinfarkt, blodpropp, stroke eller värk i muskler, skelett eller leder.
Vid aortadissektion typ B är det den nedåtgående delen av aortan som har drabbats. Blodflödet till olika organ och kroppsdelar kan försämras eller hindras.
Behandling för aortadissektioner är ofta intensiv blodtryckssänkning för att minska belastningen på aorta, ibland kombinerad med inläggning av ett stent – ett metallnät.
Källor: https://lakartidningen.se/vetenskap/abc-om-akut-aortadissektion/ samt https://www.hjart-lungfonden.se/sjukdomar/hjartsjukdomar/aortadissektion/
Läs mer 
Foto: ADAM IHSE / TTVisa mer